Moderata kvinnor...

Så fort någon nämner att det bör finnas med fler kvinnor på de politiska kandidatlistorna får vissa frispel och börjar skrika om kvotering. Om man vidgar sin utblick lite så går det dock att se att det finns färre kvinnor än män i politiken. I alla fall på de högre nivåerna. Att det är ett problem och ett faktum kan väl ingen förneka?

Det är kombinationen av mäns och kvinnors erfarenheter som skapar dynamik i den politiska debatten och det är viktigt att vi får fart på den. Som det är just nu så består de högre sfärerna inom politiken i princip bara av män. En tradition som bör brytas. Därför välkomnar jag den moderata partistyrelsens rekommendationer till lokalföreningarna att öppna upp för att få en bättre blandning på listorna. Jag uppfattar inte att det är kvotering som krävs. Kvotering är fel och instrumentellt. Vem vill vara den kvoterade? Däremot måste problemet med att det saknas mångfald fram i ljuset. Det är inte bara de som "tänker rätt" som ska få vara med. Politik kräver engagemnag, puls och hjärta och att stå för det.

I moderaterna har det funnits och finns kvinnor att beundra. Ingegerd Troedsson som avslutade sin karriär som talman till exempel. Nu har hon förvisso gått ur moderaterna för att inte dagtinga med sina åsikter. Det är starkt gjort att ta ställning. Britt Mogård var en annan fantastisk moderatkvinna som inte heller direkt böjde sig utan hade en egen röst. Hon var bland annat ordförande i kvinnoförbundet och skolminister. Charlotte Cederschiöld är idag europaparlamentariker och har också egna åsikter och torgför dem. Tove Lifvendal var på tapeten och sa vad hon tyckte. Beatrice Ask är justitieminister och har på senare tid varit inblandad i minst sagt kontroversiella lagförslag kring internetanvändningen i landet och det kan man väl vara mer eller mindre imponerad av, men hon ska också kommas ihåg för friskolereformen och att hon hållit sig kvar länge på toppen i moderaterna, det har säkert ett pris. Frihandelsministern Ewa Björling har en juste blogg med kommentarsmöjligheter. Gun Hellsvik var justitieminsiter och gick inte heller hon av för hackor. Margit Gennser var på sin tid också hon en självständig och modig moderat riksdagskvinna som gick emot när hon tyckte det var viktigt. Hon gillade inte EU-tanken och gav luft åt det. Chris Heister är en annan mycket kompetent moderatkvinna som jag beundrar, liksom Ingela Sundström Gardner som är kommunalråd i min egen kommun och en god vän sedan många år tillbaka.

Dagmar Jansson var kraftfull landstingspolitiker på 70-talet och var den som gav mig stöd som ung och grön politiker. Hon lärde mig allt från att skriva föreningsprotokoll till att stå på mig och säga ifrån även när det blåser. Det senare en egenskap som jag märkt inte är lika populär längre. Man ska vara ödmjuk och le sött till fotografen numera och uttycka sig i mindre viktiga frågor. Må vara att jag är lite extra cynisk nu, men det är dessvärre en klockren iakttagelse. Till och med Mona Sahlin som ändå är partiledare, får kommentarer om vad hon har på sig i stället för om det hon säger och hur hon agerar. Det är ett steg bakåt dessvärre. Det är ofta kvinnorna som är värst mot varadra, i alla fall öppet. "Snåla skator sparkar starka systrar". Märk också väl vem det är som hugger Maud Olofsson. Just det, Mona Sahlin och vise versa för den delen.

Kvinnor röstar dessvärre inte heller alltid på varandra är min erfarenhet, ofta kommer principen "snåla skator sparkar starka systrar" in i bilden av någon anledning. Röstas det på kvinnor så blir det de söta och timida som för all del både har åsikter och kunskaper men som ändå inte ställer för mycket på ände. De hotar ingen annan. När vi blir äldre blir vi lite besvärligare eftersom vi ifrågasätter så mycket. Då blir det väldigt jobbigt förstås.

Blogge presenterar för mig ett nytt begrepp - blomvasteorin. Tyvärr har han väl lite rätt:

"Problemet i Sverige är att detta motarbetas och att de kvinnliga politiker som kommer fram avpersonifierar sig själva (systemet kräver det). Hela den negativa förbudskultur som framförallt kvinnor står för har en tendens att fjärma väljarna från dessa bittra kvinnor i feministsvängen, och det saknas kvinnor som står för en mer positiv och liberal inställning i olika frågor och som inte tvekar att nyttja sin personlighet, skönhet och charm i politiska syften, kvinnor som erkänner betydelsen av sådana perifera kvaliteter. Ty vi människor är sådana – vi vill ha blomvaser." (Blogge)

Det är bra att moderata partiledningen nu lyfter problemet att det behövs en större mix av gamla, unga, kvinnor, män, erfarna och oerfarna på listorna till nästa val. Inte minst så behövs det kompetenta självständiga personer som vågar och kan och tillåts stå för sina åsikter. Idag är det väl slätstruket på den punkten. Mera drag i politiken behövs. IMHO.

För den intresserade finns boken Moderata pionjärer - kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. Redaktörer är Ann-Cathrine Haglund, Ann-Marie Petersson och Inger Ström -Billing. Även de aktiva moderata kvinnor. Jag har förmodligen glömt ett antal duktiga moderatkvinnor här. Påminn mig i så fall, det är inte meningen.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kvinnliga politiker, moderaterna, samhälle, Kent Persson