måndag 7 september 2009

Varför inte jobba med föräldrarna...

Det råder full kalabalik på vissa ställen i Sverige just nu. Ungar bränner bilar och spöar poliser. De vill hämnas. Polisen får skäll för att de är brutala. Men vad ska de göra? Det räcker inte att de säger - Lille vän så där får man inte göra. Ungdomarna har tillåtits jaga upp varandra till ett ursinne som helt släcker förnuftet hos dem. Tacka för att det går helt överstyr.


Men min enkla fråga är, var finns föräldrarna? Är det inte läge att ta och kontakta dem så att de tar hand om sina telningar. Är ganska säker på att ingen av dem vill att ungarna ska fara runt och elda upp bilar och bråka med poliser. Ge föräldrarna en chans att ställa allt till rätta.


Diskussionen om detta är viktig och det är bra att Aftonbladet tar upp den. Men låt oss vidga begreppen och inte bara tala om dem som offer för att de är arbetslösa och inte ser någon framtid. Det handlar om att tänka själv också.

Socialdemokraten Johan Westerholm menar att vi ska satsa på skolan och arbeta med attityder där. Moderaten Henrik von Sydow menar att poliser kanske behövs i det akuta men att det är bättre att satsa på företagande. Jag tror att båda sakerna är rätt. Man måste jobba på bred front här.


Vad gäller företagande så har vi själva en hel del att lära av kreativa invandrare. Öppna upp för det. Samhället behöver mixa åldersgrupper och skapa dialog. Det är viktigt inför framtiden. Vi kommer att leva i ett mångfaldssamhälle vare sig vi vill eller inte. Då finns det bara en sak att göra och det är att se till att det fungerar genom delaktighet. Så leta fram föräldrarna.

(intressant)



AB, AB2, AB3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

10 kommentarer:

Väderkvarnen sa...

Detta ämne är lite utanför mina vanliga domäner, men idag är jag ute och kommenterar på flertalet bloggar jag gillar.

Kanske låter detta naivt men jag tror att polisen måste blanda sig mycket mer med kiddsen. Snacka med dem, låta dem åka med i radiobilen, spela street-basket, bjuda på glass (ja typ), helt enkelt: på alla möjliga sätt träffa dem ofta och utan konfrontation. I nuläget är det ju en provokation att köra polisbil i området...

Anonym sa...

Eller också kan man ju sänka skatten för dem...det hjälper nog.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Jag tänker istället, var är de vuxna? Förmodligen har de flesta av de här ungarna föräldrar som inte funkar och som aldrig kommer ta ansvar för sina barn. Då behövs andra vuxna som ställer upp för barnen. De "maskrosbarn" jag träffat i mina dar har ALLTID haft andra vuxna som ställer upp när föräldrarna svikit.

Johan Westerholm sa...

Mary

Tack för stödet idag. Värmer.

mvh

Johan

LeoB sa...

Mary:

Det är nog inte bara ungdomarna som "jagat upp varandra till ursinne". Även polisen verkar ha hamnat i konstiga stämningar och gör konstiga saker, kanske för att de är påhejade av de inom dina kretsar som så gärna ropar på hårdare tag.

Jag blev själv i våras stoppad när jag försökte gå ifrån en demonstration jag inte ens deltagit i. Polismannen stoppade mig med en onödigt brutal knuff. Jag frågade vad i all världen han sysslade med. Då grep en av hans mer sansade kollegor in och förklarade att de fått order om att ingen fick gå den väg vi skulle. Bredvid öppnade emellertid en annan polis-kollega så att vi kunde gå ut. En polis var alltså brutal, en ljög - och slutligen var en bara mänsklig och hjälpsam.

Lite hårdare tag och jag fruktar att vi är där USA är, dvs fler mord, hårdare samhälle. Polisen kränker utan tvekan, och tycks ibland låtsas som om de är tvingade, som i fallet ovan.

Jag tror säkert att en del av det ungdomarna berättar är helt korrekt, men knappast allt. Nu är det förstås så med både upprörda ungdomar och upprörda poliser att de knappas förmår lyssna till den andra sidan.

Som det ofta är i politiken kan man säga. Hårdare tag i politiken, mer piska på arbetslösa, det ger resultat. Såna här resultat. Kanske har en del svårt att se sambanden, vad vet jag, men det förminskar inte sambanden.

Det här är en boll i rullning nu, som inte stoppas hur lätt som helst. Men det går, med ett mänskligare samhälle. Med en annan politik. Med mindre egoism och mindre narcissistisk tro på att just man själv bör ha det bättre än alla andra.

Mary X Jensen sa...

Kajsa - rent allmänt skanas det vuxna i ungdomars liv och jag tror som du att det också kan vara andra än föräldrarna, men de står närmast.

Leo - saken är nog den att alla tapapr sans och vett i så här upphetsade situationer. Jag vet inte vad du tycker, men ska polisen/samhället bara stå och se på när bilar bränns bara för att någon vill hämnas?

LeoB sa...

Mary:

Varför frågar du mig något så dumt som om jag vill att polisen bara ska stå och se på? Vill du själv det? Har du ens lust att svara på frågan? Vad tror du att jag tänker om dig?

Mary X Jensen sa...

LEo: Jag svarade som jag gjorde på grund av det du skrev

"...kanske för att de är påhejade av de inom dina kretsar som så gärna ropar på hårdare tag."

Kanske att jag överreagerade och tog åt mig i onödan, sorry i så fall.

LeoB sa...

Mary:

Tack, ja, jag var lite hård där. Men min önskan är att du ska hjälpa till att förändra ropen på hårdare tag för de riskerar i de flesta fall att leda till fel åtgärder, större problem. (Men inte alltid, naturligtvis.)

Nåja, som man ropar får man svar.

Kanske irriterade jag mig på "ge föräldrarna en chans". Visst tänker jag, men de finns inte ens alltid. Och finns de och har svårigheter så avspeglar det sig i att barnen mår sämre. Om vi ställer allt hårdare krav på arbetslösa så riskerar det att leda till att barnen mår sämre. (Eller: det kommer i de flesta fall att leda till det.)

Talesättet att inte slå på den som ligger är klokt. Om man gör det så får man konstiga reaktioner tillbaka. För vad ska den som ligger tänka när någon dessutom börjar slå? De såren sitter kvar. Länge.

Mary X Jensen sa...

Leo och andra, självklart tycker jag att det handlar om att blanda vuxna och barn. Inte att bara föräldrar är lösningen, men jag tycker att man bortser från dem. altlför ofta. De är också en viktig resurs. Det är inte bara samhället som ska bära problemen. Lösningen kan finnas även på närmare håll - i familjen. Om det nu finns någon förstås.