Framåt eller bakåt...

Var en gång i tiden på presskonferens i Prag. IBM skulle skänka datorer till landet. I min naivitiet frågade jag om det var gårdagens modell för att tömma lagren. Så var det inte, för i Prag hoppade man över alla hinder som vi hade upplevt och startade på en senare och modernare nivå. De lade sig i teknikens framkant. Detta kan ha varit sent 80-tal.

I dagens DN kan vi läsa om småkillar i Rwanda som sitter med datorer i knät utanför flygplatsen och surfar. De snyltar helt enkelt på de öppna nätverken som finns där. De letar efter bilder på idoler och liknande. Regeringen i Rwanda ger barnen egna datorer.

"Rwanda har en för Afrika ambitiös it-politik med målet att landets hela statsförvaltning, samtliga skolor för äldre barn och de flesta skolor för yngre barn ska ha fullständig tillgång till internet 2020."

Även här hoppas det över några led. Är det någon som tror att de här barnen redan nu vet hur upphovsrättslagar och begränsningar fungerar? Knappast vad de funderar på, de är nyfikna och de tar reda på hur tekniken fungerar och de lär sig nytt och testar hela tiden.

Mitt barnbarn är 9 år och har vuxit upp i en datorintensiv miljö. För honom är det självklart att använda tekniken, till allt möjligt. Han seglar Volvo Ocean Race på datorn. Tror ni att han funderar över var vindarna kommer ifrån och vilka segel man ska ha och vilken kurs som är den bästa? All den kunskap om segling som vuxna anser vara nödvändig för att ta sig fram och överhuvudtaget delta i spelet? Nej då, han tar ett annat grepp och testar programmet. Klickar här och klickar där och har snabbt kommit på vad som är det bästa förhållningssättet. Mormor om man använder det här seglet så går det långsammare, ser du det i rutan där. Om jag byter kurs så går det snabbare, säger han. Klick och klick och så är det bästa alternativet valt. Hans förhållande till datorn är inte begränsat av vad som fungerar eller är lämpligt. Det bara är. Helt naturligt. Och han lär sig att segla fast från ett annat håll än det vi är vana vid.

I Sverige har vi kommit långt med vårt datoranvändande, men vi funderar ganska litet på hur det förändrar vårt förhållningsätt till världen utan vill gärna behålla det så som vi är vana att se det. Helst vill vi plocka in internet och hur vi verkar där i den ruta vi känner till, den föut ordnade. Allt ska vara som det varit och ve den som inte anpassar sig till gårdagens varande, regler och livsstil. Då blir det andra bullar.

Deltagarkultur är ett begrepp som ofta används i de här sammanhangen - då bidrar alla närvarande med sin bit som sedan sammanställs med automatik utan att ha någon specifik avsändare. Denna deltagarkultur är förstås störande för den som vill ha kontrollen. Det är många som vill det och inte alls uppskattar det "nya". Men i den nya världen finns det inte alltid en given avsändare. Livet pågår, hela tiden och utvecklas i alla möjliga riktningar.

När IBM ville ta kommandot över Apache så uppstod svårigheter för det gick inte att finna någon specifik ägare det fanns ingen juridisk person att skriva avtal med. Apache hade uppstått och levde sitt eget liv. Ja, vad skulle man göra? En stiftelse bildades och IBM gick in med ekonomiskt stöd. Läs mer om detta här. Intressant case att jämföra med det som nu sker med TPB. Det krävs förstås att man lyfter blicken lite för att se samband. Men de finns där. Samarbete helt enkelt - läs om processen här.

Isobel Hadley Kamptz ser våra digitala liv hotade. Hon tar som exempel den nya Ipredlagen som kommer att ge en industri möjlighet att begränsa vårt deltagande på nätet och inlemma det i det vanliga. Det pågår en rättegång i Sverige som följs av hela världen - täckmanteln heter olaglig fildelning och det är samma industri som gynnas av Ipred som är inblandad. Var denna rättegång kommer att landa står väl än så länge skrivet i stjärnorna vad man kan förstå. Dock ska man inte underskatta kraften i det traditionella etablissemanget. Vissa menar att nu vill man stänga av internet, så kommer det nog inte att bli, men den frihet och kreativitet vi är vana vid kommer att kringskäras av lagar och regler. Den viljan finns uppenbart hos många.

