onsdag 7 januari 2009

Frispråkighet har sitt pris...

En chef på Migrationsverket har helt sonika fått sparken för att han bloggat och haft åsikter som inte arbetsgivaren velat förknippas med. Det har hänt förut det här - att bloggare fått sluta på jobbet på grund av blogginnehållet. Man kan förstå det också. I det här fallet utgår både skadestånd och ett par årslöner så det har väl inte varit helt utan komplikationer enligt vad man kan läsa om saken i DN. I synnerhet som en domstol dessutom har ogiltigförklarat Migrationsverkets agerande. Merit Wager har skrivit en hel del om det specifika fallet på sin blogg. Intressant som principfall.

Men rent generellt finns det anledning att fundera lite över vårt bloggande. Alla uppskattar inte den frihet som andra nu har att ge uttryck för egna åsikter. Det handlar om både maktförskjutning och tolkningsföreträde. Per Westberg berättar om en kvinna i Frankrike som fick sparken på grund av att hon bloggat utöver det tillåtna. Han skriver sedan en del kloka saker om lojaliteten i anställningen och ger fler exempel. En bloggande kvinna i Sverige fick i höstas ultimatum, säg upp dig eller bli avskedad.

Det är fler som fått sluta på jobbet på grund av sitt bloggande så det är inte nytt. En kille som tidigare var biträdande varumärkeschef på på ett stort amerikanskt företag fick i mars förra året sparken av samma anledning som Rosa. Man ansåg att det inte var förenligt med jobbet. Företaget hade inga kommentarer men det verkar uppenbart att det inte går att vara hur frispråkig som helst via sin blogg. Inte om man ska kombinera det med en anställning i alla fall.

Ett annat exempel är en lärare som inte fick jobbet han sökt för att han varit för kritisk mot arbesplatsen han sökt till. Detta trots att han var den enda behöriga sökanden. Visst fundera man ibland på just på om bloggandet liogger en i fatet när man söker jobb? Är det en fördel att hantera sociala medier eller är det en nackdel. Det beror helt på betraktaren.

Frispråkighet

Att vara frispråkig har alltid ett pris. Att vara anställd har också ett pris. Det finns anledning att läsa sitt anställningsavtal innan man skriver på. Amerikanska arbetsgivare har många klausuler i sina avtal. Det där om lojalitet mot arbetsgivaren gäller också svenska förhållanden. Därför bör man alltid tala med sin arbetsgivare innan man drar igång någon verksamhet vid sidan om.

Detta stöter förstås på patrull hos många unga människor som är vana vid att vara öppna och transparenta på internet. Alla har inte samma åsikt om den friheten, i synnerhet inte arbetsgivare. Så när företag ger anställda sparken på grund av bloggande och nätverkande så är det nog i längden företaget som förlorar på det hela. Men det är ett gränsdragande förstås och det gäller att agera med finess. För det mesta brukar det dock gå att tala om olika saker innan man blir så drastisk att man säger upp någon.

Övergångstid

Vad som döljer sig bakom de här situationerna vet vi inga detaljer om, men det är intressant att fundera över vilket pris man kan få betala om man överträder arbetsgivarens regler. Det är lätt att bli övermodig och tro att alla förstår vad man gör. Men det gör de inte. Tyvärr…

Vi befinner oss sannerligen i en märklig tid, en övergångstid. Dels kan vem som helst publicera sina åsikter via en egen blogg idag, det har sina förtjänster och det har sina risker. Dels så är just detta inte populärt över allt på företagen, ännu i alla fall. Problem kan uppstå - som det där att man kan få sparken från jobbet till exempel.

Å ena sidan så vill företagen vara moderna och hänga med, men kontrollbehovet över informationen finns alltid med, och det är kanske inte så smart att slänga skit på sin arbetsgivare i sin egen blogg. Man måste helt enkelt vara lite på sin vakt när man bloggar om man är anställd, lite eftertänksam helt enkelt. Som de säger på Dell - blogga gärna om dina intressen, flugfiske och sånt. Men bloggar du om Laptops då vill vi vara med. På Sun finns det 4000 bloggar i ett bloggnätverk, även chefen bloggar. Man kan ju tänka sig vilken skatt av information och kunskap det finns i det nätverket. Då utnyttjar man de sociala medierna på ett bra sätt, till kunskapsutveckling, kontakter och informationsspridning.

Det blir allt mer aktuellt för företag att ta med villkor kring bloggande i sina anställningsvillkor, det verkar uppenbart att det behövs och i USA görs det i större utsträckning än här. Vi är väl fortfarande lite naiva i Sverige kanske, och tror på transparensen -öppenheten fullt ut. Det är naturligtvis härligt med öppenhet och att dela med sig, men som sagt det är inte självklart för alla att det ska vara så, och kanske inte om precis allting. Att dela med sig av sitt eget är förstås OK, men att dela med sig av andras kan ställa till problem.

