fredag 22 maj 2009

Fenomenet Falkvinge...

Är Piratpartiet en äkta nätrotsrörelse eller ett enmansgig för partiledare Falkvinge undrar Lena Melin idag. Hon refererar till Obamas framgångsrika kampanj och menar att det som sker med Falkvinge och Piratpartisterna just nu är omtumlande för svensk politik.

Hur som helst allting börjar någonstans hos någon. Grejen med internet är att det sker så väldigt snabbt. I ett internetforum kan du ställa en fråga eller hävda någon åsikt och inom bara någon minut oftas ännu kortare tid så får du gensvar. En fråga kan börja leva sitt eget liv väldigt snabbt. Människor kommer och går i diskussionerna. De fyller på med kunskap och åsikter, när en har lämnat så kommer en annan in och diskussionen börjar få ett eget liv och går av sig själv.

Finns intressegemenskap så frodas trådarna annars väljer man att gå till annan plats. Så enkelt är det. den som tror sig kunna styra hela diskussionen är helt fel ute, ty interaktiviteten och samtalet på internet gör att det inte går att bara "pusha" ut information. Den som står med megafon blir ointressant och står ensam kvar.

Läs gärna mitt exempel här på hur lärandet på internet kan ta fart - hela världen blir inblandad och slutresultat blir det också. Det handlar om att dela kunskap och information och det handlar om demokrati och samarbete.

Vad gäller Piratpartiet och Falkvinge så är det bara att konstatera att många av dem som är engagerade har internet och kommunikationen i blodet. De vet hur effektivt det är att sprida information online, de vet hur lätt det är att engagera människor om man öppnar för interaktivitet och självständiga samtal. Rick Falkvinge är den ende partiledare som har direktkontakt med sitt partis anhängare. Han behöver inget filter. Faktum är att man kan likna honom vid Carl Bildts sätt att agera via sin blogg, även om de två förstås har helt olika förhållningssätt så är det ändå en öppen kontakt. Carl Bildt har förstått det där sedan tidigt och vågar, eller kanske det är vilja det handlar om, ha en öppen kontakt med omvärlden.

Piratpartiet har inte hierarkierna inbyggda i organisationen på samma sätt som de etablerade partierna har. Det är också där hämskon ligger. Det är viktigt vem som sagt vad innan någon vågar/vill uttala sig. Det är inbyggt i systemet. Sker med automatik.

Lena Melin säger om piratpartiet:

"De ser det som en kultur- och demokratigärning att göra nätet helt fritt. De vill begränsa upphovsrätten till fem år för kommersiellt bruk, noll år för privat bruk samt garantera den personliga integriteten i cyberrymden."

Tyngdpunkten borde läggas på att försvara den personliga integriteten enligt min mening. Internet är en infrastruktur som ska försvaras så att den är möjlig att använda till annat än att sätta dit människor för illegal fildelning och begränsa tillgången till sina egna varor. Det är trots allt den lilla delen av det hela.

Internet som livsstil...

Att använda nätet för kunskapsinhämtning, information, nyhetsbevakning, bankärenden, inköp är för många av oss en livsstil, det sker med automatik. Vi är ständigt uppkopplade, men det betyder inte att vi inte gör annat också även om vissa tycks tro det.

I USA engageras folket online, inbjuds till att ta kontakter med politikerna. Här hemma skickas information ut enkelriktat (Bildt undantagen) men ingen vill ha gensvar av någon anledning. Kanske ligger det i kynnet hos oss. Att ta emot och inte ge ut själv och framförallt inte diskutera eller ifrågasätta. Förhoppningsvis kan Piratpartiet bana väg för ett livligare engagemang i partierna. Falkvinge skriver själv i en debattartikel i AB:

"Det är inte längre så att bara vissa får prata – vi har alla blivit jämlikar i vårt gemensamma kulturarv. Vi är inte ”tittare” och ”lyssnare” längre – vi är alla deltagare."

Detta är den stora klon i det hela. Tvävägskommunikationen. Bloggtidningen funderar kring det hela och säger där bland annat att det är många som twittrar och undrar hur många som lyssnar. Förmodligen är det inte alla som gör det senare, de gjorde det inte tidigare heller kan man nog konstatera. Å andra sdian så kan det räcka med att en enda lyssnar på vad du har att säga. Den rätta personen och på internet vet du aldrig vem det är. Visst är det en utmaning, spännande och det kräver mod. Jag hänvisar till Carl Bildt som faktiskt vågat ganska länge nu. Det finns de som anser att han inte lyssnar. Jag tror att det är fel, han kommenterar allt själv emellanåt på bloggen. Man kan inte begära att alla kommentarer ska besvaras, de blir oftast ett uttryck. Alla får förmedla en åsikt.

Zackrisson menar att politikerna inte ännu fattat och Anders Mildner menar att politiker ser sig som förmer. Man kan vända på det och se det som att vi andra ser på dem som om de vore förmer. Där skiljer sig Falkvinge från andra - han deltar aktivt i samtalet och anhängarna deltar aktivt i detta samtal på olika sätt.

I en artikel skriven av Niklas Orrenius i Sydsvenskan uttalar sig statsvetaren Nils Gustafsson om vad han tycker är en naiv syn på att sociala medier förändrar politiken. "– En välutbildad, politiskt medveten medelklass. Med jobb som gör att de kan surfa mycket på dagtid. "

Det kan vara sant, men det måste börja någonstans och det är samma grupp som tidigare varit aktiv som går i bräschen. Men möjligheterna är oändliga nu när det bara är en knapptryckning bort från att nå din politiker. Nästan alla har en dator idag. Vi har bara sett början på det här.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: