Om att välja rätt metod...

Jag har själv aldrig bett min doktor om sjukskrivning och hon har heller aldrig presenterat det som en lösning. Du har aldrig varit med om något säger en del så du vet inte vad du snackar om. Jo då, det kan jag lova er att jag har, mer än vad andra kan föreställa sig är möjligt och ofta samtidigt. Men man hanterar sina situationer på olika sätt. Du bryr dig inte om oss som är sjuka säger någon annan nu. Det vet ni att jag gör så kom inte och snacka om den saken. Däremot är jag inte överens om att sjukskrivning i alla lägen är lösningen för allt och för alla. Man ska inte gömmas och glömmas med ett utbetalningskort. Det är omänskligt. Det bör till förändring i attityder rent allmänt.

Ibland hör man personer säga att - nu ska jag sjukskriva mig ett tag. Jag har aldrig riktigt förstått det förhållningssättet. Om man är sjuk och det inte går på annat sätt så självklart, men om det finns möjligheter till andra lösningar så borde de också testas. Vi är så fasta i att livet ska vara precis som det är. Det är inte vettigt att sjukskriva sig för att man vantrivs på jobbet till exempel eller att man är missnöjd med sitt liv för övrigt. Jag jobbade tidigare på ett stort statligt företag där genomsnittsjukskrivningen låg på 32 dagar per år. Så länge har jag nog inte varit sjukskriven sammanlagt i mitt liv tror jag. Min man arbetar på ett företag där talet är 0,7 dagar. Det är en slitsam bransch det också, men uppenbarligen finns det något som gör att sjukskrivning är mindre aktuellt där än på andra ställen.

Det är trist om det är så att sjukskrivning blivit en metod att lösa andra problem än sjukdom. Hanne Kjöller hänvisar till distriktsläkaren Renée Vickhoff som menar att det handlar om att bejaka det friska, att locka fram den kraft som finns även i svårigheter. När jag själv befann mig i en situation när en närstående fick livshotande cancer och en annan försökte ta sitt liv samma månad så sa min doktor faktiskt - Det här är tufft, nu måste du bita ihop. Vad har man för val egentligen i en sån situation? Annat än att kämpa på? De problemen har nu löst sig och det är klart man kan sätta sig och vänta på nästa men för mig känns det bättre att gå vidare och glädjas åt det som finns i stunden. Tror att det är en bra metod. Säkerligen för fler.

Övertygad om att Kjöller efter sin krönika nu kommer att få på käften som vanligt. Men stanna upp ett tag och läs och försök se det från den vinkel hon beskriver, det handlar om att välja en lösning utifrån problemet. Den lösningen behöver inte vara sjukskrivning. Därmed inte sagt att den som är sjuk inte ska ha stödet, men det gäller långt ifrån alla. Man ska också komma ihåg att den egna självständigheten far sin kos i och med att man lägger sig i händerna på samhällets stödfunktioner. Då finns regler och då får man finna sig. Det är möjligen bekvämt på ett sätt men det begränsar också friheten. Återigen, jag talar inte om de som behöver vara sjukskrivna på grund av diagnosticerade allvarliga sjukdomar.

Men ibland så hör kropp och själ ihop väldigt tydligt och då bör man i god tid försöka se över om något kan göras för att rikta om livet. Ännu en gång det jag säger är inte menat för den som är "sjuk". Men det finns många som är sjukskrivna utan att behöva vara det. Jag träffar på dem dagligen faktiskt. De har andra problem som borde kunna lösas på annat sätt än genom sjukskrivning. Det urholkar hela systemet för den som behöver. Det är verkligen onödigt.

Förr användes uttrycket friskskriven minns ni det? Kanske dags att återta det begreppet i större utsträckning och satsa in sig på det som den viktiga inriktningen. Att bli friskskriven i stället för att bli sjukskriven. Inte dumt. De kunde också resurser frigöras till de som verkligen är sjuka och behöver stödet.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, sjukskrivning, friskskrivning, samhälle, välfärdssamhället