Arbetsförmedlingen ska jobba med coacher till arbetslösa. Massvis med pengar har skjutits till från regeringen. I Aftonbladet idag kan man läsa om hokuspokuskonsulter. Handpåläggning och knackningar osv. Det låter inte särskilt seriöst. Men jag undrar hur de kommit igenom granskningen? Det måste vara undantag.
Jag har sett ansökningsblanketterna. De ställer stora krav. Så jag fattar inte hur det kan komma sig att man finner de konstigaste coachföretagen och skriver om dem. Jag känner till flera som har en helt annan framtoning.
Jag har iofs hört talas om en arbetsförmedlare som fnyst åt coacherna som såna som bara vill tjäna pengar. Man kanske kan tänka sig att det finns en motsättning här. Att se en coach tjäna massor med pengar och själv sitta fast med sin tjänstemannalön kan inte vara så kul.
Vore bra om media tog upp lite fler tankar kring det här och kanske rent av fann en hel del goda exempel, för det finns såna. Hur många har fått jobb genom coacher?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsförmedlingen, coach, littorin, regeringen, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
"//...arbetsförmedlare som fnyst åt coacherna som såna som bara vill tjäna pengar. Man kanske kan tänka sig att det finns en motsättning här. Att se en coach tjäna massor med pengar och själv sitta fast med sin tjänstemannalön kan inte vara så kul."
Trist spinn du har där! Varför utgå från att den svenska avundsjukan är den primära källan till tveksamhet mot coacherna? AF jobbar säkert stenhårt för att nå sina mål och deras arbete blir också regelbundet granskat.
Coacherna däremot kör på fritt och hyllas som arbetsmarknadens frälsare - än har vare sig de eller andra kompletterande aktörer levererat särskilt mycket med tanke på vad de kostar. I det här läget framstår AF som rena spargrisen.
Jag vet inte varför du uppfattar det som spinn - för mig är det mer ett annat perspektiv. Det finns alltid flera. Rapporteringen i media är oftast svart/vit. Det är synd.
Hej Mary!
Tyvärr är det praktiska resultatet av jobbcoachandet magert. Siffror för Västra Götaland, där jag finns är 2 %.
2% har fått arbete via jobbcoachandet.
Det finns många orsaker till varför kontrollen inte varit bättre. Upphandlingen skulle genomföras snabbt och utifrån de direktiv som AMS gav.
I sin iver att få jobbcoacherna på plats så snabbt som möjligt har kvantitet rådit före kvalitet.
Upphandlingsförfarandet som sådant och resultatet som sådant vilar på upphandlaren, precis som det ska vara.
De flesta jobbcoach aktörer kommer från utbildningsvärlden. Många hoppade på det här tåget när marknaden började svikta. Det finns precis som du nämner bra seriösa aktörer och mindre seriösa.
Men, och det är ett stort men. Att bedriva arbetsmarknadspolitik kräver skicklighet och lyhördhet. En förståelse för vilka verktyg som är användbara vid vilka tillfällen.
Det är relativt enkelt att bedriva arbetsmarknadspolitik under en högkonjunktur. Men det är under en lågkonjunktur som den de facto prövas.
Jobbcoachandet är egentligen ett grunduppdrag för arbetsförmedlingen. Det har utvecklats och är ett moment som fungerar bra i högkonjunktur eftersom det finns en reell arbetsmarknad att coacha emot.
Men i en lågkonjunktur, speciellt som den ser ut nu, med få nya tillkommande jobb är det inte ett bra verktyg.
Det är ett dåligt betyg åt både AMS och regeringen som sett den här åtgärden som en av nycklarna. Jag kan inte svara på frågan hur tongivande regeringen kontra AMS har varit. Vem som har varit pådrivande för tillförande av dessa resurser till jobbcoachning.
Att både Reinfeldt och Littorin har försökt göra politiska poänger av detta är ett faktum.
Kanske sa AMS det är fel väg att gå.
Om det vet vi intet.
Vad vi vet är att detta är en misslyckad åtgärd som har kostat skattepengar och under tiden som människor hamnar i långtidsarbetslöshet med ännu större svårigheter att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Att arbetsförmedlingen slår till bromsen borde få arbetsmarknadsdepartementet att tänka både en och två gånger över hur fel man har hamnat.
Med tanke på vilket misslyckande jobbcoacherna har blivit är det ändå märkligt att välja ett spinn/ perspektiv där man säger att avundsjukan kan spela in?! De facto är att det står den arbetssökande helt fritt välja jobbcoach själv. Inget som AF lägger sig i.
Peter Strobls analys ger en mkt bra beskrivning av arbetsmarknadspolitiken och jobbcoacher.
Vilket liv - jag har nu mött en del tankar liknande mitt perspektiv. Det har också skrivits en hel del om detta. Hur vet vi ens att det är en katastrof med coachsatsningen?. Det har precis börjat? Tyckte också att Peter Strobls tankar är intrssanta.
Frågan är bara hur länge vi har råd att hålla en hyfsat bra idé (jobbcoacher) men dåligt genomförd flytande? Tanken är som sagt säkert mycket bra men genomförandet är under all kritik.
Det här lär bli en politisk följetong som inte blir särskilt kul att ta med in i valrörelsen.
Mary, vad vi börjar förstå är resultatet av ett felaktigt använt verktyg.
Tanken med jobbcoachandet är att det ska ske under begränsad tid. Innebär att resultat måste visas snabbt. Dels för att inte permanenta arbetsökande i långtidsarbetslöshet.
Och det är precis vad som händer nu.
Utöver det så är detta en kostsam åtgärd, vi kan inte satsa 3 miljarder och få så lite ut av en åtgärd.
Det finns säkert goda exempel där jobbcoachandet fungerat. Men att arbetsförmedlingen själva bromsar tyder på att ngt är fel. Fundamentalt fel.
Logiken säger att coachandet, som operativt verktyg är bra under goda tider och hjälper arbetsökande att hitta rätt.
Men vi är i ett läge där de lediga jobben är så få att det är näst intill de omöjligas uppgift. Vi skulle kunna coacha mot aktivitet, dvs utbildningsplatser men dom är också en bristvara.
Så där står de arbetssökande och har ingen väg att ta sig ut,ut på arbetsmarknaden. Och vad som eskalerar nu är inte så mycket arbetslösheten. Jo den fortsätter uppåt men ta och titta på siffrorna angående långtidsarbetslöshet, det är den som springer iväg fort.
Och den gamla sanningen gäller än att ju längre du befinner dig i arbetslöshet, ju svårare är det att ta sig tillbaka till arbetslivet.
Mitt i alltihop finns individer som är redan utsatta i sin arbetslöshet, individer som man ska vara varsam med. De behöver inte utsättas för experiment varken från arbetsförmedlingens sida eller ngn annan.
Skicka en kommentar