Nu går det inte att klaga på att det är för få kvinnor valda som EU-kandidater, ty de är nu fler än männen, i alla fall på toppen. Då tar man en annan vinkel, media vill gärna ha en sån. Det är för få yngre personer som är representerade menar man nu. Jag vet inte det, har inte allting sin tid? Platons gamla visdomar håller än. Fri tolkning: Det är först i 50 års ålder som man är tilläckligt danad för att ingå i statens högre ämbeten". Om man ser på de moderata toppkandidaterna så är de 56, 41, 32, 51 och 44. Det är väl ändå en ganska bra fördelning. Det är inte fel att kunna något och ha lite erfarenhet om man ska sitta i beslutande församlingar. Det är svårt att förstå denna åldersfixering. En mix är förstås alltid bra eftersom alla bör komma till tals. Man är inte gammal och förbrukad när man fyllt 50 år - hur ska vi få ordning på den fördomen egentligen?
Moderaten Christofer Fjellner är 32 år och en av de yngsta Europapolitikerna överhuvudtaget. Han säger till SvD: "– Tyvärr har alltför många partier behandlat det här huset som slutförvaring av utbränt politiskt engagemang. När politiker slutar stråla, men fortfarande är farliga, skickar man dem långt bort.
Det där är en viktig reflektion som Cristofer gör tycker jag. Det har inte varit så viktigt med EU som mest betraktas som en samling med dårpippi som reglerar och bestämmer hur det ska vara när det gäller aningens oviktiga saker. Hur en gurka ska se ut och storleken på jordgubbar för att de ska få kallas jordgubbar. Sen inte minst alla dessa regleringar av internet som poppar upp här och där mest hela tiden. Dessvärre så skiljer sig inte just den senare frågan sig särskilt mycket när man kommer på nationell nivå heller. Den är inte heller så kopplad till ålder som många vill göra gällande. Den handlar mer om en förståelse för utveckling och en vilja att hänga med och se i lite bredare spår och inte hänga sig kvar i gamla föreställningar om hur världen är.
"... när politiker sluta stråla..." får de åka till EU menade Cristofer. Min upplevelse av EU-parlamentarikernas tal under gårdagens partiråd i moderaterna var snarare tvärtom. Det är ju de som brinner och strålar och har en egen politisk röst. Egna idéer och ett engagemang. Det är synnerligen sällsynt idag då de flesta låter som papegojor och säger de rätta sakerna för at blidka andra. Det låter som tjänstemän och bara står och maler. För mig är politik engagemang, känslor och idéer, puls och en kraftkälla. Visst blir det lugnare när alla tycker lika - men hur kul är det på en skala? Lagt kort ligger inte alltid, det går att ta upp.
Just nu i kristider så känns dock EU som en viktig instans för att arbeta med idéer om hur länderna ska kunna samverka för att hjälpa varandra i stället för att protektionistisk stänga gränserna.
Cristofer Fjellner är en viktig person för nytänkandet, absolut är han det. I synnerhet för att försvara friheten på internet och inte tillåta att den begränsas på grund av gamla regelverk utan att man verkligen tar vara på de möjligheter som finns. Det handlar om infrastruktur, det handlar om miljö, det handlar om utveckling, det handlar om en öppnare värld där människor från olika kulturer kan mötas och öka förståelsen för varandra på olika sätt. Det är säkerligen kännbart för den som vill behålla tolkningsföreträdet och för den som tänker i stuprör och bara ser sitt eget. Men sådant måste motverkas. Tänk om man stoppat järnvägen, sjöfarten, flyget. Infrastrukturen helt enkelt. Internet är en del av detta - tänk Information Highway...
Jag gillar särskilt när Gunnar Hökmark talar om att använda EU för att möta gemensamma möjligheter, inte för att EU ska styra över alla medlemsländer med frågor som kan avgöras på hemmaplan. Möjligheterna inte begränsningarna, det är de förra som är intressanta. Möjligheterna. Det behövs helt enkelt fler politiker med driv och äkta engagemang.
SvD presenterar en intressant bild över partiernas toppkandidater, anmärkningsvärt är att det är så pass många som är kritiska mot EU men ändå vill dit.
Om moderata EU-parlamentariker.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-parlamentariker, politik, politiker, moderaterna, Hökmark, Fjellner
3 kommentarer:
Mary,
För den som vill gnälla finns alltid någonting att ondgöra sig över. Jag drar härmed ytterligare ett strå till stacken...
Det kan väl fortfarande vara för få kvinnor valda som EU-kandidater om man menar att endast 100% är tillräckligt många. Skulle det vara för få yngre representerade??? Dessa personer representeras alltså inte av sina valda ombud?
Enligt ett sådant synsätt så representerar ju Fredrik Reinfeldt inte många. Han är inte kvinna, han är inte lika gammal som jag, inte ens född samma dag, han har mycket mindre hår på skallen än jag har - Han är inte ens min enäggstvilling!
Vi får enligt detta synsätt inte representera våra barn!?! Vi får inte representera vår make eller maka!?! Egentligen kan då strikt räknat ingen alls representera någon annan.
Det här egoistiska sneglandet efter fysiska likheter med sig själv i alla sammanhang är giftigt. Det är ju inte den som letar efter dessa likheter med sig själv som åker iväg eller blir vald som det handlar om. Det är ett missriktat uttryck för egoism och ett sådant vill vi väl inte understödja?
För min del får gärna 100% av EU-kandidaterna eller parlamentsledamöterna vara kvinnor, eller i 30års-åldern eller ha kolsvart skinn. Jag förutsätter att de också företräder mina intressen. Det är mitt enda krav!
Företräder kandidaterna inte mina intressen så hjälper ju knappast att det är min enäggstvilling som kommer dit inte heller att det skulle vara en medelålders man, otroligt vacker och begåvad.
Som väl är kan kvinnor fortfarande gå till en manlig gynekolog och själv kan jag gå till kvinnliga läkare.
Fast vem vet hur samhället utvecklar sig i framtiden?
Haha, du har rätt.
Jag ger också fullständigt sjutton i om det är en man, kvinna eller i speciell ålder som representerar mina intressen. Bara det finns glöd...
Jag reflekterade över saken just för att den togs upp i SvD. Det är så typiskt - man eller kvinna, svart eller vit, ung eller gammal.
Egentligen handlar det om att det blir rätt människa på rätt plats.
Nu har ju Fjellner en poäng i det där med vilka som hamnar som kandidater till EU-valet.
Intresset för valet bland de som röstar här i landet är ju mycket dåligt. För att inte säga katastrofalt.
Jag skulle nog drista mig till att säga att det är kanske därför kvinnor ligger i majoritet. Man sätter upp dem på en lista till EU-valet. Det är ju i alla fall ingen som bryr sig om det valet nämvärt.
Ett sätt att hålla kvinnor utanför det som betyder något för folk med andra ord.
För när det gäller EU där kör de över oss i alla fall.
Så vilka vi skickar dit är av mindre betydelse.
Skicka en kommentar