Vem vill vigas av en präst som inte vill viga...

Att lagen om könsneutrala äktenskap nu går till riksdagen känns helt rätt för min del. Det finns många bottnar i det här. Ett är att ett modernt samhälle bör acceptera att människor ska få leva tillsammans på egna villkor. Egentligen kanske inte staten skulle vara inblandad överhuvudtaget.

Ett annat är att dagens familjer ser annorlunda ut än gårdagens. Mamma-pappa-barn är en myt rent av, ett önsketänkande. Det ser vi inte minst på hur många som skiljer sig och hur många barn det är som har flera mammor och pappor. Man behöver inte vara homosexuell för att familjebilden inte bara byggs av mamma-pappa-barn. Det finns många olika varianter.

En tredje och väldigt viktig sak är att präster som inte vill viga samkönade par ska väl inte tvingas till det? Vilket par vill bli vigd av en sådan präst? Den dagen man vill slå fast sina band vill man väl göra det tillsammans med någon som önskar en lycka till. Tvång i det fallet är bara tramsigt. Kyrkans traditioner är också viktiga, men de kanske inte behöver vara de allenarådande i dag.

Jag kan inte förstå att kd känner det som ett misslyckande för att inte regeringen blev enig i en kompromiss i den här frågan. På det sätt som det nu blir är väl mest rättvist. Då får alla rösta utifrån sin övertygelse.

Egentligen kanske man skulle fråga sig om staten och kyrkan överhuvudtaget ska vara inblandade i det här. Det gäller mest att se till att alla juridiska frågor är utressa och det borde finnas andra lagar att ta fasta på där.

(SvD) (Dagen)