Thomas Bodström ger sig på Beatrice Ask för att han anser att hon uttrycker sig på ett sätt som leder bort från den egentliga frågan om Stockholmsprogrammet och ger samtidigt en lektion i hur man säger ett och menar ett annat. Hon låtsas som om datalagring av all kommunikation skyddar integriteten i stället för tvärtom menar han och medger att han själv är delvis skyldig till idéerna om lagring och tror ändå att folk förstår eftersom det skulle gå lättare att klara upp brott då.
Bodström gör ett försök att framställa sig själv i bättre dager än Beatrice Ask, samtidigt som han tar på sig skulden för delar av det sk. Bodströmssamhällets framfart. Inget av det som sägs är bra tyvärr. Det känns bara konstruerat för stunden.
Nåväl. Hur svårt kan det vara att ta reda på och sätta sig in i olika frågor egentligen? Med full respekt att det på en ministers bord ligger väldigt många frågor av olika slag men när en fråga får så stort genomslag som den personliga integriteten på internet fått så skulle i alla fall jag prioritera undan annat. Det är komplicerat att förstå kanske och enklast att välja en vinkel och hålla sig till den. Men just den här frågan har så många dimensioner och gör attd et krävs lite mer än vanligt. Frågan ledde trots allt Piratpartiet rätt in i Europaparlamentet och nu ser det ut som om de också får möjlighet att komma in i Riksdagen nästa val.
Strategiska uttalanden som inget betyder, eller betyder nåt annat än vad som egentligen gäller och sägs. Det är den delen av politiken jag ogillar och som ibland får mig att fundera över varför jag håller på överhuvudtaget. Har förståelse för att man inte kan sätta sig in i allt, men visst bör man ägna mer tid. Man ska inte glömma bort att publiken både kan och vet en hel del. I synnerhet i den här frågan. Men det kanske ligger någon slags strategi i att låta Piratpartiet föra opinionen så att man kan backa ut genom dörren torrskodd. Vad vet man?
Jonas Morian ger Bodström på nöten. Själv gillar jag klarspråk på riktigt och det från alla politiker oavsett hemvist. Man får ta en konflikt och lösa den rätt upp och ned i stället för att försöka komma runt den så att det bara blir en kompromiss och innehållslöst.
Visst ibland får man vara lite taktisk men inte hela tiden och i tid och otid. Det är nämligen något som kännetecknat debatten om personlig integritet oavsett om det gällt FRA-lagen (som jag verkligen inte gillar), Ipred, ACTA, Stockholmsprogrammet, teledatalagringen och allt annat som gäller trålkontroll av medborgarnas digitala liv.
Uppdatering: Farmor Gun analyserar och Johanna Nylander hänger också på och Zac har åsikter han också.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, avlyssning, regeringen, oppositionen
1 kommentar:
Tror du att det finns en möjlighet att ta sig fram som politiker genom att försöka vara tydlig istället för att försöka vara otydlig. Jag hoppas verkligen att det är möjligt men är rädd att det inte är så.
En liten parallell:
I försvaret rekryterar man de bästa värnpliktiga till att bli fänrikar, alltså de som bäst lämpar sig för jobbet som fänrik. Här krävs egenskaper som bra längd, stark röst och stor haka. Lite senare i karriären måste man försöka hitta de bästa administratörerna bland dessa för att skapa kompani- och bataljonschefer men de försvann ju redan i den första gallringen. Politik ger mig precis samma känsla.
Skicka en kommentar