Höll på att klämma ihjäl mig på strykbrädan...

Håller på och installerar min åldring på äldreboendet. Mycket pyssel är det. I synnerhet som man gärna vill att han ska ha det bra. Gardinerna är klara, möblerna ditflyttade och ställda på plats. Nu dags för julmys, det är advent.

Gamlingen satte sig i en fåtölj och log. Kanske att han var lycklig för att det äntligen hände något i livet. Morgonen hade dock varit lite jobbig, han ringde och undrade (kanske vi ska säga råskällde) var vi var någonstans, själv hade han inte fått mat på tre dagar och dessutom hade han varit hos hemtjänsten och skällt eftersom han inte fått sin medicin och dessutom så hade de vinterkräksjuka på dagvården, så dit fick man inte gå. Han gick till Konsum men köpte inget eftersom de inte hade något han ville ha där. Nåväl vi infann oss och fixade lite gröt och en macka så blev det lugnt och fint igen. (jo, då han hade fått mat varje dag men nu var det morgonhunger och humöret var lite ur fas...)

Men åter till julpysslet - här skulle strykas julduk, den som mamma alltid hade på just det bordet. Sagt och gjort - ut i korridoren på äldreboendet och leta efter tvättstuga och strykjärn. Men vad i hela friden, strykbrädan var så risig att den bara rasade ihop och allt satt löst. Den föll och jag klämde mig, blev arg och tänkte att nu fan strykbrädan ska du få veta vem som tänker styrka en duk. Jag klämde upp brädan mot bänken och höll emot med knät samtidigt som jag försökte räta ut de tio år gamla rynkorna på duken. Jag vann.

Duken blev snygg. MEN - ska det vara så här på åldringsvården? Ska personalen behöva ha en sån usel strykbräda? När de ska sköta tvätten till en hel hop med åldringar? Ska de riskera att skada sig? De berättade att de försökt få en ny länge och jag sa att imorgon ska jag ringa och se till att det kommer hit en ny ögonaböj. Det här går inte an. Är det något mer ni behöver så ska jag hjälpa till att leva rövare lovade jag. Ty, jag är en besvärlig anhörig. Desutom borde en styrkbräda kunna köpas för handkassan...

Efter tvättstugeäventyret och lite annat pyssel gick vi och letade efter gamlingen, han satt rödrosig i en fåtölj och log fortfarande. Hörrni - här får man till och med ett glas rödvin till maten. Det är bättre än hemma sa han.

Hoppas att det håller i sig det här. Men det har börjat bra i alla fall och nu har han tillsyn så att vi slipper nattliga samtal med undran vad klockan är, eller förvivlan över att han låste sig ute, eller att han tror att han inte ätit på tre dagar, att han haft inbrott och att någon stulit finporslinet. Listan blir ganska lång. Igår, idag, på torsdag, upp eller ner, ingen skillnad.

Jag delar med mig av mina egna vardagsupplevelser för att försöka få en slags balans i det vi kan kalla skrämselpropaganda som nu pågår. Det är uppenbarligen för jäkligt för många gamla. Men vi som anhöriga kan säga ifrån och jag tycker att vi ska göra det också. Hittills har det fungerat skapligt bra här. Men man vet aldrig vart det hela tar vägen...

(Aftonbladet)