måndag 31 augusti 2009

Nu måste det nog konkretiseras ministern...

Uppdatering: Det känns som om kommentarerna i mina bloggposter nedan talar en del för sig själva. Det blir ett samtal som jag hoppas att Cristina Husmark Pehrson läser. Det saknas konsistens här i en annars välmenande tanke. Det handlar inte bara om de som utföräskras nu utan också om de som utförsäkrats under den tid de nya reglerna har gällt.

Jag tror på moderaternas idé om att hjälpa människor som är långtidssjuka, det ska inte vara självklart att man bara fortsätter att vara sjukskriven år ut och in utan att man får hjälp till att komma ut i jobb om än så litet. Ni läste kanske igår om ett exempel som hänt i min närmaste omgivning. En ung kvinna som fick lungproblem som blev så svåra att hon inte kunde jobba. Hon var sjukskriven och var precis på väg att bli utförsäkrad då en läkare upptäckte att det hela berodde på hennes p-piller. Hon slutade med dem och nu är hon frisk. Tidigare hade hon fastnat i långtidssjukskrivning.


Jag tror att Cristina Husmark Persson menar väldigt väl med det hon säger. Människor mår bra av att få stimulans utfirån och inte av att gå hemma isolerade. Så jag tycker att det är rätt att man försöker finna på olika metoder att få folk i arbete. Däremot tycker jag att hela frågan sköts lite väl instrumentellt. Det finns människor som är sjuka och inte kan jobba och de ska ha hjälp och det lovar också ministern att de ska få. Oroa er inte säger hon i Aftonbladet idag.

Praktiska problem kan ställa till mycket trassel. Uppsägningstiden på en lägenhet är tre månader, att bli uppsagd för att man inte betalat hyran kan ske på en månad, ja rent av på en dag. Så visst finns det problem utöver sjukdomstillståndet att ta hänsyn till och att oroa sig för. Det krävs besked i realtid. Man måste kunna planera för förändringar. Här har det inte hängt med. Beskedet är att det inte finns någon anledning till oro, men inte varför man inte ska behöva oroa sig. Detta är olyckligt.

Det är väl lika bra att öppna en Hotline för de oroliga nu. En del behöver en medmänniska att tala med. Försäkringskassan behöver styras upp så att de inte bara mäts på sina regler utan på hur de lyckas med att rehabilitera och då menar jag inte den kvantitativa sidan utan den kvalitativa. Att FK inte ska vara en försörjningsstation för den som borde klara sig på annat sätt är väl helt självklart och det är en av anledningarna till att det hela omgärdas av regler och riktlinjer. Men dessa bör ju inte drivas in absurdum.

Vi ska inte glömma att alla människor inte har kunskaper och förmåga att ta till sig den instrumentella kommunikationstekniken som FK bland andra myndigheter tillhandahåller. Skatteverket är ett fantastiskt undantag när det gäller myndighetskommunikation. Något för FK och andra att ta efter.

Men den som är sjuk och behöver hjälp ska få det, ingen har sagt något annat. Om inte FK hinner utreda eller ta beslut inom utsatt tid så bör inte den sjuke lida utan myndigheten. Jag tror på Cristina Husmark Pehrsons tankar, men genomförandet av dem hänger dock inte med i realtid. Det är synd för det hade underlättat mycket och frustrationen varit mindre. Kanske hade också kommunikationen varit annorlunda. För den konfrontationsteknik som används nu är väldigt obehaglig. Att tala om utrensning och användning av liknande argument är rent stötande och väldigt onödigt. Vi lever inte i det kalla samhället som många vill framställa det som. Inte alls.

Det hade inte varit bättre med socialdemokraterna, den saken är klar. De har också haft och kanske har långtgående planer på att ändra sjukförsäkringssystemet som inte är sunt i sin nuvarande form. Man ska komma ihåg att Göran Persson använde sjukförsäkringssystemet för att hålla arbetslöshetssiffrorna i schack. Hur bra var det?

Andra bloggar också. Anna Hjalmarsson skriver i sin blogg om hur det börjar sjuda i kommentarsfälten så fort det handlar om Försäkringskassan. Det är inte att undra på det. Människor är oroliga. Man har inte gott om tid. Det tar lång tid att anpassa sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

16 kommentarer:

Ingela sa...

Ja du Mary, när jag läser ditt inlägg pendlar jag mellan hopp och förtvivlan.

Hopp, därför att jag hoppas och tror att du faktiskt menar väl och vill "ställa saker tillrätta".

Förtvivlan, över hur ni moderatanhängare naivt verkar försvara alla beslut utan att ha en tanke på att det faktiskt kanske är exakt så elakt uttänkt som det blivit...

Gunnar Axén t ex, är bevisligen en stor lögnare och jag tänker skriva om vad jag baserar detta på i min blogg när jag får tillräckligt med ork.

Sgt Pepper sa...

Försäkringskassan ja. Vad skall man säga om dem?

Ansvaret är ytterst Regeringens. Man skall inte stifta lagar om man inte kan se till att konsekvenserna blir acceptabla.

Det är månniskors LIV de handskas med!

Jag skull bli fullständigt rasande om jag skulle få vänta TVÅ MÅNADER på ersättning. Mina fordringsägare har knappast förståelse för det.
Resultatet skulle bli betalningsanmärkningar, kanske indragen kredit, i värsta fall vräkning på grund av obetald hyra.

Är detta rimliga konsekvenser?

Våra politiker borde leva ett vanligt liv ett tag för att se hur människor har det.

Se till att lösa problemen för guds skull - ger Försäkringskassan de reusrser de måste ha att lösa problemen. Jag bryr mig inte om hur!

Detta är skamligt! Tror de verkligen att folk skall rösta på dem när de behandlar folk på detta sätt?

Jenny sa...

Tack Mary för att du vågar ta upp några av problemen med Utförsäkringslagen. Tyvärr förstår jag inte när du eller Cristina säger att sjukaö inte ska behöva oroa sig.. på Resurs har vi en stor grupp medlemmar som REDAN nu utförsäkrats och som redan nu får tigga allmosor för att betala mat och hyra. Det är inte de sjuka och utförsäkrade Cristina försöker lugna, det är den friska befolkningen, opinionen. Om de sedan lyckas knepa i hop en nödlösning för de utförsäkrade i höstbudgeten är till föga hjälp för dem som redan nu är utförsäkrade och vars hälsotillstånd försämras av oro och fattigdom.

Ett grundproblem i lagstiftningen är att all bedömning av rätt till sjukersättning utgår från begreppet arbetsförmåga, ett begrepp som fortfarande saknar definition. Lagen är därmed är helt rättsosäker.

Jenny

Mary X Jensen sa...

Ingela och Jenny och Sgt Pepper. Det är en hel del jag inte förstår heller. Det behöver gå några varv till i kvarnen uppenbarligen, därför bra att den här diskussionen pågår här.

Jag är en kännande moderat beteendevetare som jag är. Men som sagt det hade inte blivit bättre med (s).

Birgitta sa...

Känns som jag vill ge upp.

Håller med. Jag är 59 årig kvinna och har haft sjukersättning i fem år, trots det klarar jag inte av min vardag, dammsugning etc och med flera ”diagnoser”.
HUR ska jag då med alla dessa diagnoser och min utslitna kropp, klara ett jobb???. Ska det bli ättestupan eller? NEJ någon röst på moderaterna 2010 blir det INTE.

Jag röstar antingen på PP eller, fast jag inte VILL egentligen, SD. Har ju sett hur de tar hand om massinvandringen,de har fri
tandläkare etc!!!! Trots att vi som betalat skatt hela vårt liv och slitit ut oss, ska bli undantagna!!!! Det är såå sjukt?

Anonym sa...

Var det inte sossarna som lite tyst lanserade de nya sjukreglerna, men genomförde dom aldrig pga..valfläsket dvs väljarna..hmmm. Utan det blev Alliansen som såg till att reglerna efterlevs. men rätta mig gärna om jag har fel.

Katarina sa...

Under de drygt fem år som jag har haft sjukersättning - stämplad med en diagnos som gör att ingen arbetsgivare någonsin skulle drömma om att anställa mig - har FK organiserats om så ofta att inget enda beslut om åtgärd som beslutats i mitt ärende har kunnat fullföljas. En massa tid och engagemang från FK och vårdens sida har bara spillts bort utan resultat. Jag blev t ex under ett timslångt möte för flera år sedan med två handläggare från FK (och med läkare och anhöriga närvarande) lovad att få ingå i ett projekt för att få ut folk i hälsa och arbete igen, men sedan hörde de aldrig av sig igen. När jag frågade sa man att projektpengarna tog slut innan alla som planerats ingå i gruppen hade hunnit få plats i verksamheten. Nu går jag på den sista möjliga nådeperioden med sjukersättning, ännu ett halvår, och sedan är det antingen sjukpension eller arbetslöshet. Grejen är bara att för att kunna besluta om det ena eller det andra så måste det ha gjorts en utredning om min arbetsförmåga (genom att träffa mig och göra tester av olika slag, antar jag, inte bara pappersarbete baserat på läkarintyg), och om inte detta är gjort, om inte "alla möjligheter har prövats mot hela arbetsmarknaden" så får de inte förtidspensionera folk. Men i snart sex år har man skjutit upp den utredningen. Vilket också betyder att jag inte kan få ut något från en privat sjukförsäkring heller, eftersom försäkringsbolagens beslut är kopplade till att FK skall ha gjort sitt jobb först! Och det är ju fullt möjligt att jag egentligen är eller har varit arbetsför, men när det finns så många andra som är friskare och starkare, mer utbildade, har mer erfarenhet och inte bär på bördan av att ha varit satta på undantag och i beroende av myndigheternas goda vilja i flera år, så vet jag ju vilken sort som går före till de jobb som finns.

Mary X Jensen sa...

Anonym - (s)-modellen finns med bland länkarna i min bloggpost. Jo då de hade tänkt göra liknande.

Katarina - det är historier som dina som behöver samlas som exempel på en organisation som inte fungerar. Hoppas verkligen att det fixar sig för dig inom kort.

Sgt Pepper sa...

Men Mary:

Att (s) hade tänkt sig att göra samma sak kan väl inte vara ett försvar för Alliansens misslyckande?

Jag blir så trött på detta skyllande fram och tillbaka - det var inte vi som beslutade om detta - det var de andra. Man hör det i varenda debatt och blogg om politker är inblandande.

Varför kan ingen ta sitt ansvar och sluta skylla på varandra?

Det blir mer och mer uppenbart att det behövs något nytt i Sveriges Riksdag. Denna trend måste brytas.

Mary X Jensen sa...

Sgt. Pepper. Att (s) tänkt göra samma sak är viktigt att påpeka. Har inget med att skylla på andra att göra. Jag tror på arbetslinjen och rehabilitering men är inte alls imponerad över att det inte fungerar. Där kunde man ha tänkt till lite mer. Verkligen.

Anonym sa...

Oberoende av vilket parti som var först med att föreslå förändringar, så kan jag säga att det gamla systemet var inte bra, men det nya är inte bättre!

Det som oroar mig allra mest är dock den attityd som tycks finnas getemot all oss som är sjuka/funtionshindrade och som ofta slår igenom i tidningarnas kommentarsfält. Det handlar om att vi generellt bedöms som lata, som simulanter, som personer som bar vill ha bidrag och överhuvudtaget inte är intresserade av arbete. Det handlar om att framförallt vi med smärta och psykiska diagnoser misstänkliggörs. "Lite värk är är inget att gå hemma för, ut och jobba ska du se att du blir bra!" Detta skrämmer mig. Vi är många, många som inget heller skulle vilja än att jobba, men som defacto inte kan... Vi är dessutom inte heller vad som kan kallas för anställningsbara, då våra tillstånd ofta är ytterst opålitliga. En dag mår jag bra på fm. Då kan jag gå ut och handla. På em kan jag knappt ta mig mellan köket och toaletten! Så stor kan skillnaden vara!
Jag vill slå ett slag för en mer human människosyn, där vi alla har samma värde, oavsett om vi tillhör den friska arbetskrafte, eller om vi tillhör det som ibland kallas för "utanförskapet"
hälsar
en beteendevetare (som pga negativa erfarenheter inte längre vågar stå med sitt namn)

Mary X Jensen sa...

Anonym (senaste)

Jag är också beteendevetare,kanske därför jag bryr mig om det här.

Varför jag ibland påpekar att det inte bara är alliansens fel är att många gärna vill göra det hela till politik och jag vill bara påminna dem om att det har funnits i säck tidigare också. Det är olika samtal.

Fördomarna är svåra att slå hål på. Tyvärr. Jag tror inte att alla som har värk är simulanter, absolut inte.

Anonym sa...

För dom av oss som är allvarligt sjuka är de förändringar som genomförts en katastrof, och att jämställa med tortyr. Dessutom har vår ekonomi torpederats. Fy fan för skattekverulanter.

Kajsa Warg sa...

Det borde finnas sätt att få processer i sjukförsäkringen att löpa på i rimlig takt och att åtgärder sätts in som inte drabbar den enskilde så hårt och urskiljningslöst.

Och där rent fusk eller felutnyttjande finns, så finns det ju påtryckningsmöjligheter. Och har alltid funnits - men kanske inte tillämpats.

Men de människor som hamnat i "fel sits" är fortfarande också människor. Och kan inte tas ifrån sitt levebröd helt abrubt (hur det nu stavas ;) ) Utan det behövs ju hjälp på vägen - oftast - även där.

Det finns också i dag ett stort glapp mellan att inte klara av att arbeta (heltid - eller deltid) och att vara så sjuk att man blir beviljad icke tidsbegränsad sjukpenning eller icke tidsbegränsad sjukersättning. Som ju är två olika begrepp.

I processen vidare för dem som ändå kan komma ut i arbete kan man inte heller förutsätta att det är helt enkelt är att byta yrke eller bostadsort. När man är i den sitsen har man inte alltid den förmågan - även om den finns för vissa. Och kanske för många med rätt övergång.

Jag har ju själv gjort omkastningar i mitt liv för att "inte ligga samhället till last" utan "bli en produktiv medborgare". Och det i flera omgångar under mitt hittillsvarande liv. Men i dag skulle sådana omställningar vara svårare för mig. Om det skulle bli aktuellt, så jag kan förstå även den sidan.

Lyckligtvis klarar jag mig fortfarande som det är när nu "försäkringsvillkoren ändrats" i min "försäkring". Även om jag nog får räkna med att jobba som pensionär för att få ekonomin att gå ihop då ... Men å andra sidan. Jag gillar att jobba ;)

Mary X Jensen sa...

Det saknas en del i tänket. Onekligen. Hoppas att det snabbt kommer fram bra lösningar.

Anna Lundgren sa...

Hej Mary

Jag tror att anledningen till de hårda orden, som utrensning, ättestupa med flera helt enkelt visar på hur människor som redan drabbats av utförsäkring känner det.

Jag tror tyvärr också att Husmarks kommentarer om att ingen ska oroa sig - mest är avsett för den del av befolkningen som inte är drabbad.

Till vardags arbetar jag på Nationella hjälplinjen - vi fungerar redan till viss del som den "Hotline" du efterfrågar. Våra jourmedarbetare nämnde så sent som igår att de märkt en ökning av ämnet "utförsäkring" i de samtal som kommer. Samtidigt som vi på Hjälplinjen märker denna ökna kämpar vi själva med att trygga vår överlevnad och fortsatta verksamhet. Jag ser här ett samband - vi har bjudit in samtliga ledamöter av Socialutskottet och Socialförsäkringsutskottet till informationsmöten. Hittills har vi inte ens fått svar eller kontakt från någon av dina partikollegor. Men som sagt intresset verkar saknas för att hjälpa de människor som mår sämst i vårt samhälle.

Hälsningar
Anna