Det finns också bra historier...

Det finns också bra historier att berätta om pensionärer. Min egen gamle far har under längre tid nu varit förvirrad och vi har äntligen fått plats på ett särskilt boende. Han ser oerhört mycket fram emot det, som ett barn ungefär. Är det säkert nu då att jag får flytta säger han, jag vill inte bo kvar här hemma längre. Undra på det när han inte vet om han är i köket eller vardagsrummet i Flen eller i Sumpan.

Han ringde halv tolv i går kväll och var förtvivlad för att han försovit sig. Han trodde att det var dag. Men jag kunde då lugna honom så att han gick och somnade om så att han kunde gå till "jobbet" på morgonen och att någon skulle komma och hämta honom då. I morse ringde han igen klockan sex och undrade vad han skulle göra, det snöade så hemskt och han visste inte om de kunde komma och hämta honom på grund av det. Jag lugnade honom återigen en stund och kollade upp med den sk. dagvården (vad är det för namn på allting?) och jo då han hade kommit fram. Skönt.

Jag har nu fixat med flyttning av telefon och fixat inflyttningsdatum som jag lugnande kan berätta i eftermiddag. Det är viktigt att kommunicera för att minimera den oro som följer med. I det här fallet är det positivt eftersom han själv vill flytta, i andra fall kan det säkert vara mer besvärligt.

Nu återstår det då att försöka välja ut vad som ska följa med från bostadsrätten till den lilla "våningen"på 35 kvadratmeter. Det går inte att få med hela möblemanget precis. Det blir till att lirka lite här. Men längtan efter att flytta verkar ta överhand, han skulle nog gärna flytta redan idag om det gick för sig. Kläder ska märkas och linne ska med. Vi har fått en lista på nödvändigheter - som till kollo ungefär. Så här: Märkta kläder, ombyten, ytterkläder, strumpor, underkläder, nattkläder, morgonrock, skor och tofflor, hygienartiklar, schampo, kam, nagelsax, tvål, helst flytande, tandborste, rakhyvel och lödder, eventuellt rakapparat och papiljotter, det senare inte applicerbart i det här fallet. Sängöverkast, pläd, möbler, tavlor, lampor, gardiner, en radio, kanske en TV.

Det viktigaste han vill ha med sig är nog strykbrädan, ty här går vi aldrig med ostrukna kläder, och vi stryker dem själv.

Personalen jag har varit i kontakt med är helt underbara. Hjälpsamma, gulliga och trevliga och lösningsorienterade på alla sätt. Jag tror att han kommer att få det kanon där.

Sundbybergs äldrevård har för vår familj varit en väldigt positiv upplevelse och jag vill ge dem som jobbar där beröm. De är värda det och jag tror att de också behöver det. Förvisso kommer jag att bli en krävande anhörig, men med rätt samtalston så finns det nog anledning att tro att det här kommer att gå bra. Häromdagen skrev jag om detta här.

Allt är inte eländigt, det finns ljus i alla tunnlar. Det är bra att lägga det på minnet ibland.

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, åldringsvård, äldreboende, empati, regeringen, moderaterna, samhälle, pensionär, värdighet