Politiker och bloggar...

(AB) (SvD)

DN gör idag ett försök att förklara de sociala medierna, man intervjuar och man beskriver. Det är gulligt på något sätt. Kanske att man som involverad ska tänka på att det verkligen finns de som inte förstår alls. I alla fall inte så mycket. Ännu. Men det kommer säkert. En som var intervjuad till artikeln var Ulrika Ingemarsdotter, hon förtydligar sitt svar i sin blogg.

Sociala medier - vad kan man ha det till? Det är bara sånt som tar tid och vem är intresserad av att veta vad andra gör och tycker hela tiden? Vad är det för vits att få kommentarer på bloggen? De säger bara emot menar någon. Därför är det lika bra att ha kommentarsmöjligheten avstängd. Ja men ha det då...

Politik är roligt, det engagerar, det ger möjligheter till förändring. Politik är att yttra sig att ha synpunkter, att väga dessa mot andras och därifrån försöka komma vidare för att uppnå högre mål. Både detaljer och helheter behövs. Det viktigaste blir då dialogen, interaktionen och kommunikationen med andra. Det är inget nytt under solen precis, men bloggar, Twitter, Facebook med flera är helt underbara verktyg att bygga relationerna och ordna kommunikationen med andra. Både nya och gamla kontakter underhålls med några knapptryckningar. Det är dessutom oerhört roligt och nyttigt och framåtsträvande.

Det finns de som betraktar bloggande och twittrande som en slags megafon - se på mig säger dem, alla vill komma till tals. Ja, så kanske det är på sätt och vis, men vad är det för fel på det i så fall?

Det är klart att för den som vill ha och anser sig ha rätt till tolkningsförträdet blir det alldeles otroligt jobbigt. Vi hör detta ibland när vissa journalister uttalar sig om sin egen kvalitetssäkring av det skrivna. Hur man filtrerat och valt ut. Jo, men tjänare. Det skrivs precis lika mycket skit i tidningar som i bloggar i så fall. Eller hur? Scanna över dagens rubriker i olika tidningar får ni se.

Sen är det inte utan att man kan förstå att vissa politiker inte vill bli översköljda av oförskämdheter. Men de borde tänka lite på varför det blir som det blir. Det handlar om brister i kommunikationsförmågan. Som politiker bör man kunna skilja på sak och person och även bemöta den som tycker annorlunda och försöka vara tydligare med varför man agerar som man gör istället för att klappa folk på huvudet och tala om att du har fel lille vän och stänga dörren. Minns ni detta klipp?




Om man är som Göran Persson var då som politiker, är det lätt att förstå att det blir jobbigt med twitter och bloggar, ty motreaktionen mot beteendet kommer direkt numera. Det finns många politiker som fortfarande uttrycker att de måste komma närmare "folket" - det är patetiskt att de inte inser att de själva är en liten del av folket. Dessvärre tror jag att det fortfarande finns många Göran Persson look-a-like bland våra förtroendevalda. Alla partier inräknade.

DNs genomgång av bloggandet och twittrandet är förstås flagmenatrisk och avgränsad, men den stämmer inte med den verklighet jag själv befinner mig i. Det är möjligt att bloggandet ännu inte nått riksdagen i någon högre grad, men bland oss kommunalpolitiker är det i full sving. Vi länkar till varandra och för diskussioner i kommentarer och får kontakter vi aldrig skulle få på annat sätt. På moderaternas hemsida finns det en uppsjö av moderata bloggare. Det är ett gott försök att öppna upp den digitala världen även om det ännu så länge är så att man hellre framhåller sina "egna" bloggare än de som är bland de mest lästa och engagerande. Det tar sin tid att släppa på kontrollen.


En politiker som alltid är på och förstår vikten och dessutom är intresserad av andras tankar är Gunnar Hökmark som både har blogg/Info och twittrar och är aktiv på Facebook i flera frågor. Anna König Järlemyr moderaten som har sin blogg på Expressens debattsida får förstås många kommentarer, men konstigt vore det annars så många läsare som Expressen.se har. Då är det lätt att bli bloggdrottning. Kul och grattis.


