söndag 17 januari 2010

Nu är det vår och valrörelsen drar igång på allvar...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...

Idag fann jag en blommande pelargon bakom köksgardinen. Så nu är våren på gång. Riksdagslistorna verkar klara för moderaternas del. Valarbetet kan börja. Många spekulerar kring varför Karl Sigfrid blivit nedflyttad ett snäpp och undrar om det beror på hans motstånd mot FRA-lagen och att detta är priset han får betala. En tjej som blev uppflyttad är Isabella Jernbeck från Danderyd. Blev hon det som tack för att hon var den som skrek att Karl skulle utkvittas den dagen han stod upp och försökte göra det som en riksdagsman urprungligen är till för, stå upp för sina väljares åsikter? Man kan kanske dra såna slutsatser, en annan att dra är att hon är den som finns med från Danderyd på listan och som en av de största moderatföreningarna bör de vara representerade i riksdagen kan man tycka i synnerhet nu när toppnamnet Hamilton inte ställer upp. Å tredje sidan så finns inte heller moderaternas gruppledare Lars Lindblad med på listan. Tror att man ska vänta med spekulationerna.

Vad som hände den där famösa dagen kring FRA-lagen vet väl bara de som var närvarande men det finns en beskrivande film på youtube som figurerar just nu. Jag kan förstå det hela på så sätt att det var viktigt för regeringsdugligheten att visa att man var överens. Men jag tycker att man ska beklaga att det var just den här frågan som blev anledningen till att bevisa detta.

Jag vet att många moderater håller med, signalspaning javisst - men först den personliga integriteten. Var och en bestämmer själv vilket pris man vill betala för lojaliteten. Att vara i en grupp innebär också vissa umbäranden. Så är det bara. Genom filmen får man dock en känsla att det fanns en hel del som var mer ute efter att ställa sig in hos statsministern än att fundera över frågan i sig. Det är lite sorgligt kanske. Men det finns sidor av det gruppspelet som kan ifrågasättas. Inte bara i politiken utan överhuvudtaget när människor hamnar i grupp så uppstår det ibland problem. Allt går inte att styra, det är bara de som inte var med som tycker så.

Personligen är jag mycket förtjust i Karl Sigfrid. Han är en bra och rak person med hög integritet och vet vad han talar om i internetfrågor. Han har den där rätta helhetssynen som är viktig för att kunna sätta in  IT i ett större sammanhang. Hittills har jag inte sett någon annan som visar denna insikt i moderaterna. Som bevakare av IT-branschen allt sedan början av 80-talet anser jag mig ha rätt att uttala mig om saken med viss auktoritet. Karl är för mig den självklare IT-talesmannen för moderaterna tillsammans med Henrik von Sydow som har fångat andra delar av internetaspekterna genom att leda gruppen Framidens internet på uppdrag av partiledningen. Jag har själv deltagit livfullt i den gruppen liksom Vaxholms kommunalråd Per Mosseby.

Å andra sidan kan vi sitta utanför och spekulera hur mycket vi vill om varför placeringarna blev som de blev. Det blir snart en nomineringsstämma och där kommer det slutligen att avgöras hur det kommer att bli. Sen är det bara att köra.

Urkass

Själv kom jag på en urkass placering, nästan sist redan i provvalet och hade aldrig några chanser att bli påtänkt för någon riksdagsplats precis. Känd som en stridbar FRA-motståndare skulle väl ingen nomineringskommitté vilja föreslå mig. Man får tänka på att i en grupp finns starka behov av att vara till lags. Inget man ändrar på i brådrasket. Å andra sidan så fortsätter jag glatt att jobba för moderaterna ändå, det finns många arenor att använda sig av. Jag har ändå gjort en markering. Som medlem sen 1973 tycker jag mig äga rätt att uttrycka min egen ståndpunkt i vissa frågor, det är mitt parti också. I övrigt håller jag med om det mesta i den moderata politiken och ser den bredd som finns i partiet som en tillgång. Man måste vara med för att kunna påverka. Vissa saker tar mer tid än andra. Vissa läser upp partiprogrammet jag försöker tänka mig in i det.

Motivera men släpp också in alla som vara med...

En annan viktig sak kring valrörelsen tror jag är att man dels lyckas motivera människor att engagera sig men också att släppa in dem som visar intresse. Det handlar bland annat om att använda de olika mediaarenorna till att förmedla sitt budskap men det handlar framförallt om att lyssna och ta in vad andra säger där, att föra dialog, att vara nyfiken. Som megafon utan vilja till samtal riskeras att kontakten bara dör bort. Det handlar om att leva med i de sociala medierna, att vara med i det som sker. Jag skrev i går en längre bloggpost som bland annat handlar om hur vi kan ta lärdom av Piratpartiets sätt att arbeta via sociala medier internet.

En intressant grej var att det under gårdagen var en internkonferens inom moderaterna som bland annat handlade om sociala medier och föredrag där moderater kunde dela med sig till varandra om hur valrörelsen kan drivas. Jag var inte inbjuden till den konferensen! Det säger en del om hur lite man egentligen förstår av vad som pågår. Väldigt många VET att jag är en av de mer aktiva moderaterna på internet, ändå så tänkte man inte på att ta vara på det vid ett sådant tillfälle. (jag utgår ifrån att det inte är personligt). Den här bloggen är en av de mest inflytelserika politiska bloggarna , med många inlänkningar och hög PageRank på Google. Den når ut långt utanför den traditionella väljarkåren och borde vara en självklar aktivitet på ett sådant möte. Hur gör jag ? är bara det en intressant fråga att ställa. Eller hur? Jag kommer nu att med vändande post få höra att eget beröm luktar illa och det är ännu ett tecken på att man inte förstått att det är företeelesen bloggen Mina moderata karameller man ska titta på. Inte mig. Men sånt är livet, smällar man får ta när man är i frontposition med nya grejor.

Virtuella torgmöten

Här på MMK pågår virtuella torgmöten och dialog mest hela dagarna. Hundratals människor deltar i en ständigt flytande dialog. Här tycker vi ditten och här tycker vi datten. Meningsmotståndare har synpunkter och får svar på tal, tankar bryts med varandra, vi försöker förstå, förtroenden byggs. Här debatteras sjukförsäkring och utbildning och dagsaktuell politik. Hela tiden. Det mina vänner är framtidens politiska möten. I alla fall en stor del av dem och i synnerhet med de yngre medborgarna och oss som har internet som hemviste. Bloggar, twitter och Facebook är några arenor. Lite olika till sin karaktär. Men hur många kan fråga 100-tals personer om råd i ett enda knappklick och få lösningen med vändande klick? Så går det till på twitter. Det är också på twitter vi får de senaste nyheterna, ofta före de traditionella medierna.

Som jag nämnt många gånger förut. Ska man nå väljare så måste man befinna sig på internet och bli en del av den kulturen. Den deltagande kulturen. Man är förvisso tvungen att släppa kontrollen och man får svar på tal, men vilken dynamik det är. Hur många sympatisörer får man inte? Även från andra partier. Gulligt.  Det vore dumt att missa dem för att gamla traditionella metoder och hierarkier sitter i vägen för de som vill vara med. Grejen är att de kör ändå parallellt och kanske byter de parti där det är lättare att få komma till tals, ty det sitter inte längre så fast. Alla partier bör tänka på det nu. