När publiken försvinner är ni ensamma kvar...

Den här artiklen är lite utbyggd sen i morse - men den handlar om samma sak...

Fildelningsdebatten har fått en alltför dikotomisk inriktning nu. Det är artisterna och upphovsmännen på ena sidan och det är fansen och publiken å andra sidan. De senare kallas för pirater, tjuvar och pöbel... Den som behandlar kunderna så brukar inte få några nya och det blir tomt i butiken. Snart har ni bara mamma kvar i publiken - förstår ni inte det? Det är på internet det finns en business idag. Var lite smarta och dra nytta av det istället.

Artisterna går miste om inkomster menar de själva. Ja, om man använder sig av Kalle Ankakalkyler så kan det tyckas vara så. Men i realititeten så har de väl aldrig tjänat så mycket pengar som nu. Emma har åsikter om det här och det har Anna också som påpekar att artister inte lever som de lär.

Det är klart att det blir problem om man inte fattar vad som pågår. Hur internet fungerar till exempel. Ingen bryr sig om det utan sitter fast i gamla modeller från fornstora dagar. Internet fungerar som en möjlighet att provlyssna på era alster ungefär som när man på Boklån i Sundbyberg kunde sitta och digga skivor ihop med andra på 60-talet. För att sedan kanske lätta på plånboken om man gillade det man hörde. Så fungerar det nu också men på internet. Många laddar ner och lyssnar och går sedan och köper sitt album. Precis som förr egentligen men mer elektroniskt, och publiken är större och därmed blir också intäkterna det.

Men förutsättningar förändras och jag undrar hur artister har tänkt sig att sälja sina alster framöver? Direktreklamen går rakt ner i papperssamlingen om vi inte har skylten "Ingen reklam" tack, på brevlådan. Lyssnar vi på radio? Kanske. Tittar vi på TV? Kanske. Men oftast söker vi informationen vi vill ha på egen hand, på internet. Våra kompisar berättar om vad som är på gång eller så berättar vi själva och sprider det - över internet. Det är så det går till numera. Informationen sprids över internet och det gynnar i det långa loppet alla. Även artister, tänk så.

Informationen sprids både i positiv och i negativ anda och det väldigt snabbt. Om det blir så att den som är nyfiken på en artist och först vill lyssna innan köp vet att man kommer att åka på böter eller skadestånd för den saken, så kommer man troligen att skippa den typen av artister och bara ägna sig åt dem som förstår att marknadsföra sig på internet.

Många har dock förstått och det är för dem framtiden finns och den finns på nätet. Man måste dock tänka i lite nya banor om man vill vara kvar. Att hota och spöa upp kunderna gör inte att de kommer tillbaka.

Det blir så att bakåtsträvare kommer att stå ensamma kvar på scenen, publiken sviker och ingen kommer att bry sig om er. Då kan ni sitta där med er upphovsrätt och fundera över arför ngen köper era skivor. Det beror på att ingen känner till att de finns längre, vem har lust att lyssna på någon som hatar en? Syns man inte så finns man inte, så är det.

Det handlar inte om stöld det handlar om marknadsföring. Den är dessutom gratis eftersom den sprids via användarna. Många exempel har vi sett på att den som fildelar också är den som är konsumenten, den som köper era album. Sätt dit dem och ni har inga kunder alls, intäktern försvinner. Det är ett framtidsscenario så gott som något. Farväl - vi andra går vidare tilld em som har något att erbjuda. Det enda som blir hågkommet av er är att ni ville sätta dit era fans. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Marknaden jobbar.

Oscar Swartz tar ut svängarna och menar att det är slut och över med exemplarförsäljning och att kulturarbetare missförstår den nya rollen. Oscar och jag har ungefär samma uppfattning, han säger: "IPRED är reaktionärt och visar att man inget fattat. Kulturentreprenörerna måste anpassa sig. En del kommer inte att klara sig i den nya miljön. Andra tillkommer. Den som försöker producera och sälja endast digitala exemplar kommer att försvinna."

Att man faller helt i glömska kan vara priset man får betala för IPRED. Det finns andra moderna artister och skapare att engagera sig i. Så är det bara.

För den som missförstått något av ovan så är jag självklart inte för stöld, jag tycker att upphovsmän ska ha betalt. Men inte till priset av att man ska få agera polis och sätta dit framtidsgenerationen på grunder som är mist sagt osäkra. Ännu har ingen talat om HUR de ska hitta de IP-nummer de tänker utgå ifrån när de ska sätta dit fildelare. Som sagt tidigare, ett IP-nummer talar om vem som betalar abonnemanget men inte vem som sitter bakom tangenten.

Uppdatering:
Många bloggare - det är vi som är kunderna och fansen och det är vi som finns på internet för den som inte har fattat det skriver nu om hur de tänker bojkotta svenska artister på grund av den stereotypa inställningen till fildelning. IPRED är inte riktigt bra eftersom den bygger på fel premisser. Polisen kan jaga brottslingar redan idag och det finns lagar som täcker in. Det finns yrkesmän/fotografer som också tycker att det är polisen som ska jaga brottslingar.

Inte en chans att David köper svensk musik i fortsättningen. Det tänker inte Kulturbloggen heller göra. Ipred - ge mig ipren. Ja, Mikael Wendt jag tycker också att kulturarbetarna ska ha betalt, men det måste ske på riktiga grunder, eller hur? Polisen är polisen...

(DN)

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, IPRED, fildelning, civilpoliser, musikindustrin, moderaterna, regeringen, schlingmann, alliansen