Min egen blogg har skapligt bra med läsare och ligger alltid bra till på olika popularitetslistor, inte alltid så många kommentarer dock, men det beror säkert på att vi är så överens mina läsare och jag. Skämt åsido. Men bloggen Mina Moderata Karameller är opinionsbildande och självständig och delaktig i debatten lite överallt.

Piratpartiet är helt outstanding när det gäller synligheten på nätet. Det är också deras grej - internet. De driver sin kommunikation över internet på ett eftersträvansvärt sätt. Kan känna mig lite avundsjuk på deras totala medvetenhet kring internet, den saknas hos de flesta andra partier, även om försök pågår. Det hela går säkert att likna vid när Posten sålde Postgirot och många gamlingar inte längre kunde klara av attbetala sina räkningar, för de visste inte hur man gjorde.

Allt har sin tid dock och fram till nästa val kommer vi att få se mer aktivitet kring internetkommunikationen då med dialogen och interaktiviteten i centrum. Dött är uppropet från scenen, nu är det publiken som deltar och summan av kommunikationen blir allt större och vi befinner oss vare sig vi vill eller inte i ett stort grupparbete där alla lär från varandra. Den som vågar delta i det kommer att bli en vinnare.


Kulturbloggen har gjort en analys av det politiska bloggandet. Svensson skriver om kommentarer och antalet läsare. Många kommentarer är inte teckn på kvalitet menar Walk-the-talk. Moderaten Göran Pettersson tycker som jag själv. Politik är en förtroendebransch och det gäller att visa att man står för något att man har egna åsikter. Att bara skicka ut allmänt ointressanta saker som bilder på sig själv med kändisar eller tala om att man varit här eller där skapar ingen thriller precis. det mns om läsare vill veta är vad man ty´ckte om saken, vad man upplevde. Mening och innehåll alltså. Det är något att lära sig. Jag ska med stor glädje hålla bloggkurser för moderater. Hör av er bara. Vill man bli en läst bloggare får man ligga i och uppdatera ofta, delta i den aktuella debatten helt enkelt och vara interaktiv med andra. Svensson beskriver hur.

Det finns flera politiska opinionsbloggar som har många läsare och kommentarer och ett stort kontaktnät och som aktivt deltar i internetlivet. Denna blogg är en av dem. En slutsats man kan dra är dock att man blir aldrig profet i sitt eget land, det är andra som utser sina förebilder. Det blir förstås problematiskt när man inte har tolkningsföreträdet. Många politiska partier är där idag, stångas mellan att styra och att delta. Deltagandets krafter kommer förhoppningsvis ut som vinnare. Alla kan inte vara sociala genier av födsel och ohejdad vana, men låt dem som är det få vara det och gå och var tråkiga och negativa någon annanstans med de likar som finns och där det uppskattas. Ett tips i alla ödmjukhet.

Uppdatering: Mymlan tro inte att det stora slaget kommer att ske på nätet. Vem tror det? Det är den som är bäst på kommunikaiton och som kan använda verktygen som kommer att nå fram. Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson har liknande uppfattning och utvecklar här sina tankar om twitter och här om sociala medier överhuvudtaget. Det ena uteluter inte det andra får man nog lov att slå fast.

Man läser det man är intresserad av säger Farmor Gun. Politiker borde blogga mer tycker Brit Stakston och Niclas Strandh som båda arbetar med sociala medier på proffsbasis.

Fler moderata bloggare är: Tokmoderaten i Sumpan och Sofia Arkelsten, Karl Sigrid som jag själv delar många tankar med kring internetsamhället. Göran Pettersson från Norrtälje förstås. HAX förstås, frifräsare och fd. aktiv moderat i alla fall. Finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd. Kommunalrådet på Lidingö Paul Lindqvist för att nämna några, det finns många fler. Kännetecknande för många är dock att de är väldigt dåliga på att länka till varandra och därmed utveckla samtalet och kunskapen, vilket är en av vitsarna med bloggen. Ett pluss Ett blir alltid mer än Två.

(DN) (SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggare, bloggar, interaktion, kommunikation, moderaterna, regeringen, alliansen, internet, twitter