onsdag 5 november 2008

Reinfeldt skulle betraktas som en bilförsäljare eller frikyrkopastor...

(SvD) (Sydsvenskan)

Intressanta dsikussioner blir det nu när man börjar tala om Obamas tal och den framstående retorik han använder. Vår egen retorikexpert Göran Hägg med flera ger honom genomgående bra poäng. Och visst är det bra. Men passar det i Sverige? Om Fredrik Reinfeldt skulle ta till sig av Obamas talarstil skulle vi som sagt betrakta honom med misstänksamma ögon. Eller hur? Vad har det tagit åt karln skulle man tänka då.

Det är lätt att låta sig förföras av amerikanska politiker och deras sätt att vara och uttrycka sig. Jag tycker själv att Obamas stil är fantastisk och har genom åren haft förmånen att lyssna på många amerikanska talare och gillar det verkligen. Det är alltid speciellt och väldigt annorlunda. Glädjande på något sätt men så fort en svensk börjar gå på så blir man misstänksam, det handlar om diskurser. Allt passar inte överallt. Som beteendevetare blir man extra känslig för såna saker.

Man ska inte glömma att vi själva på många sätt har ett annat kynnelag. Fredrik Renfeldt gör sig bra som han är när han är sig själv. Jag uppfattar honom som både lugn och trovärdig, tyvärr syns han för sällan. Men när han talar gör han det med bravur.

Jag lärde mig på en retorikföreläsning att "man ska låta orden gå genom kroppen" och det viktigaste är nog också att man låter dem gå genom den egna kroppen annars blir det tillgjort. Om man försöker vara någon annan än den man är. Det är nog ganska vanligt att svenska politiker och kanske att vi alla gör det försöker vara någon annan än de vi är.

Martin Jönsson skriver om Obamas totala nätnärvaro och menar att det inte skulle vara lätt att göra om den bravuren i Sverige. Det räcker inte bara att använda tekniken menar han. Nej, jag tror att man också måste låta tekniken gå genom kroppen precis som när man talar för att de ska bli succé. Ska man vara med på Facebook så gäller det att vara med aktivt inte bara öppna ett skyltfönster eller lägga ut bilder på senaste festen. Det handlar om egna bidrag, delaktighet och en viss generositet med kunskaper och kontakter. Men förmodligen måste man vara en extrovert människa för att gilla läget med onlinekommunikation, annars kan det nog betraktas som för inkräktande.

Jag skrev tidigare idag:

"När jag första gången såg Obamas kampanjfilm Yes we can så gjorde den väldigt starkt intryck och gick direkt att översätta på den känsla av närhet och intresse som är önskvärd även hos svenska politiker. Vi är ett litet land och egentligen borde just den saken vara enklare här. Ändå känns det som om avståndet till vår egen regering är större än vad det är till Barack Obama. Jag är själv kontaktled 2 till Obama på Linkedin via en vän. Inte för att jag tror att Obama själv sitter och bryr sig om alla sina kontakter, men känslan och betydelsen av detta ska inte underskattas. Det är nog just det där kontaktskapandet och känslan av att få vara med och delta som är grejen med de sociala medierna.

Fredrik Wass skriver på sin blogg om de olika mediernas betydelse och funktioner för engagemang i olika frågor och det är snabbheten i det hela som är det fundamentala. Frågan är om svenskar vet så mycket om svensk politik som de nu vet om den amerikanska?

Naturligtvis är det en illusion och en fråga om kynne och kultur att man når närmare en amerikansk presidentkandidat än en svensk statsminister, men ändå. Känslan att vara nära även om den är illusorisk öppnar dock upp för att man ska känna förtroende och lust att stödja, eller hur? Det handlar om kommunikation och den bör vara tvåvägs för att betraktas som lyckosam. Det känns väldigt omodernt med monologer idag. Auktoritetsmodellen är förbi nu när det finns många som har kunskaper och möjlighet att dela med sig av den dessutom. Den naturliga auktoritetsfördelningen är inte längre lika självklar. Det var länge sedan det bara var prästen som kunde läsa och därmed hade tolkningsföreträdet.

Barack Obama kom oss nära bland annat genom Internet, många politiker skulle nog tjäna på att göra det samma. Det är inte utan att man med ett visst intresse kan följa det svenska Piratpartiets aktiviteter, de har en mycket närvarande partiledare ..."

(Aftonbladet) (SvD)

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: