En mig närstående bekant. Kvinna 56 år, vårdbiträde får lungcancer, opereras är för svag för cellgiftsbehandling. Får en stroke, behandlas för det. Är sjukskriven. Går sedan tillbaka till jobbet på deltid. Får löneförhöjning och hjälp med rehabilitering och arbetsprövning. Får problem med att klara jobbet, hon orkar inte så bra. Men hon vill jobba för att inte tappa kontakten med andra. Hennes sjukförsäkringsgräns uppnås och hon har nu fått deltidssjukpension och fortsätter att kämpa på jobbet. Jag frågade henne om hon haft några problem med försäkringskassan. Nej det tyckte hon inte. Jag skulle bli tokig av att bara gå hemma och titta på väggarna säger hon. Det hade löpt på bra helt enkelt. Nu jobbar hon utifrån sina egna förutsättningar. Det här är en helt sann historia och inget påhitt. Inte heller ett försök att slingra sig bort från de som har fått problem. Där borde man rycka in och ta itu med saken och inte bara låta det löpa. Kanske en kontrollfråga på FK varje gång någon riskerar att bli utförsäkrad. Vad händer nu?
Alltså. Det går att få hjälp, reglerna fungerar uppenbarligen för vissa. Varför inte för alla? Det är en viktig fråga det här. Den som vill vara kritisk kan säkert påstå att tjänstemannen på försäkringskassan gjort fel för att det fungerar. Det är så det låter. Det ska inte fungera, det handlar om stupstock om socialdemokraterna får hålla i taktpinnen. Det är valrörelse, nu ska alla sår rivas upp. Det handlar om egen vinning till varje pris. Men kan en reform verkligen bara ha fel undrar Sanna Rayman. Det är sällan så.
Livbåten har gjort en betraktelse kring arbetslinjen och sjukförsäkringen som det kan finnas en anledning att fundera kring. Det kanske inte hänger ihop allting, det verkar inte så. Men det går säkert att rätta till. Om viljan finns och det tror jag att den gör. Läs Cristina Husmark som på millan återigen förkalrar hur det tänkts kring sjukförsäkringen. Kritiken är överdriven menar hon. Det är möjligt att det är det också det finns goda exempel när det fungerar. Men samtidigt så är det kanske inte alltid rätt medicin att säga - Det är inte så farligt - för den som drabbas tycker naturligtvis inte så. Naturligt vore att bemöta det hela på ett mer empatiskt sätt. Helt enkelt tala om för FK att det här ska fixas för det går uppenbarligen i vissa fall som i exempelt ovan. Det är ett helt autentiskt sådant.
Jag tror på att vara empatisk som politiker, det är en nödvändighet om man ska få väljarnas förtroende i fortsättningen. Principer ska man stå fast vid, men man kan inte blunda för alla konsekvenser. Det gör man inte heller, men någonstans i denna sjukförsäkringsdiskussion saknas handlingen kan jag tycka. Det har uttalats förändringsvilja och beslut har fattats i frågan. Varför kommer inte detta fram kan man undra. Det känns som om samma fråga bara stampas på oavsett vad som händer.
Paul Ronge beskriver empati som en viktig variabel och ger regeringen lite tips om hur man kan gå tillväga just nu i dessa dagar då det har kommit att handla mer om detta än någonsin. (tack för att du ser mig som en empatisk politiker Paul). Kent skriver också om känslor och emapti. Själv blir jag erbarmligt illa berörd av att moderater i allmänhet skulle lida brist på medkännande. Så är det inte, men av någon anledning så kommer ofta kamreraren fram i såna här debatter. Jag har ofta hävdat att det behöver in fler beteendevetare i politiken. Det gäller att inte fastna i kanslisvenskan, jurist- eller ekonomtermer. Men heller inte i håglöshet bara för att trycket är hårt. Man kan vara säker på att oppositionen kommer att klämma till på denna svaga punkt som alliansen presenterar - bristen på medkänsla. Jag skrev det förut - man kan inte vinna förtroende på att svara känslostormar med fakta och statistik. Jag hoppas att alliansen tar fasta på detta. Jag vet att det finns medkänsla men det gäller att visa den. Nu direkt. Det kan vara en viktigare strid att ta än att hålla fast vid sargen. Dialogen, interaktiviteten, medkänslan - det pedagogiska anslaget. Modet att ta itu med saken. Kom igen nu. Jag vill valarbeta med vinnarattityd, inte återhållsamhet.
Bloggar: Peter L Andersson Peter Högberg Kent Persson (m) Annarkia Ledarbloggen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, empati, moderaterna, fredrik reinfeldt, sjukförsäkring,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
9 kommentarer:
Empati i all ära, men jag tycker inte riktigt att det är politikernas jobb att ta personligt intresse på en emotionell nivå i enskilda fall. Det leder antingen till att det blir tomma ord (empati på utsidan för att ragga sympati till en själv) eller att man anpassar politiken utefter enskilda fall istället för efter vad som är bäst både kort- och långsiktigt för en grupp som helhet.
I fallet med sjukskrivna tycker jag att det är extra viktigt att man inte ger sig in för empatiskt som politiker - då blir det alldeles för lätt orättvist mot de som inte blir särskilt uppmärksammade på det viset. Systemet ska fungera för så många som möjligt - siffrorna är viktiga.
