Hur ska det gå i valet... mitt tips: ta integriteten på allvar

Det är mycket som står på spel nu när riksdagsvalet är i antågande. Inte minst handlar det om vilka frågor som kommer att vara viktiga. Självklart är finanser och välfärdsfrågor på topp. Moderna frågor handlar om miljön och inte minst om vårt digitala liv förstås. Den personliga integriteten är viktig. Vissa partier skakar på huvudet och säger jaja, det är ingen fara om man har rent mjöl i påsen. Problemet är att man inte själv avgör vad som är rent mjöl eller inte. Det ska tolkas av tredje person. Om människor verkligen förstod hur deras privata kommunikation plötsligt kan blir föremål för undersökning av något slag, kanske inte på grund av vad man själv har gjort eller sagt utan på grund av att man befinner sig i ett kontaktnät runtomkring en annan person som är föremål för lagens långa arm tror jag att tonen skulle vara en annan.

Internet är idag i princip för alla. När jag arbetade med strategisk affärsutveckling på Posten för ett tiotal år sedan så var meddelanden, alltså brev, vykort och adresserad reklam det största affärsområdet. Redan då såg vi som jobbade med framtidsscenarios att den elektroniska meddelandehanteringen började ta fart och styra bort fysiska försändelser. Idag är det ett faktum, nästan alla har tillgång till internet. Det gäller såväl privatperosner som företag. Med en dator på varje skrivbord så är det enkelt att kommunicera med omvärlden. Både nära och kära och mer formell kommunikation med exempelvis myndigheter och banker sker den vägen.


På Posten får man i princip inte ens läsa vykort som är ställd till annan. Postanställda får under inga omständigheter öppna slutna kuvert ställda till annan. Skulle det av någon anledning behövas för att adressaten inte går att finna eller av andra skäl så finns det omfattande regler för hur man ska gå till väga med en sådan försändelse. Lagen om brevhemlighet är sträng, man kan till och med få fängelse om man öppnar annans post. Vi har den nästan med oss i modersmjölken. Hederssak. Det är självklart för oss att vi kan och ska få vara anonyma för omgivningen när vi sänder brev. Det kan också finnas många anledningar till att vi vill vara anonyma och har rätt att få vara det.

Jag minns väl när kamreraren på ett företag där jag jobbade helt ogenerat öppnade ett till mig personligen ställt brev från min läkare. Han ansåg att han kunde öppna alla brev som var ställda till företagets adress. Han tog heller aldrig hänsyn till att brev till oss journalister kunde vara personliga utan ansåg att han kunde göra som han ville med källskydd och annat. Istället för att ta hänsyn satt han och snackade med andra vid kaffebordet om vad dagens brevskörd innehållit. Många gånger med tolkningar som var helt uppåt väggarna. Man kan tänka sig vad som kan hända med en enda jättestor databas med allas vår kommunikation sparad. Vilka möjligheter för att korsköra uppgifter och göra felaktiga finns inte där?


Den tidningen finns inte längre kvar så ingen anledning till oro här nu. Jag borde ha naturligtvis ha polisanmält honom. Men det går långt innan man gör så mot en arbetskamrat. Det var dock mycket obehagligt och lade sordin på förtroendet för både honom och för VDn som inte vill förhindra det hela. Till slut så bad vi våra kontakter att skica posten hem till oss. Dock så togs kontakt med styrelseordföranden som med kraft såg till att det blev stopp på dumheterna med omedelbar verkan. Detta i sin tur medförde att vi fick posten lite som det passade.


Vad jag vill säga med det här är att det alltid finns en mänsklig faktor att räkna med. Även i en datorstyrd värld. Det spelar ingen roll hur väl man försöker styra undan med regler. Därför är tankarna kring att spara och avlyssna all vår digitala kommunikation - mail, telefon, fax osv i en enda stor påse för att där kunna leta efter oegentligheter, terrorism och annat med hjälp av olika nyckelbegrepp mycket skrämmande. Jag tycker att rent av ska det vara förbjudet. Det är för mig en självklarhet att det finns en privat sfär. Det är samtal med exempelvis läkare, jurister, käraste, banker och annat. Det är inte sådan information som bara ska ligga i en stor databas som kan användas av andra vid behov för fria tolkningar. En enskild persons liv kan slås i spillror i ett ögonblick genom att någon gör en feltolkning av innehållet. Brevhemligheten bör finnas kvar och gälla även digital kommunikation. Man ska inte använda teknik bara för att man kan.

Det politiska parti som förstår det här och tar brevhemligheten på allvar kommer att vinna många röster och sympatier i nästa års val. Det gäller att lyfta den här frågan nu och inte bara vifta bort den som om den handlade om ungar som bara vill ha allt gratis. Eller om brott mot en förlegad upphovsrättslag. Artister kan få betalt med andra modeller som nu börjar växa fram i rask takt. Eller att det handlar om att skydda oss från pedofiler och andra porrproducenter som vill ha fritt fram på internet. Saken är väl snarast den att de som inte vill synas i fortsättningen inte heller kommer att använda en plats/internet där de vet att de är bevakade. De som drabbas av det här trålandet efter information är vi vanliga - som inte alls skulle behöva ha med det att göra.

På bloggarna kommer det förstås fram många synpunkter kring detta. Av olika slag. Inom alliansen är vi många som är skeptiska mot det vi tycker är en alltför ointresserad inställning till det som är viktigt för oss alla - den personliga integriteten.

Jag vet att många tycker som jag, nu gäller det att vara tydlig också med saken. Piratpartiet fick många röster i EU-valet och det finns all anledning att ta fasta på det. Idag sitter deras representant Christian Engström och förhandlar om telekompaketet i EU. Det finns anledning för de olika etablerade partierna att ta frågan om personlig integritet på allvar. IMHO. Emma påpekar att det är många rödgröna som tar integriteten på allavar också.

(intresserad)

(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, riksdagen 2010, personlig integritet, internet