Man kanske inte ska kollektivbestraffa näringslivet...

Min käre partisekreterare skriver idag om näringslivets ansvarstagande för krisen i Sverige. Han vill se ett nytt näringsliv med modernt ledarskap och långsiktighet i beslutsfattandet. Politiken ska hålla ihop statsfinanserna det är klart. Den ska också underlätta för företag att bedriva långsiktig och sund verksamhet. Jag känner ett visst obehag över att Schlingmann nämner att det skulle vara svårt att bevara en sund marknadsekonomi på grund av att vissa personer har fått "orimliga bonusar". Man kan ana en pekpinne här som inte är så bra, är det restriktioner på gång? För det första är "orimlig bonus" en subjektiv uppfattning. För det andra så är det väldigt få personer/företag det handlar om. Summorna kan tyckas orimliga, men en del får vinna på Lotto och då är det OK? Då blir man hjälte.

Men Per förstärker dock på sin valledarblogg att han inte är ute efter att generalisera och skriver där (det lugnar mig lite faktiskt):

"För oss moderater som värnar marknadsekonomin och ett gott företagsklimat är det viktigt att vara aktiva i diskussionen om vad som nu pågår så att vi inte får en utveckling med för mycket regleringar som motverkar nya företag och nya jobb. En viktigt grund för detta är givetvis också att vi förmår hålla i statsfinanserna."

De flesta företagare sliter med andra problem än bonusar, sådant som politiker skulle kunna göra något åt för att underlätta företagandet. Exempel kan vara att en företagare får betala de första 14 sjukdagarna för en anställd oavsett vad sjukdomen handlar om. Är det företagarens problem att en anställd på sin fritid ramlat av hästen och behöver vara sjukskriven? Enligt reglerna så blir det så. För många företagare är detta ett problem. De kanske inte ens kan ta ut egen lön för att de måste jobba dubbelt, både för sig själv och för den anställde som inte drar in några pengar till firman på grund av sjukdom. Dubbelbeskattningen är ett annat problem som Krohniskt påpekar. De flesta företagare tar ansvar. Det är viktigt att förstärka det. De kan å andra sidan lägga ner verksamheten imorgon om de inte tycker att det är värdefullt längre. Det skulle gå att vara mer progressiv om det inte fanns så mycket restriktioner.

Problemet med bonusar är väl att vare sig de som skriver avtalen eller fattar beslut om dem verkar kunna räkna. Har de kanske växt upp under den tid när "Hej matematik" var den rådande pedagogiken inom ämnet? Hans Lundgren har beskrivit matematikundervisningen genom åren på sin blogg. Roande och lite skrämmande. Läs! Det har alltså funnits många metoder att förvirra med matematik, de kanske inte är kompatibla med varandra rent av?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, matematik, regeringen, schlingmann, näringslivet, bonusar, ansvar, moderaterna, Wanja Lundby Wedin