Nu menar inte jag att man ska gå in på detaljnivå. Då handlar det om medlidande. Jag vill ha medkänsla med i politikerpaketet. Man kan inte gå fram som en räknemaskin...
Tack för ett bra läsning!
"Titta på väggarna"? :o)
.
Något hjälplöst.
.
- Peter Ingestad, Solna
Jodå, solskenshistorier finns det också gott om. Man får förmoda att det är det som är det normala för de som inte avviker från schablonbilden.
Men ändå så har personen du beskriver ganska bra förutsättningar.
Mentalt frisk och inte sjukare än att hon faktiskt klarar av att återgå till arbetet inom tidsramarna. En arbetsplats som ställer upp med rehabilitering och till och med löneförhöjning. Och själv verkar hon vara väldigt driven att snabbt komma tillbaka till arbetsplatsen och jobbarkompisarna.
Dessutom van vid vården genom sitt arbete och närstående bekant med en framgångsrik politiker, vilket gör att jag anar mig till en verbal och välanpassad person som inte är ovan vid kontakt med myndighetspersoner.
Om någon ska lyckas i kontakten med FSK så är det hon.
@Mary:
Grattis till Ronges omdöme. Vi som kommenterar har ju stundtals varit hårda mot vad vi uppfattat som brist på empati. Det gläder mig att du fortsätter fundera på frågan och att du också bestämt dig för att se på Uppdrag granskning.
Empati förutsätter kommunikation. Det går inte att förstå hur en människa har det utan att uppleva det. Man måste förstå de känslor som skapas i den andra människan och vad som väcker dem.
Ett problem för många moderater är säkert att de själva sällan hamnat i de situationer som de som råkar värst ut har. En kort period av utsatthet räcker inte alltid för att förstå. Du måste kanske bli så utsatt att du börjar känna hjälplöshet inför din situation. Ett bra socialt nätverk skyddar, liksom en bra ekonomi. Att vara frisk och stark skyddar också.
Men alla har nog mött hjälplöshet i sin egen erfarenhet, mer eller mindre. Fast de flesta har klarat sig ur den utan att bli direkt skadade. Men om man kan föreställa sig hur det är att inte klara sig så kanske man förstår. Då är vi inne på det område som vi kallar PTSD. Erkänt som ett problem om man kommer ifrån kriget, från de traumatiska händelserna där, men ännu inte så erkänt som ett resultat av överväldigande påfrestningar i vardagen. Det kommer. Det är jag övertygad om, men ju fortare vi förstår desto färre människor råkar riktigt illa ut.
Du nämner din vän som fått lungcancer och stroke och som ändå tycks klara sig. Det är ju jätteroligt. Precis så ska det vara. Men om det ska kunna bli så tror jag att de som utsätts för så mycket måste ges trygghet och inte belastas extra av okänsliga regler som försöker få oss att tro att alla som råkat ut för en viss sak har det likadantpr. Något gav din vän trygghet. Om det var inre faktorer eller yttre vet jag inte. Men något var det.
Alla har inte den tryggheten med sig, tyvärr. Det är, i varje fall för mig, det debatten handlar om. Att inse den skillnaden.
Kanske är det lättare att se den skillnaden om man står till vänster i politiken för man har ofta sett mer otrygghet. (Men det hjälper ju inte alltid, t ex i exemplet Göran Persson, som Ronge tog upp. Kanske Göran Perssons väsentliga svaghet var att han hade en otrolig arbetskapacitet och därmed slapp mycket otrygghet. Det är inte enbart bra att vara duktig.)
Det du beskriver visar precis det sossarna säger, att man ska ta enskilda fall och göra det bäsyta av det.
man ska inte för att en person är sjuk direkt hota med utförsäkring och att du förlorar din försörjning.
Personer är olika en del är sociala en del är ensamvargar en del är starka även som fysikts sjuka andra är svaga och tål inte påfrestningar.
Att moderater ska begripa detta är inte nåt jag begär.
Starka personer förstår inte svaga , däremot kan svaga förstå starka.
När man i riksdagen hånfullt applåderade när sjukförsäkringslagen klubbades är tillräckligt bevis för hur oförstånde denna moderatstyrda allians beter sig.
Att man sedan försökte "snickra" till sjukförsäkringslagen så sen som i slutet på dec, visar ännu tydligare hur fel det blivit.
Moderater har helt enkelt svårt med Empati.
Läs gära detta:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/episodisk-debatt-om-langsiktiga-reformer_4103323.svd#articlecomments
Visar tydligt hur oerhört korkat moderater tänker.
Grejen är att det tas hänsyn till enskilda uppenbarligen, eller hur?
Men det är inte det som framkomemr i media precis. Det är väl snarare så att det också behövs beskrivas. Allt är inte elände, man kan fundera över vad som händer i kontakterna med FK.
Fundera? Något hjälplöst! Det anekdotiska materialet är ju skrämmande. Jag tycker inte man skall offra enskilda. Varje människa är en unik individ. Varje enskild skall ha rätt till anständig behandling. Och den försäkringskassa som uppenbart misshandlat någomn står under misstanke för allmänt missbruk: just där kan finnas många många förfärliga fall som aldrig kommer fram. Vi behöver en allmän genomlysning; GLASNOST! "Fundera" impar inte på mig, nå, politik är kanske att vela, men då SKA man bli femtietta i provval fanimej.
.
Det här är inget jävla kafferep!
.
Från det ena till det andra.
.
Det här tycker jg är dagens sensation.
.
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar