Hur ska man vinna valet...

Just nu ser det lite mörkt ut för borgerligheten om man ser till opinonssiffrorna. Socialdemokraterna har slagit till med sin valstrategi. Det skrivs böcker om det förfärliga landet Sverige blivit. Allt är borgarnas fel förstås. Det är som om det inte funnits något Sverige tidigare. Eller så har alliansen på tre år lyckats få oss alla att kräla i skiten. Allt är nämligen fel. Påminner man om att grunden i landets olika system byggts på socialdemokratiska partiets idéer så är man orättvis och smutskastande. Det där med att se bjälken i sitt eget och grandet i sin nästas öga...

Socialdemokraterna har som sagt kommit ut med en famös bok om hur dåligt det är i Sverige. Det svartaste landet i världen vad det verkar. Ingen är glad alla mår dåligt. Det finns inga chanser för någon som det ser ut. Det är Anna Sjödin och Thomas Hartmann som skrivit boken Vem bryr sig? En bok om Sverige. Den handlar om hur skuldsatta måste lämna sina hem. Den handlar om den åldrande gamle Dagmar och det handlar om Anneli som måste ta SMS-lån för att köpa kläder till barnen. De skriver om utanförskap. Ja   och vem brydde sig förut kan man undra. På den gamla goda tiden, innan alliansen förstörde hela landet. På tre år. Just det faller på sin egen rimlighet och ingen ens med fantasi kan tro att det förhåller sig så. (Uppdatering: Jag har fått påpekande från författaren och Erik L att jag hårdragit innehållet utan att läsa boken som ger kängor åt både höger och vänster. Jag har dock bara använt och tolkat de rubriker som presenterar boken på hemsidan. Så har jag gjort och jag ber om ursäkt. Nu ser jag fram emot ett dedikerat exemplar så ska jag recensera den på riktigt ;-)

Inte bara rödgörna som hotar

Det är nog inte socialdemokraterna som är den svåra biten att vinna valet med. Det sitter snarare i tungrodda organisationer med lokalföreningar som sitter fast i gamla arbetsformer. Det är inte alls självklart att bjuda in intresserade valarbetare att delta i olika aktiviteter utan de får snällt vänta tills det blir deras tur. Möten pågår kring valkampanjer och deltar gör speciellt utvalda. Informationen nås bara av vissa utvalda. Det kommer inte att fungera framöver är min mening. Tar man inte vara på de olika möjliga krafterna som finns så går man miste om dugliga valarbetare.

När lokala föreningar brister i att ta tillvara andras engagemang så måste vi börja jobba på annorlunda sätt. Vissa känner tryggheten i att det är som det alltid har varit, andra vill inte släppa i från sig den makt som informationsföreträdet ger. I internetåldern är informationen flödande och transparent det går inte att dölja den. Människor kräver delaktighet. De skaffar den information de vill ha och lär känna de personer de vill nå på annat sätt och framförallt deltar de i diskussioner och förmedlar egna åsikter, kunskaper och insikter. Det blir ett enda stort grupparbete av det hela. På internet tar alla del och vill inte sitta och vänta på tur eller på att bli kallad. Vill man ha dynamik och kraft i valrörelsen så bör man ta vara på de möjligheter som finns. De som inte får vara med drar till andra ställen. Så kommer det att bli. Det är ändå ingen idé tänks det och så lägge man sig på soffan i stälelt för att delta.

Att mobilisera krafter
Under EU-valet lyckades Piratpartiet med konststycket att få in två personer i EU-parlamentet. Regeringspartiet moderaterna har fyra. Hur gick det här till? Dels så fokuserade PP på en fråga som ligger många nära hjärtat - den personliga integriteten som i sig hotas av alla möjliga lagar numera. Men framförallt mobiliserade de varandra. All deras verksamhet pågår under total öppenhet på internet. Någon känd politisk TV-rapporter undrade lite småskuret om de skulle orka bort från datorn när det väl var dags att rösta. Ja, det visade sig väl att det gjorde det. Detta är Piratpartiets starka kort, mobiliseringssnabbheten och sen kamratligheten dem emellan.

Hur de nu när de vill in i Riksdagen berömmer varandra, tar ställning för vissa och framförallt länkar och bjuder upp inför öppen ridå. Styrelse- och årsmöten sker online. Öppenheten känns total. Det är den naturligtvis inte men det känns så och det räcker långt. Av fem bloggar kring ämnet Politik och Samhälle har Piratpartiet tre stycken nominerade till Stora Bloggpriset som anordnas av Aftonbladet. Inget av de etablerade partierna är representerade. Vad säger det? De röstar på varandra och ställer upp. De är duktiga på det.

Enligt Piratpartiets hemsida har moderaterna 54858 medlemmar och Piratpartiet 48453 , centern 43211, kd 22919 och fp 17799. Siffrorna kanske inte är exakta men de ger en vägledning i alla fall. Man ska komma ihåg att Piratpartiet i princip bara agerar på nätet. Det är lätt att nå dem, informationen kring i princip allt som pågår ligger öppen för alla, även de som inte är medlemmar kan ta del. De behärskar internet och använder det fullt ut, det i sin tur lockar även andra, i synnerhet yngre personer, även om det nu visat sig att det finns åtskilliga äldre som också är engagerade. Farmor Gun som passerat över 70 är en av de till Stora Bloggpriset nominerade. Hon kandiderar till Riksdagen för sitt parti.

Ta vara på sina egna är A och O
Hur ska vi andra göra inför valet? När vi inte ens lyckas ta vara på dem som vill vara med utan puttar undan dem på olika sätt? När vi inte ser det högre målet utan fastnar i tjafs och amatörmässigt ledarskap och nu menr jag generellt, finns inte en politisk förening där det inte blir trassel. Man hör det hela tiden från alla håll. Tänk så mycket kraft som går åt till det som i stället skulle kunna riktas mot en mobilisering att nå det högre målet - att vinna valet.

Jag tror vi måste satsa på en virtuell förening vars medlemmar blir självskrivna ledamöter i lokalstyrelserna för att få insyn. Kanske att Allians för Sverige är en grund där detta kan starta.

Det kan vara möjligt att vi andra blir lite mer som Piratpartiet genom att öppna upp. Dem å sin sida kommer att vara tvingade att ordna sig lite mer som vi andra. Men helt så kommer det aldrig att bli eftersom de har förstått det här med interaktivitet, dialog, öppenhet och fria samtal. Det är egentligen bara släppa på bromsen, hålla bilen på vägen och sen köra, eller hur?

Detta var mitt alldeles eget inlägg i debatten i transperensen namn.


(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, internet, öppenhet, transperens, mobilisering, piratpartiet, moderaterna