onsdag 22 juli 2009

Ekonomi och makt och media och internet...

Varandet på nätet och hur man ska tjäna pengar på det diskuteras just nu lite varstans. Inte bara i underhållnings- och kulturindustrin utan självklart även i medievärlden. Det handlar mycket om att få ihop ekonomin. Människor läser inte papperstidningar på samma sätt som tidigare, inte ens gratistidningarna går bra. De flesta tidningar läses elektroniskt, de flesta finns på nätet.

Här hemma har vi helt lagt av från att vara familjen papper med tidningsdelar spridda i huset, till att inte ha några morgontidningar alls. Vi har till och med tagit bort skylten "ingen reklam tack" från brevlådan för att ha något att tända i öppna spisen med, reklambladen passar bra till sån´t. Det låter heltknäppt eller hur? Men är ett faktum. Tidningarna försvann och det berodde dels på att nyheterna är mer lättillgängliga online och att alla har sin egen dator. Jobbet med dessa fyllda papperskassar med tidningsreturer som måste tas om hand var ett annat problem som löstes. Bortrationalisering av hushållsuppgifter alltså. Papperstidning idag – pappersinsamling imorgon är väl ett faktum för många tidningar trots allt. De har kort brinntid helt enkelt.

Hur ska vi få betalt
Zackrisson har gjort ett bra tankearbete kring betalningsfrågan. Många tidningar är desperata och vill helst dölja sin information för den som inte betalar. Men frågan är vem som vill betala för att läsa om nyheter som redan finns tillgängliga på andra ställen? Zackrisson menar att man snabbt måste finna en problembeskrivning som håller. Ett av problemen har förstås definierats - intäkterna sjunker och man står där med stora fasta kostnader. Varför sjunker inkomsterna? Konjunkturen spelar in, annonsintäkterna sjunker med automatik. Men vad driver läsarna till produkterna undrar Zackrisson och menar att det är en knäckfråga.

Ständig förändring
En av anledningarna handlar om att tidningshusen och deras närmaste inte vågar släppa sargen och acceptera eller se förändringen, så har det alltid varit. Media befinner sig i ständig utveckling och yrkesroller förändras och har gjort så i rask takt de senaste åren. Jag arbetade på 80-talet på Norsk Data Comtec som sålde tidningssystem till alla stora tidningar i Sverige. Vartefter utvecklingen gick framåt så utgjorde de tekniska landvinningarna hot mot olika yrkesgrupper, då som nu. Det var rejäla fackliga strider om vilken våning i tidningshusen som skulle trycka på vilka knappar på tangentbordet. Sättare, marknadsavdelningar, layout och journalister kunde på sätt och vis göra varandras jobb med hjälp av den nya tekniken. Nu är tekniken på var mans skrivbord. Det går att göra en egen ”tidning” hur lätt som helst och det är dessutom gratis att göra det.

Roller förskjuts och det är smärtsamt
Det som pågår gör det på flera plan och är väldigt intressant. Det är inte bara dags för traditionell media att fundera över sin roll i det stora sammanhanget och hur de ska få betalt, det är också dags för journalisten att fundera över sin yrkesroll. Ty vad är en journalist? Enligt vissa är det en person som får betalt för att skriva i en etablerad tidning. Betyder det automatiskt att det som skrivs har bättre kvalitet än på exempelvis en blogg? Det kan man fundera över. Det finns mycket skräp i såväl tidningar som bloggar. Enligt annan syn är en journalist är en person som "förstår" saker och kan berätta om det för andra som förstår mindre. Det finns naturligtvis olika typer av journalister, men inte just här och nu, låt oss förenkla det till den textproducerande.

Självbilden skiljer
Man kan se en intressant kedja här, där journalister betraktar sig som ”finare” än bloggare till exempel. Bloggare kallas ibland för megafoner som bara skriker rakt ut. Akademiker i sin tur fnyser ofta åt journalister och kallar journalistik för ytligt, okunnigt och mindre värt att bry sig om. Min generalisering är grov för det finns många undantag. Vad jag vill säga är att vi befinner oss i en brytningstid på många olika sätt. En bloggare kan vara vem som helst. Jurist, akademiker, specialist, småbarnsmamma, cykelnörd, beteendevetare, hemmafru, kommunist, moderat, vad som helst faktiskt... En bloggare kan till och med vara en journalist!

Martin Jönsson skrev förra sommaren en intressant artikel som behandlade en öppnare journalism som ett inspel för att komma till rätta med den nedåtgående spiralen för de traditionella medieföretagen. Journalister måste ta itu med sin "komplicerade relation till publiken" menar han. Publiken sviker tidningarna och nya sociala medier tar utrymme och tid från det traditionella. Detta är naturligtvis problematiskt inte frågan om annat.

