Är det slaget eller kriget som ska vinnas...

Återigen dyker det upp en het fråga på taburetten. Förra gången var det FRA-frågan där det dessväre känns om om just slaget var det viktiga. Det talades om regeringsduglighet, det blev vi (regeringen) mot dem. Slaget kanske vanns, men kriget? En hel del förtroende för det politiska systemet tappades. Nu handlar det om samkönade äktenskap eller ej. Många kristdemokrater är emot i själen, låt dem får vara det och låt dem få rösta fritt. Det är ett sätt för regeringen att visa respekt och så blir inte kretsen splittrad utan den står snarare starkare till nästa gång då det är ett allvarligare slag. IMHO.

Så som det ser ut idag så kommer väl frågan ändå att gå igenom, oavsett. Inte vet jag hur man hanterar detta rent administrativt men inte kan det spel någon som helst roll och inte är det ett nederlag om regeringen inte är helt samspelta i precis alla frågor. Det är trots allt en allians som består av olika partier. Konsensusbeslut är inte enbart bra eftersom det alltid är någon som är missnöjd, vilket sedan slår tillbaka vid senare tillfälle. Det är stort att respektera andra. Man kan välja sina slag. Så skulle jag göra om jag satt i regeringen. Ibland borde röstningen få vara fri i synnerhet när det gäller riktiga hjärtefrågor som denna. Allt är inte viktigt att vinna, tänk på det. Kriget inte slagen, man behöver inte vinna alla slag.

Kyrkans önskan är också viktig
Jag kan inte heller se att det är fel att kyrkan vill hålla på sina traditioner, det är också en form av respekt att låta dem göra det och det är väl här kompromissen kommer in. Kyrkan är inte längre kopplad till staten och behöver därför heller inte agera som en myndighet. Släpper de vigselrätten så kan de hålla på sitt och praktiken får avgöra hur man väljer att göra. Snarare kanske de ska fråntas vigselrätten ur juridisk mening och enbart hålla sig till den symboliska?

Samkönade äktenskap är en självklarhet i ett modernt samhälle. Vi vet nu att världsbilden inte alltid stämmer med den vi tror att vi ser. Själv lever jag i ett man-kvinnaförhållande och kan inte tänka mig något annat för egen del, men uppenbarligen finns det andra som tycker annat och det måste de få bestämma själva. Juridiken kring det hela utöver alla fördomar förstås, är väl det som ställer till mest trassel.

Symbolerna är naturligtvis väldigt viktiga. Men det gäller på båda sidor och det borde inte bli ställningskrig av den anledningen. Även en prästs motstånd till att viga ett homopar ska repsekteras anser jag. Likaväl som denne präst då måste acceptera att andra präster har en annan syn och vill möjliggöra en vigsel i kyrkan för ett samkönat par. Därför är det bra om man kan frilägga symboliken från den juridiska delen av det hela. Även här handlar det om olika syn och den ena ska inte vinna över den andra, för då blir det fel. Alltid någon som är missnöjd.

Fri röstning i livsåskådningsfrågor
Johan Ingerö håller med mig om detta, fri röstning i vissa frågor. Låt riksdagen stifta lagar menar han. Även Mark Klamberg är inne på samma linje. Per Westberg är själv präst och tycker att det verkar dumt att försöka få till en opinion som inte finns, vilket man försöker göra i tidnignen Dagen. Det finns en kommitté som vill bevara äktenskapet, men för det första handlar det inte om att ta bort äktenskapet bara att förändra och verklighetsanpassa grunderna för det. Mamma-pappa-barn är dessvärre inte det mest tillförlitliga tillståndet i sammhället idag. Det är på många sätt ett drömtillstånd, vi glömmer ofta det.

Charlie Weimers är ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet och tycker att regeringen måste vara enad. Han skriver i politikerbloggen att statsministern ska visa ledarskap nu och få fram en kompromiss. Det tycker jag iofs att statsministern gör hela tiden, sen kanske man själv inte är nöjd med allt, men det är en annan sak. Men grejen är väl den att det är kristdemokraterna som inte vill kompromissa nu? Eller?

(intressant)

DN, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan, Sveriges Radio, Politikerbloggen, UNT
Jonas Morian, Svensson, Arvid Falk, Birger Schlaug

Läs även andra bloggares åsikter om poliitk, kristdemokraterna, regeringen, moderaterna, reinfeldt, hägglund, tvåkönade äktenskap, homoäktenskap, samhälle