Att använda teknik bara för att man kan...

Vad menar karln egentligen? Socialdemokraten Enroth gjorde ett uttalande igår i P3 som tolkades som att (s) vill förbjuda öppna nätverk. Han dementerar det förvisso på Karl Sigfrids Blogg.

"– På samma sätt som det är tekniskt möjligt att gömma IP- nummer så är det också tekniskt möjligt att gå in via andra personers servrar, och använda deras trådlösa nätverk för att ladda ner, flera av dem här sakerna är det vi pekar på ifrån vår sida som måste täppas till i en ny lagstiftning, säger socialdemokraternas Tomas Eneroth." (P3)

De flesta har tolkat honom som att han vill förbjuda anonymt surfande och därmed skulle det vara slut på internetcaféer och liknande. Någon annan säger att han menar att det är förfärligt att man kan använda andras IP-nummer och att det är det han vill förhindra. Vem vet vad folk menar dessa dagar? Nixon försöker envetet ringa Eneroth för att höra vad han egentligen menade. Det är viktigt att ta reda på det. Uppdatering: Nej Eneroth var inte så huvudlös som många ville påskina. Nixon fick tag på honom och han svarar så här. Rätt ska vara rätt.

Helt uppenbart är det dock att tekniken öppnar kreativitetens dörrar hos alla möjliga personer som gärna ser det hela ur sin egen synvinkel utan att ta hänsyn till konsekvenser för andra. Internet är nu som sagt ett nät, drar du i ett snöre så påverkas nätet på flera andra ställen och inte alltid på de du själv tänkt dig - om du inte tänker efter före så att säga. Det är också bra att börja med att fundera över vad man INTE får göra - i synnerhet när det redan finns en lagstiftning som styr en del av konsekvenserna. Fundera lite på vad det man vill göra betyder för vår demokrati!

Om alla påhittiga lagstiftare kring internet hade haft Postlagen som utgångspunkt när de arbetade fram sina mer eller mindre fiffiga lösningar så kanske det sett annorlunda ut. För visst ska väl samma lagar gälla på internet som i den fysiska världen? I alla fall vad gäller den personliga integriteten. I ryggmärgen känns det helt självklart. Många talar om politiker som onda, jag tror inte att det är så. Det handlar inte så mycket om konspirationsteorier utan mer om svårigheten att som beslutsfattare få en helhetsbild av allt.

Internet är det nya svarta liksom när det gäller meddelandehantering. Jag drog från Postlagen ut det som står om integritetshantering av meddelanden, se nedan. Det är intressant - den lagen är gammal och har fungerat från häst och vagn och obrutna sigill till igenklistrade kuvert. Alla vet sedan barnsben att man inte får öppna slutna kuvert ställda till annan. Det kan till och med ge fängelsestraff. Varför gäller inte detta självklart på internet? Det borde göra det, eller hur? Varför använda teknik bara för att man kan är inte självklart. Man kan riva upp andras kuvert också, men man gör det inte. Det borde vara lika självklart här. Niklas Lundblad skrev en intressant artikel om detta förra året. Metoden finns men inte mandatet menar han.

Som gammal Postis (vilket betyder postenanställd) minns jag hur oerhört viktigt det var att följa postlagen och vilka strikta rutiner det fanns för att hantera brev där. Det verkar som om det runnit ut helt i sanden. Som kuriosa kommer här en länk till Postens historia. Lyssnar man på skivindustrins argument så kan man tro att de aldrig hört talas om personlig integritet.


Från Postlagen (1993:1684):

Tystnadsplikt m.m.

19 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av följande uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta,
1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som befordras inom verksamheten,
2. annan uppgift som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller befordran av brev, eller
3. uppgift som hänför sig till åtgärd att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken.

Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till avsändaren och mottagaren av brevförsändelsen. För uppgift om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

20 § Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
3. uppgift om enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,
4. uppgift om enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,
5. uppgift om enskilds adress till Försäkringskassan om denna behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende. Lag (2006:717).

20 a § Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag skall utan hinder av 19 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott. Lag (2000:1290).

21 § I det allmännas verksamhet skall, i stället för 19-20 §§, bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas. För utlämnande av annan personuppgift i postverksamhet än som avses i 19 § första och tredje styckena gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204). Lag (1998:729).

22 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i brottsbalken.

Bloggar om Ipred gör många. Emma min ständiga inspiratör. Projo tycker att man ska reparera samhället istället för en konstig lag. En person som tänker till är Joshua, nyss skrev han om konstgjord andning, en jämförelse mellan att bygga ny väg och att använda internet. Många vill hålla sig kvar i det gamla. Han är också pappa till texten Frank och Jessie som tar upp aspekten att rota i annans handväska kopplat till att öppna andras brev. Om integritet alltså. Läsvärt.

Om man tidigare känt sig trygg i att kunna skicka brev med vilket innehåll som helst och endast avsett för adressaten med posten så är det inte längre lika självklart. Jag har skrivit mycket om hur vi förändrar vårt beteende när vi känner oss övervakade här på bloggen och Johanna Nylander har dels en artikel i Kvällsposten om självcensur och följer upp detta på sin blogg. Läs även kommentarerna där. Mårtensson har liknande funderingar - kan man längre få vara ifred undrar han. Laakso är också bekymrad över lagen.

Den som vill få en samlad bild av varför Ipred inte är en jättekäck lösning kan läsa här.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ipred, integritet, brevhemlighet, samhälle, regeringen, socialdemokraterna, alliansen