Min egen blogg här är politisk på mina villkor. Idag frilansar jag, men om jag skulle fortsätta blogga så här om jag hade en fast anställning är inte självklart. Möjligen om jag jobbade för moderaterna då. Men det är inte säkert att de heller skulle gilla mina åsikter eftersom de inte alltid är medhållande. Får man ett jobb överhuvudtaget om man visar sin politiska färg. Det beror nog på om den som sak anställa en har samma grundvärdering. Annars så kan det säkert fälla. Det gäller nog åt alla håll. “Jaså, du är moderat också, det är ju också lite apart”


Det handlar nog mer om vad man ger uttryck för än att man just har en blogg. Gunnar Axén tycker iofs att Migrationsverket har agerat märkligt eftersom han menar att den sparkade Lennart Eriksson bara nyttjat sin grundläggande yttrandefrihet. Det är väl bäst att jag påpekar att jag inte tycker att man ska få sparken för att man yttrar sig och har åsikter.

Det är ett övergrepp mot yttrandefriheten skriver Magnus Ljungqvist. Sådd bland tistlar tycker int eatt man ska sparkas hur som helst. Magnus Andersson blir förbannad.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att se att du är konsekvent.

Själv tycker jag inte att man ska kunna sparkas för att man ger uttryck för vad man tycker. Det är lite för mycket Sovjet för min smak.

Vad jag sedan tycker om innehållet i Lennart Erikssons blogg är en helt annan sak...

Mary X Jensen sa...

Jag tycker inte heller att man ska få sparken för sina åsikter, men man får väl vara lite smidig kanske...

På något sätt så ska man fungera i ett sammanhang med andra.

Men fråga mig om jag är frifräsare ;-)

Leif Ekstedt sa...

Men man får väl hävda en annan mening även hos vi som är moderater? För min egen del har jag alltid varit lite motvals.
Moderaterna i Kyrkomötet tycker jag inte passar sig. Gärna kristen, moderat som blir vald som kristen och utan partiflagga.
Han kan ju vara politiker för det.
Mitt jobb kan ingen utom min fru säga upp mig ifrån.

Fredrik Retar Alla som inte gillar FRA.

Anonym sa...

Jag vet de som inte fått ett jobb för att de är bloggare. Det är sovjet om något.

www.imike.se

Stormhierta sa...

Friheten att tala, friheten att ha en åsikt är något vi MÅSTE betala för, varje dag. Vi borde inte behöva det, men antingen betalar vi med engagemang eller så smyger sig sådan här censur sig på oss. När vi tar friheten för given, som nu, är då andra makter kan ta den friheten ifrån oss.

Därför tycker jag att det är bra att Lennart tar strid för "principen" - han ska gå vidare med detta.

Kanske måste vi alla bli frilansare och egenföretagare för att befria oss själva?

Anonym sa...

Jag tänkte på att du har Jonas Morian på din länklista (även om den är längst ned).
Han jobbar ju på Attendo Care, och det är ju ett bolag som inte tillåter att ens anställda pratar, inte ens om det är om missförhållanden på äldreboende. Talar man om detta så får man leta sig ett annat jobb.
Det var nån undersökning om detta och det finns publicerat i GP (inte på nätet).
ex: http://www.ka.se/index.cfm?c=83543 (och fortsättningen på detta stod i dagens gp har jag för mig)
/Daniel A.

chall sa...

Jag vet inte längre vad jag tycker om att det specifika fallet med att han är uppsagd. På ett sätt ser jag likheter med en blogg och att skriva i tidningen - som insändare och debattartiklar etc - och det är inte alltid ok att göra det när man är privatanställd eller myndighetsutövande.

Det är lite det som gjort det svårt för Herr Eriksson tror jag?! Han ska, i enlighet med att vara tjänsteman, vara "opartisk" vilket är svårt att se när han uttrycker sig väldigt subjektivt och vinklat på sin blogg. Samtidigt får man väl titta på hans utövning och se om han har gjort sitt jobb och då det ska vara dokumenterat är det väl bara att gå tillbaka och kolla?

Själv jobbar jag på ett privat företag där inga bisysslor är tillåtna. Jag får inte heller blogga om mitt företag - med namn - eller så att folk "förstår att jag jobbar där". Eller ja, jag får skriva om det om allting jag skriver går via PRavdelningen.....

Jag tror att huvudproblemet är att det inte är specificerat vad en blogg är i förhållande till "tidningsartikel" och "prat bland vänner och bekanta" vilket gör det svårt för "opartiskhetsprincipen".

att hans chef sen har skött ärendet lite klantigt och ger en helt tydlig bild av skälen till avskedandet hjälper ju inte heller.

Anonym sa...

En blogg är en "dagbok" för personliga reflektioner. Visst hör det till god ton att inte blogga om sin arbetsgivare i negativ mening. Det skulle aldrig falla mig in i vilket fall.

Men problemet blir när en bloggare bli en belastning i en arbetsgivares ögon. Oftast beror det på att arbetsgivaren anser sig inte kunna hantera det fria ordet.

http://www.imike.se/tankar/351-bloggare-ar-en-resurs.html