måndag 12 januari 2009

Mycket väsen för ingenting egentligen...

Idag skriver Liza Marklund att:

"- På ”Gömdas” omslag står det dock att boken är ”en sann historia”. Mer korrekt hade varit att skriva ”bygger på en sann historia”."

Hon har efter senaste tidens diskussioner nu gett sin syn på saken genom en artikel på millan som för närvarande är omöjlig att nå. DN har dock lagt upp artikeln i sin helhet - läs den här.

För mig är Liza Marklund journalist och fiktionförfattare och vad jag har förstått så var inte boken gömda en fackbok. Snarare har andra gjort den till det. För mycket väsen för ingenting tycker jag. Sen kan man gilla Marklund eller inte. Jag lutar mer åt det senare, ingen favorit här, men kan inte se någon anledning till att hon ska hudflängas för en mening i en bok. Lite måste man väl ändå tänka själv när man läser. Vi blir alla lurade varje dag, medvetet eller omedvetet för ofta lägger vi vår egen sanning i det hela. Den kan variera.

Sanningen ligger i betraktarens öga.

Jag kan inte delta i just den här indignationen. Sorry.

Bloggaren Törnebom har andra åsikter.

Uppdatering: Paul Ronge ger Marklund råd om hur hon ska hantera situationen.

(intressant)

Exp


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

17 kommentarer:

Anonym sa...

Det var ett otroligt korkat inlägg. Anges en historia som sann så ska den vara just det. Sann.

Mary X Jensen sa...

Det är mycket som påstås vara sant här i världen... Du går på det varje dag Anonym, utan att vara medveten om det.

Vem skrev att den var sann. Något som berättas genom tredje person kan aldrig bli helt sant. Sanningne ligger i betraktarens öga.

Anonym sa...

"sanningen ligger i betrakarens öga"..

Där sket du bort din chans att göra dig ett namn i bloggvärlden, Mary. Ska du ge dig in i en aktuell bloggdebatt så får du ha mer kött på benen än så. Lycka till! :-)

Linus sa...

"Där sket du bort din chans att göra dig ett namn i bloggvärlden, Mary. Ska du ge dig in i en aktuell bloggdebatt så får du ha mer kött på benen än så. Lycka till! :-)"

Det handlar nog mer om skinn på näsan än kött på benen i den här frågan, med tanke på alla vulgära tramsinlägg som florerar i den här debatten. Sen tror jag inte Mary lider brist på vare sig det ena eller andra...

Mary X Jensen sa...

Anonym - att vara oförskämd när man är anonym är lätt. Vad säger det om dig?

Jag har ingen strategi för att göra mig ett namn i bloggvärlden. Jag är den jag är... Inte alltid medhållande.

Tack Linus.

Anonym sa...

Nä, jag förstår inte heller och jag har läst och läst hos Antonsson förstår verkligen inte grejen. Vad jag kan se så har hon inte på något sätt visat att Marklunds story är något annat än "Mias" berättelse, vilket den heller aldrig gjort anspråk på att vara.

Och dessvärre så underminerar Antonsson sin egen trovärdighet genom att ändra, plocka bort och lägga till i sin blogg bland kommentarerna. Det finns inget trovärdigt i att besvara (borttagna) kommentarer i egna inlägg t ex.



Om du och jag tillbringar en dag tillsammans och i efterhand beskriver den, så är jag övertygad om att våra historier kommer att skilja sig åt ganska mycket. Det blir ändå ingen lögn

Anonym sa...

Det är en klantig formulering av Liza Marklund som hon tyvärr inte kan rätta till. Men reaktionen som kommer nu måste till en del bero på ett pinsamt uppvaknande av de som har gjort boken till en ”fackbok”.
Själv föredrar jag att läsa bloggar, här visar det sig mycket snabbare om det som skrivs inte är sant.

Anonym sa...

Handlade det bara av tolkningen av "sann historia", eller "baserad på en sann historia" vore det en skitgrej.

Men om den används som "politisk sanning" för att driva författarens agenda, är det aningens värre att komma dragandes med fiktion.

(Och jag ser saken utifrån den pågående debatten, eftersom jag vare sig läst någon bok av Marklund eller Antonsson).

Anonym sa...

Man kan tycka att en bok som pekar ut en viss person som en krigsskadad psykopatisk våldtäktsman som mörda barn och vuxna, den kan behöva ha lite bevis bakom sina anklagelser. Hans dotter har vuxit upp med den bilden av sin egen far. Tror du att de någonsin kommer ha en normal relation? Folk på Flashback har suttit och försökt leta reda på hans identitet för att lyncha honom.

Tror du Elizabeth Hermon mår bra?

På mitt och många andra bibliotek (libris.kb.se, kolla själv) så står "Gömda" under Medicin (Vnamb) tillsammans med andra böcker som de här:
Remissammanställning Kvinnofrid (SOU 1995:60)
* Utredningen om kvinnofridsuppdragen - Slag i luften
* Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor - Att ta ansvar för sina insatser
* Rying, Mikael - Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer
* Lundgren, Eva - Våldets normaliseringsprocess

Det talar ju verkligen för att den är skönlitterär, eller hur?

Tänk att den skönlitterära karaktärer Mia Eriksson pratat med riksdagsmän, TV, tidningar, chatt på Aftonbladet och allt, utan att någon vetat om att hon är en påhittad karaktär i en bok och att hennes liv bara är påhittat... något som inte ens Liza gått med på förrän nyligen.

Mary X Jensen sa...

LenaMaria. Varför låter sig folk luras? Varför står den under medicin på biblioteket?

Det är klart att jag inte tror att alla inblandade mår bra. Men det finns all anledning att fundera över var det gick snett här.

Fiktion är alltid påhittat i viss mån. Det är ingen rapport som skrivits. Jag beundrar inte den som försöker luras heller. Men man kan fundera över varför man låter sig luras också.

Anonym sa...

Mary:
I detta fall för att känd journalist/reporter, från en stor kvällstidning gav ut en bok på ett stort förlag (Bonnier Alba) kallade det "en sann historia" (finns inget om "dokumentärroman" på 1995-utgåvan) med ett ordentligt försättsblad som bara skriker "detta är sant!" och för att bibliotek och bokhandlar placerade den under facklitteratur. Sen späs det på när stora tidningar intervjuar Mia, när politiker i riksdag och regering tar upp det (tror inte Kvällsöppet med Laila Freivalds visste att det var en romankaraktärs liv de diskuterade) och både Liza och Mia hävdar att allt är sant utom småsaker som namn, yrken och orter.

Det gick snett när Liza inte kollade upp saker. Redan med EH gick det åt helvete, sen drogs Osama och Michael också ned i skiten.

Unknown sa...

Liza svarade så här i en chatt på Aftonbladet, på frågan om händelserna i Gömda var sanna:
"Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människors identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting har gjorts mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)."

Sätt dig in i kritiken mot boken, och avgör sedan om den förtjänar epitetet "sann".

Du kan också leka med tanken att någon hade skrivit en sann berättelse om en man vars ex hade stulit ditt barn, förtalat och ljugit om dig för diverse myndigheter och fått sin nya pojkvän att försöka mörda dig. Skulle du då tycka att det var en ovidkommande petitess om det kom fram att mannen, som framställs som en ängel i boken, i själva verket hade misshandlat kvinnan i fråga?

Självklart borde Liuza ha satt sig in i båda sidor av saken, vilket förmodligen hade slutat med att hon hade valt någon annan kvinna som galjonsfigur
för sitt politiska projekt.

Mary X Jensen sa...

Ska vi säga så här då. Ordet ljuger är väldigt starkt, är det medvetet eller blev det osanning av bara farten.

Tycker inte att det är värre än att konstatera att det kanske inte var så bra det här. Man behöver int eläsa Liza Marklunds böcker i fortsättningen. Men diskussionen har inga proportioner.

Om man talar om trovärdighet så finns den inte kvar hos månag nu vad jag förstår. Den saken borde överhuvudtaet diskuteras på ett högre plan än så här. För där finns det en del att önska i media överhuvudtaget. Själv försöker jag vara kritisk. Men man lyckas inte alltid eftersom man trots allt bara har sin begränsade kunskap om verkligheten. Den finns där oavsett om ser den eller ej.

devilkitten sa...

Jag är helt på din sida Mary. Margaret Atwood skriver exempelvis extremt feministiska texter , som förvisso inte bygger på en sann historia men som ändå har (kan man tänka) en politisk agenda. Är det fel? Får skönlitteratur inte vara politiskt om det bygger på en sann historia? Uppenbarligen inte. Se på Maja Lundgren. Hon blev också jagad i pressen...

Jag tyckte Marklunds artikel på Newsmill var riktigt bra och långt mer trovärdig än Antonssons som dessutom hängde ut en person med skyddad identitet och nu är JK anmäld. Det talar definitivt till Marklunds fördel.

För min del har Marklund minst lika mycket trovärdighet nu som innan Antonssons bok, och som du säger, man kan tycka om henne eller inte, det är upp till var och en. Drevet är lite väl enögt, tycker jag. Skönt att det finns fler som anser att det dessutom är en storm i ett vattenglas - egentligen.

Unknown sa...

Ni som tycker att det är en storm i ett vattenglas...Inser ni att utan bloggosfären så hade Antonssons bok tigits ihjäl, och endast ett fåtal hade någonsin blivit varse att Mia förmodligen är en mytoman?
Det är främst detta faktum som gör att man bir förbannad. Adrenalinhalten växer också när man ser arrogansen hos Liza, som inte ens gör ett seriöst försök att försvara sitt alster på ett sakigt sätt när hon äntligen träder fram. Men hon har väl vant sig vid latt hantera sanning som ett relativt begrepp som man använder för sina egna politiska syften. Den tiden är snart över förutspår jag - även om det uppenbarligen kommer att finnas läsare kvar som gärna låter sig manipuleras.
Jag är knappast den enda som har svängt från att heja på Liza/Mia till att inse att Antonsson har mycket på fötterna - trots sin vulgära framtoning.
Jag gissar att antalet personer som har övergått från att sympatisera med Antonsson till att sympatisera med Liza M är obefintligt.

Anonym sa...

Bra artikel i DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=873192

Personligen tycker jag inte att man ens får skriva "bygger på en sann historia" när förändringarna är så stora och tendentiösa. Hade hon kallat den "roman" rätt och slätt hade det kanske varit en annan femma (fast det kanske inte hjälpt dem som skadats av historien)

Gunilla sa...

Tja, för tio år sedan kallade hon det i alla fall själv "fackbok", i en AB-intervju.

Läs gärna denna intressanta utredning av de etiketter med vilka Gömda presenterats, och vilka problemen med det blir!

http://sydsvenskan.se/kultur/article406479/Vad-for-slags-bok-ar-Gomda.html