Nu måste vi nog fixa till det här regeringen...

Det är en sak att arbetsmarknads- och sjukförsäkringar stramas upp. Det har varit nödvändigt länge eftersom särskilt sjukförsäkringen innehållit allt möjligt och inte bara de som bör vara sjukskrivna utan även de som behöver annan hjälp.

Ministrarna Husmark-Pehrsson" och Sven-Otto Littorin skrev följande (...) Däremot ska den som på grund av sjukdom uppenbarligen varken kan gå tillbaka till sin anställning eller delta i några aktiviteter vid Arbetsförmedlingen kunna få fortsatt ersättning från sjukförsäkringen på samma nivå som tidigare, tills dess att personen tillfrisknat". (Brännpunkt)

Det är inte bara att skylla på alliansregeringen

Till alla socialdemokrater som klankar på regeringen vill jag rekommendera läsning av dåvarande (s)-sjukförsäkringsministern Anna Hedborgs artikel om sjukförsäkringsystemet. Den är mycket tänkvärd så jag tycker att alla bör läsa den. Hon problematiserar hela systemet och pekar ut en hel del punkter som kritiska. Vi har världens längsta sjukskrivningsperioder menar hon och tyckte inte att det är sjukförsäkringssystemet som ska bära alla problem som finns i samhället.

Den borgerliga regeringen har delvis genomfört Hedborgs idéer men kommer nu också med åtgärder för vad som ska hända sen för den som blir drabbad. Det blir tidsbestämda sjukförsäkringsperioder och tanken finns att de inte bara ska löpa på utan att något ska hända och bli bortglömd.

Sjukförsäkring är inte ett självändamål utan ett övergångsstöd. Andra system och åtgärder måste ta vid och nu äntligen ser vi formerna för det. Att man däremot inte ska anses vara tillräckligt sjuk om man har cancer med metastaser och av fyrkantiga försäkringskassetjänsteman ska anses vara klara för att mätas mot arbetsmarknaden för att ett visst antal dagar har gått är i det närmaste hål i huvudet. Det är helt ofattbart hur man kan agera efter "vi har våra regler" i såna situationer.

Vad jag har förstått så har Cristina Husmark-Pehrsson tydligt och gång på gång uttryckt att dessa riktigt sjuka människor ska lämnas ifred och ha sin sjukskrivning. Vem kan i sin vildaste fantasi tro att läkare på en cancerklinik hittar på diagnoser? Hallå Försäkringskassan hur tolkar ni reglerna?

Allt är dock inte dåligt i de nya reglerna. När socialdemokratiska politiker påstår att förnyelse, utveckling och omställning hålls tillbaka så är det i praktiken precis tvärtom. På individnivå i alla fall. Nu får man chanser istället. Det låter som en klyscha säger vissa då. Jag menar att det handlar om att betrakta glaset som halvtomt eller halvfullt. Socialdemokraterna talar om att vara stolta över det socialdemokratiska välfärdsbygget - men saken är den att det har börjat krackelera för länge sedan, inte minst kan Anna Hedborgs utredningar tala för det.

Anna Hedborg sa bland annat "(...) ser också tidsbegränsad försäkring som en viktig fråga, förslagsvis 360 dagar." Säkerligen hade detta genomförts av den socialdemokratiska regeringen om det inte varit en så het politisk potatis. Att nu låtsas som om det är den borgerliga alliansregeringen som bär ansvar för allt elände och tala om utrensning, ättestupa med mera hjälper ingen sjuk. Det kommer dock de nya åtgärderna att göra. För ingen vill väl egentligen vara sjuk? Att få hjälp att komma igång igen är det bästa som kan hända enskilda. Få kan säga emot på den punkten.

Det är fullständigt självklart att dödssjuka människor inte ska tvingas i arbete säger moderate bloggaren och landstingspolitikern Kent Persson och tycker precis som jag. Är lagstiftningen otydlig bör den ändras, om försäkringskassan tolkar fel bör de rätta till sig säger han och hänvisar till en redogörelse av problemet på Anders W Jonssons blogg. Det handlar om kommunikation om hur man kommunicerar och till vem. Allt är inte fel, ska man också komma ihåg.

Gunnar Axen har tidigare på sin blogg beskrivit sjukförsäkringsprocessen förvisso ganska instrumentellt men det ger ändå en bra bild av grundprinciperna. Rent allmänt kan jag som beteendevetare tycka att en mer pedagogisk framtoning vore önskvärd när man talar om sådant som påverkar människors liv. Den juridiska tonen har sitt uttryckssätt liksom den ekonomiska terminologin har sin.

Det mänskliga glöms dessvärre lätt bort, man tar det kanske för givet.Det gäller förstås också nu att både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får fart på sina organisationer och får jobbet att fungera utifrån sin "nya" arbetssituation. Förvisso ska regler följas osv osv. Men när det handlar om möten med människor om det som berör dem som människor måste man också använda andra talanger. Tag hjälp av Skatteverket, de är numera ett under av trevlig kommunikation och hjälpsamhet.

I SvD skriver (s)-politiker om hafsverk. Har ni läst Anna Hedborgs utredning undrar jag då. Låtsas inte som om ni hade gjort annorlunda. Verkligheten är allas. Det handlar om att ta itu med den och vässa organisationerna. Det fungerar inte med siffror nu. Det måste in lite mänsklighet i de här situationerna och framförallt i organisationerna. Målstyrningen mot hur väl man följer regler måste bort inom byråkratin. Målet bör i stället vara hur många man hjälper till vad det nu kan vara - Jobb, rehabilitering eller sjukförsäkring. Har man cancer och fått metastaser ska man inte tvingas till att söka jobb. Det får vara någon måtta. Läser och här man risitna Husmark-Pehrsson så verkar inte det vara vad hon vill heller. Hur kommer det sig att tjänstemän på Försäkringskassan överhuvudtaget i sina vildaste fantasier kan föreslå något sådant. Är de inte människor.

Nu gäller det att styra upp organisationerna. Vi kan inte ha berättelser som den som ges i DN idag av läkare och personal som dagligen arbetar med cancersjuka människor.

Vänsterpartierna presenterade en ny tanke om att slå ihop FK, AF och socialtjänst till en gemensam organisation. Men det hela handlar inte om omorganisation säger ledamöter från Socialförsäkringsutskottet. Vänsterförslaget tar inte vara på människors vilja att bli friska och komma igång igen menar man från det hållet. Det kan nog vara sant - men å andra sidan är det faktiskt dags att ställa krav på cheferna i organisationerna. För uppenbart har inte regeringens tankar fått fäste eftersom de tar sig såna otroligt konstiga uttyck. Det är dags att sätta ned foten och visa att vi moderater inte är helt okänsliga. Alla är inte allvarligt sjuka och kan säkert må bra av rehabilitering och snabbare hjälp. Men vissa är sjuka, och man behöver inte ens vara särskilt smart för att förstå att cancerdiagnoser som läkarna bedömer har oviss utgång inte på något sätt är skäl att bedöma utifrån sifferlek. Det är ändå inte huvuddelen av alla i försäkringskassesystemet som är dödligt sjuka. De som är det måste man visa lite vördnad ändå.
Det handlar återigen om människor. Det är bara att greja det här. Finns inga alternativ. Kom inte nu och säg att jag som är moderat inte kan tycka så här. Det går utmärkt. Mer helhet än dumhet behövs. Jag tror att det behövs lite goda exempel också mitt i detta virrvarr. Det finns de som är nöjda, som är glada för att de fått rehabiliteringshjälp, för att de inte glömts bort. De behöver vi också få se. Livet har flera sidor om man ska vara krass. Man kan vara ganska säker på att socialdemokraterna et al bara kommer att komma med kosmetika framöver. De kommer inte att ändra särskilt mycket i försäkringssystemen för det som nu gjorts är vad de själva velat göra länge men det har varit en alltför het potatis.

Återigen dags att förklara vad som är bra med de nya systemen och se till att organisationerna kring det hela fungerar. Det måste göras så att man förstår varför det är bra och inte bara redovisa med siffror. Välfärdsmyndigheten?

Sen fick jag tips på en mycket intressant artikel skriven av Roger Qvarsell, Linköpings universitet. "Den sjuke som konsument. Våra föreställningar kring sjuka och sjukdom i för- och senmoderna samhällen" Den ger en spännande bild av hur sjukförsäkringssystemet utvecklats över tid. Manar till eftertanke för den som är intresserad av sådana.

Men först måste vi greja de mänskliga mötena mellan välfärdssystemet och individen. Allt var inte bra förr det vet nog alla och allt är inte heller dåligt nu. Men ska man ändra måste man göra det med lite finess i alla fall. Balans måste vi ha. Överallt.


Expressen /SvD/


Bloggar: Cattas bubbla Peter L Andersson, nej man jobbar inte bättre med cancer i kroppen. Johan W.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, husmark pehrson, littorin, moderaterna, alliansen, arbetsmarknad

(intressant)