Hur tar vi hand om våra barn egentligen...

Moderatkvinnornas stämmoombud tycker att ensamstående kvinnor ska ha rätt till insemination. Idag är det förbjudet i Sverige. I princip har jag ingenting emot att det blir tillåtet även här. Det finns många fantastiska mödrar. Moderaten Lena Asplund som lade motionen menar att kvinnor som skaffar barn på egen hand har ofta nogsamt tänkt igenom beslutet. Så är det nog.

Det finns inga garantier för att parförhållanden ska hålla livet ut heller, så att man måste leva ett sådant för att bli inseminerad i Sverige är problematiskt på sitt sätt. Det bör ifrågasättas. Den som skaffar barn via adoption eller på annat sätt än det traditionella man-kvinnasättet kanske är bättre föräldrar. Då och då ser vi dock att många föräldrar inte borde haft barn alls. Det är det problematiska med barn. De borde självklart vara önskade.

Att sätta barn till världen är en sak och det kan ske på många olika sätt. OK för mig. Men frågan om vad vi gör när vi väl har fått dem är större tycker jag. Det finns alltför många barn som inte har det bra idag, som inte är välkomna någonstans vad det verkar. Olyckliga barn som saknar föräldrars stöd - eller vi kanske ska säga vuxenstöd eftersom familjer kan se ut lite hur som helst idag.

Barnperspektivet är nödvändigt och borde få större utrymme och då menar jag inte att barn ska vara med och bestämma över skolans budget eller att de ska ta över vuxnas beslutsfattande. Däremot att man alltid ska ta hänsyn till dem när beslut fattas. Exempelvis om man för miljöns skull beslutar sig för att höja bensinskatten så mycket att föräldrarna inte har råd att köra bil till jobbet så bör mantänka på vad det betyder för barnen att föräldrarna plötsligt har två timmars längre restid och får svårare att få familjepusslet att fungera.


(SvD)

Andra som bloggat: Göran Pettersson, Kent Persson, Haningemoderaterna, Alltid vaken


Läs även andra bloggares åsikter om politik, insemination, moderatkvinnorna, moderaterna, föräldraskap, barnperspektiv