Frispråkighet har sitt pris...

En chef på Migrationsverket har helt sonika fått sparken för att han bloggat och haft åsikter som inte arbetsgivaren velat förknippas med. Det har hänt förut det här - att bloggare fått sluta på jobbet på grund av blogginnehållet. Man kan förstå det också. I det här fallet utgår både skadestånd och ett par årslöner så det har väl inte varit helt utan komplikationer enligt vad man kan läsa om saken i DN. I synnerhet som en domstol dessutom har ogiltigförklarat Migrationsverkets agerande. Merit Wager har skrivit en hel del om det specifika fallet på sin blogg. Intressant som principfall.

Men rent generellt finns det anledning att fundera lite över vårt bloggande. Alla uppskattar inte den frihet som andra nu har att ge uttryck för egna åsikter. Det handlar om både maktförskjutning och tolkningsföreträde. Per Westberg berättar om en kvinna i Frankrike som fick sparken på grund av att hon bloggat utöver det tillåtna. Han skriver sedan en del kloka saker om lojaliteten i anställningen och ger fler exempel. En bloggande kvinna i Sverige fick i höstas ultimatum, säg upp dig eller bli avskedad.

Det är fler som fått sluta på jobbet på grund av sitt bloggande så det är inte nytt. En kille som tidigare var biträdande varumärkeschef på på ett stort amerikanskt företag fick i mars förra året sparken av samma anledning som Rosa. Man ansåg att det inte var förenligt med jobbet. Företaget hade inga kommentarer men det verkar uppenbart att det inte går att vara hur frispråkig som helst via sin blogg. Inte om man ska kombinera det med en anställning i alla fall.

Ett annat exempel är en lärare som inte fick jobbet han sökt för att han varit för kritisk mot arbesplatsen han sökt till. Detta trots att han var den enda behöriga sökanden. Visst fundera man ibland på just på om bloggandet liogger en i fatet när man söker jobb? Är det en fördel att hantera sociala medier eller är det en nackdel. Det beror helt på betraktaren.

Frispråkighet

Att vara frispråkig har alltid ett pris. Att vara anställd har också ett pris. Det finns anledning att läsa sitt anställningsavtal innan man skriver på. Amerikanska arbetsgivare har många klausuler i sina avtal. Det där om lojalitet mot arbetsgivaren gäller också svenska förhållanden. Därför bör man alltid tala med sin arbetsgivare innan man drar igång någon verksamhet vid sidan om.

Detta stöter förstås på patrull hos många unga människor som är vana vid att vara öppna och transparenta på internet. Alla har inte samma åsikt om den friheten, i synnerhet inte arbetsgivare. Så när företag ger anställda sparken på grund av bloggande och nätverkande så är det nog i längden företaget som förlorar på det hela. Men det är ett gränsdragande förstås och det gäller att agera med finess. För det mesta brukar det dock gå att tala om olika saker innan man blir så drastisk att man säger upp någon.

Övergångstid

Vad som döljer sig bakom de här situationerna vet vi inga detaljer om, men det är intressant att fundera över vilket pris man kan få betala om man överträder arbetsgivarens regler. Det är lätt att bli övermodig och tro att alla förstår vad man gör. Men det gör de inte. Tyvärr…

Vi befinner oss sannerligen i en märklig tid, en övergångstid. Dels kan vem som helst publicera sina åsikter via en egen blogg idag, det har sina förtjänster och det har sina risker. Dels så är just detta inte populärt över allt på företagen, ännu i alla fall. Problem kan uppstå - som det där att man kan få sparken från jobbet till exempel.

Å ena sidan så vill företagen vara moderna och hänga med, men kontrollbehovet över informationen finns alltid med, och det är kanske inte så smart att slänga skit på sin arbetsgivare i sin egen blogg. Man måste helt enkelt vara lite på sin vakt när man bloggar om man är anställd, lite eftertänksam helt enkelt. Som de säger på Dell - blogga gärna om dina intressen, flugfiske och sånt. Men bloggar du om Laptops då vill vi vara med. På Sun finns det 4000 bloggar i ett bloggnätverk, även chefen bloggar. Man kan ju tänka sig vilken skatt av information och kunskap det finns i det nätverket. Då utnyttjar man de sociala medierna på ett bra sätt, till kunskapsutveckling, kontakter och informationsspridning.

Det blir allt mer aktuellt för företag att ta med villkor kring bloggande i sina anställningsvillkor, det verkar uppenbart att det behövs och i USA görs det i större utsträckning än här. Vi är väl fortfarande lite naiva i Sverige kanske, och tror på transparensen -öppenheten fullt ut. Det är naturligtvis härligt med öppenhet och att dela med sig, men som sagt det är inte självklart för alla att det ska vara så, och kanske inte om precis allting. Att dela med sig av sitt eget är förstås OK, men att dela med sig av andras kan ställa till problem.

Min egen blogg här är politisk på mina villkor. Idag frilansar jag, men om jag skulle fortsätta blogga så här om jag hade en fast anställning är inte självklart. Möjligen om jag jobbade för moderaterna då. Men det är inte säkert att de heller skulle gilla mina åsikter eftersom de inte alltid är medhållande. Får man ett jobb överhuvudtaget om man visar sin politiska färg. Det beror nog på om den som sak anställa en har samma grundvärdering. Annars så kan det säkert fälla. Det gäller nog åt alla håll. “Jaså, du är moderat också, det är ju också lite apart”


Det handlar nog mer om vad man ger uttryck för än att man just har en blogg. Gunnar Axén tycker iofs att Migrationsverket har agerat märkligt eftersom han menar att den sparkade Lennart Eriksson bara nyttjat sin grundläggande yttrandefrihet. Det är väl bäst att jag påpekar att jag inte tycker att man ska få sparken för att man yttrar sig och har åsikter.

Det är ett övergrepp mot yttrandefriheten skriver Magnus Ljungqvist. Sådd bland tistlar tycker int eatt man ska sparkas hur som helst. Magnus Andersson blir förbannad.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om migrationsverket, blogga, bloggare, avsked, sparken, yttrandefrihet, anställningsavtal