Interaktiviteten
Kommentarsfunktionen och sökmöjligheterna är en viktig del i bloggandet. Mångfald och tillgänglighet och möjlighet att hitta det man är verkligt intresserad av ökar. En tidning måste alltid ha med lite för alla, även om det är en specialtidning. På en blogg kan den som är intresserad av cykeldetaljer finna sitt lystmäte. Det blir som en Elfa-katalog med olika inriktningar.

Bloggen Strobist är ett intressant exempel på en blogg som vuxit från ingenting till att vara världsomfattande idag. Den startades av en tidningsfotograf som tröttnat på att bära omkring tung utrustning och i stället ville använda saker som fanns på plats. En tupperwareburk som reflektor till exempel. Idag har hans blogg samlat människor över hela världen, de kallar sig för strobister, de anordnar möten i olika länder där de träffas, visar sina kameraprylar och lär av varandra. Här finns inga gränser. Det är unga, det är gamla, det är proffs det är amatörer. Kunskapen vidareutvecklas, ingenting står stilla. Internet när det är som bäst.

Informationen flödar
Så min slutkläm – imorgon kanske det är bloggen som är tidningen – sug på den ett tag. Bloggen är ett publiceringsverktyg, man ska inte glömma det. Därför borde journalister och bloggare ha lite större respekt för varandras sätt att jobba. Journalistik är inte längre envägskommunikation utan en samverkan mellan skribent och läsare. Bloggarna arbetar redan så. Zackrisson skriver "Inom kort kommer någon samla ihop ett begåvat team av tekniker, journalister, bloggare, frivilliga och icke-frivilliga, och på ett smartare sätt bygga ett helt nytt mediehus. Det hände på papper för femton år sedan, det finns ingen anledning att tro att det inte skulle kunna ske online." (VA). Det är ungefär den syn jag själv beskrev i en artikel förra sommaren ur vilken delvis texten till denna är plockad. Att återanvända sitt eget material är OK.

Andra har bloggat i denna fråga också. Johannes Åman håller sig i sargen på DN. Inte mycket förändringsvilja där. Väletablerade bloggaren och tillika journalisten RoseMarie Södergren skriver med anledning av Åhmans artikel att traditionell media borde sluta med att försöka leka blogg och satsa på kvalitetsjournalistik i stället. Ja, det kan vara en väg. Tidningen som nischprodukt.

Stenudd skriver i ett mycket läsvärt inlägg, jag håller med - Pengarna har alltid kommit från annonser. När jag själv var med och startade tidningen Datakonsulten tog vi omgående beslutet att istället för prenumerationer använda oss av "controlled circulation", det vill säga våra läsare gav oss i utbyte mot en gratistidning uppgifter om sig själva, i det fallet handlade det om vilka datorer och system de yrkesroller de hade. Detta för att vi för annonsörerna skulle kunna styrka vår målgrupp. Kupongerna med underskrifter var vårt prenumerationsregister och vårdades ömt. Datakonsulten var en facktidning och går självklart inte att jämföra med en dagstidning.
Niclas Strandh föreslår microbetalningar, ja varför inte.

Flera problemdimensioner
Det finns fler problem med dagens tekniska omvälvning och med internets möjligheter. Dels handlar det om ekonomi för tidningshusen, dels handlar det om vem som ska äga tolkningsföreträdet att uttala sig. Det senare är inte minst jobbigt för den som är van att hålla i megafonen. Ty att uttala sig är lika med att ha makten och den vill inte många släppa ifrån sig. På millan har Alexander Bard och Jan Söderqvist skrivit en spännande artikel på just det temat.
Den hälsosamme ekonomisten funderar kring om bloggarna skulle bli mer kvalitativa om tidingarna började ta betalt för sitt innehåll? Kanske, om det är intressant. Det är ganska lätt att välja bort de bloggar man inte gillar. Moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid tror att tidningarna måste anpassa sig till öppna kanaler, vem vill annars framträda undrar han.


Internet är utmanande för många och på många olika sätt dessutom. Var ska det sluta om någonsin? Man väntar med spänning och fortsätter att fundera. Det finns sannerligen många olika aspekter som behöver tas om hand. Förra året skrev jag om tidningar som skyltfönster och bloggar som butik och lager samt om symbiosen mellan bloggar och tidningar.



(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , bisonblogg,

2 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Nåja, gammalmedia håller trots all "publiktillvänd" smörja igång en värdefull grävande journalistik. Den kaotiska internetsfären kompletterar, varför man inte i onödan skall konstruera en motsägelse.

Lästips:

http://seroquelholocaust.blogspot.com/

- Peter Ingestad, Solna

Leif Ekstedt sa...

Tidning modell papper har varit
en vana sedan 7-års åldern.
Papperstidning är viktig i familjens liv.
Barnbarnen - alla datafreaks har också behov av dagstidningen.
Men utan internet skulle jag inte klara mig. Men lokalnyheterna kommer i pappers UNT.