Troligen kommer barnen i Rwanda att passerat oss i internetanvändning inom kort. De hoppar nog över begränsningarna och kör på, precis som man gjorde i Prag. Att hus och infrastruktur inte fungerade som hos oss brydde man sig inte om.

Snart är vi kanske omkörda och ohjälpligt på efterkälken. Tragiskt med tanke på hur mycket dymanik, kraft och kunskap och framtidsmöjligheter det finns ute i cyberrymden. Men å andra sidan så ligger tekniken alltid en bit före - och det kanske är dit hoppet ska ställas. Innan diskussionen om huruvida det ska vara olagligt eller inte att fildela upphovsrättat material över internet så har tekniken sprungit ett steg vidare och vi håller på med något annat som kanske också det stör ordningen för det traditionella.

Samtidigt rättegången pågår i Stockholm så jobbas det parallellt med flera olika lösningar för att underlätta för användarna. Karl Sigfrid skriver på sin blogg om hur Youtube arbetar för att man ska kunna lägga upp lagligt nedladdade videoklipp med Creative Commons-licenser som i sig ställer villkoren. Nedladdningen för att man ska kunna titta även när man är offline. Karl Sigfrid hänvisar bland annat till de många universitetsföreläsningar (En länk om copyright) från amerikanska universitet som finns på Youtube. En källa till kunskap för den vetgirige och nyfikne. I USA alltså. På svenska universitet vill man förbjuda inspelningar istället.

Jag har egna erfarenheter av att använda internet i studiesituationer, det var toppen.

"När jag läste på multimedialinjen på Stockholms Universitetet så hade vi streamade föreläsningar från Grafiskt Center i Tumba. Det berodde på att det fanns de som studerade på distans från annan ort.

Jag som varit med i databranschen ett tag såg genast intressanta möjligheter med det där. Så vi var ett par stycken som utvecklade en speciell sorts pluggmodell. Så här gick det till. Vi satt hemma vid våra datorer och plockade upp en massa olika program/fönster på skärmen. Först streamingen via First Class eller webben, sen Powerpointbilderna i anteckningsläge, msn-chatten för att samtala med kompisarna och samtidigt direktkontakt med ljudteknikern i föreläsningssalen och därmed faktiskt via denne delta interaktivt i föreläsningen.

Frågor och svar streamades samtidigt som man hade privatchat med pluggkompisarna vid sidan om och kunde anteckna i powerpoint och samtidigt slå upp i böckerna om det var nå´t man behövde förstå. Snacka om interaktivitet på hög nivå.

Det där var lite avancerat för vissa, de fattade inte riktigt vad vi gjorde, men vi var ett par damer som hade lite mer koll än andra. Faktum är att den lärare som begrep det här bäst var också en dam. Kanske tillräckligt luttrad för att våga släppa kontrollen och flyta med i det hela. För vissa hade synpunkter på att vi satt hemma i pyjamasen och slappade, utan att förstå vitsen med det hela, så det rådde dealde meningar om vems som förstod, men det är en annan sak. Men snacka om experiment med många öppna kanaler... Det var hur intressant som helst." (min text)

Idag är det så man arbetar. Bambuser, twitter och microbloggar och chat. Självklarheter för väldigt många. Men fortfarande störande för andra. Några av lärarna på universitetet ville inte ens lägga ut sina powerpointbilder (oftast ganska kassa sådana dessutom) på nätet eftersom de trodde att någon skulle knycka dem... Tyvärr så finns den verkligheten. Vi och dom... Det är väl dessvärre intet nytt, det är bara områdena som skiftar över tiden. Maktkamp? Minst sagt. Focault?

Spännande är det hela hur som helst.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, nätverkssamhället, deltagarkultur, framtidsbyggande