Politik är en förtroendebransch - Reinfeldt leder den...

Det finns människor som inger mer förtroende än andra. Vissa kan man tänka sig att köpa bil av, andra inte. Det är oftast den som uttrycker tydliga tankar och idéer som är den man känner tiltro till. Den som står fast och inte ger vika. Då menar jag inte de som är rigida med skygglappar som håller fast för att de är livrädda att förlora någon prestige. De är mest patetiska. Heller inte de som bara ler och hoppas att de inte ska behöva svara på någon fråga eller delge en åsikt. De som tycker att allt ska vara trevligt hela tiden och gör allt för att slippa delta i en konflikt.


Men politik handlar om konflikter mellan olika tankar och idéer och de måste gnuggas emot varandra. Det gäller att ta ställning, men också att lyssna för det finns de som har kloka synpunkter som ska vägas in. Att det hettar till ibland är också en del av det hela. Vissa människor passar i politiken, andra inte.


En av dem som passar är uppenbarligen statsminister Reinfeldt. Han får toppenomdömen på förtorendeskalan. Nio av tio borgerliga väljare har förtroende för honom som partiledare enligt DN/Synovates senaste undersökning. Maria Wetterstrand slår Mona Sahlin i popularitet och det beror säkerligen på att hon står upp för sina åsikter. Rak som en fura med fast röst. Man kan beundra såna människor utan att tycka lika. Å andra sidan bör det påpekas att hon avgår (om allt förblir som det är tänkt alltså) 2011. Så en röst på henne ska vägas mot det.

För Mona Sahlin ser det värre ut. Hon har å andra sidan en del att slåss emot. Dels ska hon på något sätt försöka navigera ihop sin rödgröna gruppering. Dels så har hon en hel del annat emot sig, både inom och utom sin egen sfär. Ingen lätt uppgift för någon. Fastnar man i det interna spelet så är det dessutom rent av hopplöst. Men hon är en erfaren politiker och tål en del. Man ska aldrig glömma det. Peter Andersson tar förstås fasta på det.


Att vara statsminister är inte bara ens personlighet det är också en roll som det finns vissa förväntningar på. Stringens är bra även om den kanske dras till sin ytterlighet ibland. Att Fredrik Reinfeldt fungerar bra i sin roll visar väl inte minst de senaste förhandlingsframgångarna som EU-ordförande på. Han går hem i kostymsammanhangen och det vore dumt att inte tillstå att de finns för det är normen. Vi kvinnor har en bit att gå för att ta oss in i den sfären, det ska vi dock göra men det tar sin tid, vi måste köra parallellt. Det finns förväntningar, det finns fördomar och önskemål på hur en statsminister ska vara och agera. Det är svårt att slåss mot dem. När det gäller dessa tar Reinfeldt hem 10 poäng av 10 möjliga. Även om jag gärna såg ett och annat leende extra och glimten i ögat lite oftare. För den finns där. Kent Persson tror att glada moderater har mer att vinna än vad sura sossar har. Det tror jag mer och framhärdar mitt mantra. Politik ska vara mer inspiration än instrumentell. Där har många att lära.

Piratpartiet är som vanligt (än så länge) inte med i mätningarna. Det förstärker min uppfatting om att man inte helt ska ta dessa opinionssiffror på allvar. Metoden känns lite omodern eftersom man missar en hel målgrupp. Att Piratpartiet nu har fått TVÅ EU-parlamentariker kan inte ha undgått någon. Det måste väl ändå mätas viss betydelse? Att det dessutom i de leden finns människor som engagerar sig hårt kan man inte heller bortse ifrån. Dessutom är de från gruppen som inte brydde sig så mycket tidigare. De hanterar nätet och kan dela med sig av sina tankar på ett sätt som de traditionella partierna inte kan. Mycket på grund av sina fastlåsningar i stora organisationer med traditioner kring vem som har tolkningsförträden och liknande. Detta gäller ofta ända ute i de lokala föreningarna.

Jag ser också att Claes Crantz liknar tidningarnas opinionsmätningar med Idol och tänker att det bara fattas att medborgarna snart kan SMS:a in och rösta på sin idol. Säkert en helt möjlig programidé för såpakanalerna, vem skulle bli förvånad? Med uppträdande av bästa politikeramatörhärmare. Som (s):are ogillar han förstås att Fredrik Reinfeldt är så poppis och drar fram den gamla historien om statsministern som vuxenmobbare när han tappade humöret kring FRA-lagen. (jag håller inte med honom i den frågan, men det bör vara bekant vi det här laget). Det är aldrig snyggt när människor brakar samman av olika skäl och inget att försvara kanske, men det händer. Men låt mig då påminna om när Pär Nuder fick läsa i tidningen att han skulle avgå. Det var lite mer förfinad och obehagligare slag av mobbning enligt mitt sätt att se. Raka puckar är bättre även om det är tufft. Man får resa sig och gå vidare...

Jag kandiderar själv i provvalet för att komma med i Riksdagen 2010 och tänker natuligtvis stötta Fredrik Reinfeldt som partiledare - även om jag också kommer att låta höra av mig om jag tycker att det vore bra med en annan riktning i något ärende. Självständigheten får man inte ge avkall på. Om man får som man vill är en annan fråga. Så heja Fredrik. Håll koll på piratpartiet säger jag bara. De har en bra och för många angelägen fråga.






(Aftonbladet) (SvD) (Expressen) (HD) (DN)



Bloggare; Edvin A , Rickard Wendel, JJ´n, Karlfeldt, Krassman ,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionsmätning, fredrik reinfeldt, mona sahlin, moderaterna, piratpartiet