På moderaternas framtidskonvent (namninspiration = USA?) diskuterar flera hundra moderater de framtidsvisioner som olika arbetsgrupper under längre tid arbetat med.
Filippa Reinfeldt berättar om sin mormor och hennes situation ett antal år bakåt i tiden. Det är svårt att känna igen sig. Det ges dessutom visioner om var sjukvården ska vara framöver. En viktig poäng är förstås att den ska vara lika i hela landet. Det talas mycket om ledarskapet inom sjukvården, på alla nivåer och jag känner mig genast manad att delta i diskussionen om den processen. Beteendevetenskapliga aspekter är viktiga när man ska leda andra. För visst saknas det ledarskap och visst finns det mycket hierarki inbyggt i den organisationen. Läkare, sköterskor och alla andra…
Men apropå ledarskap - tänk på strykbrädan jag skrev om igår. Hur svårt kan det vara att fixa fram en ny? Ledarskap? Vågar man gå till chefen eller håller man tyst och fortsätter att gnälla bakom ryggen? En dag var jag på öron-näsa-hals. Sköterskan sa till den kvinnliga läkaren. – Du får plocka fram själv – jag måste hjälpa honom nu (en manlig läkare). Förlåt sa den kvinnliga läkaren det är inte jag som har önskat neddragning av personal här, jag behöver också hjälp. Häpp.
Kan flygplatser hålla rätt på destinationer, flygplan och passagerare och vart de tar vägen och vart de ska så borde det inte vara någon konst för ett vanligt sjukhus att fixa det kan man tycka. Kanske att det är för mycket inblandning av administrationen? Ett exempel är väl Försäkringskassan som av någon anledning bara givit ut 7 av de 50 miljoner som var avsatta för rehabilitering. Frågan ställdes till Filippa Reinfeldt och kompani eftersom det framkommit i SvD att det är landstinget som ska se till att de 50 miljonerna används framöver. Vi var kanske för ivriga och ville för mycket var svaret, men det jobbas med frågan blev svaret. Jag tror dem, de menar väl och vill väl och det kommer nog att bli bra. Ett tips de från en coach kan vara att man gör en riktig processbeskrivning från start till mål. Ni vet vad är det som ska göras? Hur ska det gå till? Vad händer om detta händer? Om Yes gå rakt fram om No stoppa, backa. Och det viktigaste av allt. Uppföljning, ständig uppföljning av besluten. Näringslivet använder många olika metoder, en av dem är Scrum. Ta en titt på den vet ja. Jag har många gånger skrivit om mannen som blev gipsad tre gånger vid samma läkarbesök men sedan gick hem utan gips eftersom han inget behövde.
Jag brukar roa mig med att skriva framtidsscenarier om vardagssituationer, det kan vara en bra början på en process. Men man måste följa upp. Det går inte att släppa ut beslut i januari och följa upp dem först i slutet av året och då upptäcka att det inte hänt nå´t. Aftonbladets Johanna Melén har skrivit ner en framtidsbild om familjen Johansson enligt moderat modell. Kul gjort.
Jag tror verkligen att man menar från moderat håll att det finns en önskan om att det ska bli en bra sjukvård för alla. Vem som utför den är mindre viktigt huvudsaken är att den blir gjord och att det blir bra. Där kommer förstås uppföljningsarbetet och processerna in.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, framtidskonvent, sjukvård, landstinget, ledarskap,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar