tisdag 22 december 2009

Dåliga siffror slår inte ned mig ...

Återigen visar opionssiffrorna tillbakagång för moderaterna. Men jag måste säga att det slår inte ned mig. Tvärtom - det snarare triggar.

Nu gäller det för moderaterna att lägga ned den instrumentella framtoningen och skapa lite tilltro och inspiration. Samhällskalkylen finns alltid i bakgrunden för alla resonemang, men man vinner inga val på den.

Människor som lyssnar tänker alltid - What´s in it for me? Börja där. Lägg ner tråksnacket.

Allvaret och kylan kryper ändå in under skalet på oss alla när det är kallt. Det är då vi behöver raggsockor, lite te och en värmande brasa. Jag tror stenhårt på att Reinfeldt kan fixa sin del av det hela. Själv tänker jag göra min.

Expressen


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

17 kommentarer:

Anonym sa...

Känner du till lagen om kassaparat för företag som hanterar kontanter?

Hur kan man införa en sådan regel så klumpigt för en stor skara väljare som normalt är trogna högerväljare?

http://www.idg.se/2.1085/1.280967/fritt-fram-for-kassabedragare

embryo sa...

"Människor som lyssnar tänker alltid - What´s in it for me?"

det är det som gör skillnaden: egoismen

ett vänsterhjärta funkar inte så: man tänker istället: hur kan vi lösa det här

tillsammans

vad kan jag göra för andra

Lasse sa...

Vem försöker du övertyga om att opinionsstöd under föregående valresultat triggar? Läget för regeringspartierna är en kalldush och osäkerheten om hur man ska gå in i vårens kampanjarbete känns långt ifrån stabilt.

Mary sa...

embryo du lever i en dröm. Att tänka "what´s in it for me" gör alla. Det är väldigt bra att man kan ta hand om sig själv, ty då blir det mer över för andrasom behöver hjälp. Vår syn skiljer sig. Men det vet vi.

Lasse jag blir sån när jag ser motigheter, jag kämpar hårdare.

embryo sa...

"Att tänka "what´s in it for me" gör alla."

Nej, det gör faktiskt inte alla.

Tänk på det i juletid.

Mary sa...

embryo - i ganska vanlig ordning väljer du att missförstå min mening. Du tror att det är en sak verkar det som.

embryo sa...

"i ganska vanlig ordning väljer du att missförstå min mening"

Hur då? Du skriver att alla tänker "what´s in it for me".

Jag menar att det gör inte alls alla. Oegennyttan är dock ett - om jag tillåter mig att bli lite högtidlig - mer påkostande tillstånd än egoismen.

Att ge utan att få tillbaks är med andra ord inte en lätt uppgift; girigheten och egoismen sliter (det håller du nog med om) i oss på ett tvingande vis.

Men: man kan stå emot. Man kan - som en början på en ny era - åtminstone vilja att stå emot.

Fråga helgens födelsedagsbarn; han visste mycket om detta.

Mary sa...

embryo - du vet inte hur oegennyttig och hjälpsam jag är mot min omgivning.

Termen What´s in it for me har olika betydelser för oss. För mig är det inte kollektivet som råder utan det vi utifrån oss själva skapar som kan ge möjligheter till andra som är det viktiga.

Jag är nog oegennyttan personifierad men behöver ingen proxy för att fungera så.

embryo sa...

Men samhället är ju ett kollektiv?

Hur skulle det funka annars?

Så du menar att what's in it for me betyder vad du kan tjäna på att tjäna andra? Och vad andra kan tjäna på/utav dig? Som ett slags kedja av oegennyttiga (men nyttiga) personer?

Jag tror inte att det gäller för alla, alls. Jag tror att det handlar om ideologiska skiljelinjer detta, om synen på människan som kollektiv varelse där man tillsammans bygger ett samhälle som rymmer alla (= vänsterpolitik) eller som ensam streber där den starkes rätt råder (= högerpolitik).

Mary sa...

Embryo. Du vill missförstå, eller hur?

embryo sa...

Inte alls. Jag vill förstå; det är enda sättet att förändra.

Du är ju Moderat. Höger. Det finns en ideologisk bas till detta; ett sätt att se på människan och på inkomstfördelning och på skattepolitik.

Det finns nivåskillnader, dock, åt höger. Jag såg den amerikanske man som, aporopos Obamas sjukvårdsreform, stå och skrika på ett möte till sin bänkgranne: "Varför ska jag betala för din dotters sjukvårdskostnader?"

Sedan har vi typ Jan Björklund som är för ett - lite
militäriskkollektivt sådär - återförstatligande av skolan, exempelvis.

I ett vänstersolidariskt tänkesätt är det mer självklart att man hjälper varandra, med allt, överallt; att du alltid kan vara eller bli den andre.

Där ryms möjligen ett slags empatisk egoism: Jag kunde vara den fallne, jag kunde vara den sjuke, den svage, barnet, pensionären, flyktingen, samen osv osv.

Vi är alla små. Vi behöver alla varandra.

Jag tror, kort sagt, inte på ett samhälle där den ene har mer rätt till vad världen ger än den andre.

(Här skulle man kunna göra en simpel pedagogisk utvikning om exempelvis bonussystem och apanage och kronprinsessbröllop och allt annat mögligt: men det är ju jul snart, gubevars.)

All equal.

Mary sa...

Jag vill inte kategorisera som du gör embryo. Jag känner mig mest hemma på högerkanten och det är därför jag befinner mig där. Därmd inte sagt att det betyder att allt i den högra lådan är jag.

Nej jag tror int epå kategorisering, jag tror på mänskligfiering (nytt ord?) och det sker inifrån individen enligt mitt sätt att se.

embryo sa...

Men varför är du Moderat?

Att sätta sig i den kategorin är onekligen att kategorisera sig själv, ity hur nya Moderaterna än säger sig vara, så är de lika fullt Moderater.

Varför inte vara mer liberal? Mer fri?

Miljöpartist.

Socialdemokrat.

Mary sa...

Jag är väldigt fri utifrån min egen syn på saken. Tänk Jonathan Livingstone Seagull.

Moderater är olika. De också.

embryo sa...

"Jag är väldigt fri utifrån min egen syn på saken."

Bra. Det är nog en god insikt; att känslan av frihet är subjektiv. Därför har människan anpassat sig till - och lidit under - en mängd tvång genom sin historia.

Men menar du att Jonathan Livingstone Seagull är moderat?

Möjligen är han självupptagen (men det kanske rimmar med din bild av att vara höger?). Till en början, i sin ungdom. Individualist. Egoist. Och samtidigt: Upptäckare. Innovatör.

Han är en mås som inser vikten av att själv lära sig flyga - och våga tänja på gränser - men att samtidigt tillhöra flocken. Annars är man: ensam. Och utsatt.

Och visst, det finns något av den amerikanska drömmen - själv är bästa dräng - i den där flykten under himlen.

Men, igen: det är en dröm. Och den kan inte drömmas av alla.

*

Dessutom: att vara innovatör och egensinnig är inget som främjas av högerpolitiken, alls, dessvärre. Ta kulturlivet; det utarmas och kapas från alla håll. Och allt på grund av en syn på människan som entrepenör, företagare, sin egen lyckas smed. Vilket innebär att det smala och sära förpassas bort. Man blir rov på en marknad där endast det som säljer får existera.

Eller, om vi kliver vidare och gör en större social analys: endast de som arbetar fyller en funktion i moderaternas nyttosamhälle. De andra behövs inte. Och behövs inte räknas in. Cancersjuka. Pensionärer. Funktionshindrade. De sätts på undantag.

Har du inte märkt det?

Vilken är nästa grupp som läggs på grillen?

*

Om man inte inser detta enkla - att din nästa kan vara du själv - ja då förstår jag att man kan tänka åt höger.

Annars inte. Tänker man ett steg till inser man det fatala i den typ av egoism som riskerar att stänga ute dig själv.

För att dra upp en slogan från förut: Alla ska med.

*

Sedan tycker jag att du gick förbi min fråga i förra kommentaren.

Varför är du Moderat?

De är olika, svarar du.

Men politik är ju praktik. Så vad är det i själva den moderata ideologin och partipolitiken som du anammar? Kampen mot skattetrycket? Viljan att bekämpa brottslighet? Tron på kapitalets och kapitalismens effekter? Eller något annat?

Mary sa...

Jag tyckte att jag svarade på frågan. Jag blev moderat under tidigt 70-tal och då var det just måsen Livingstone som lockade mig. Frihet, jobba själv och vara en liten del i flocken.

Hur du kan säga att cancersjuka är något som sparkas ut av moderater tycker jag är magstarkt. Det bygger på enskld afall som rapporterats i slaskmedia. Tanken med att fler jobbar är snarare att det sak finnas medel till den som behöver. Cancersjuka, pensionärer, funktionshindrade. De sattes tidigare på undantag utan att få hjälp. Nu har de chansen att få stöd till annat än att bara fastna i en värld där man inget är värd. Jag tror verkligen på rehabilitering. Jag begriper inte varför det ska vara så hemskt att få chansen till ett jobb. De som inte kan behöver inte. Varför fastna i den föreställningen.

embryo sa...

"Jag begriper inte varför det ska vara så hemskt att få chansen till ett jobb."

Jag vet knappast någon - utom de som verkligen inte kan - som inte vill jobba.

Själv den här moderata jobblinjen är liksom en självgenererande myt, bara ett skenspel, ännu ett sätt att sänka skatterna och se till att de som redan har blir rikare.

De flesta vill utföra något, göra rätt för sig. Arbeta. Att skrämma ut folk på arbetsmarknaden och gnälla över bidragsberoende är bara ett nedlåtande sätt att fly från ett - vettigt - sätt att fördela inkomster via skattsedeln.

Märker du - allvarligt talat - inte att klyftorna i samhället ökar? Att det svagare blir alltmer utsatta? Och att de som redan har får mer?

Nästa steg är ju - och det är påbörjat - att dumpa lönerna.

Vad händer sedan? Man har försökt desarmera fackförbunden (det gick halvbra) och man har återinfört pigsamhället, redan.

Slopad allemansrätt?

Livegen arbetskraft på godset?

Tattarungar som står vid grinden med mössan i hand som man kan skänka en kola eller en skärv i juletid?

Sverige VAR ett klassamhälle. Vi behöver inte ett nytt, igen.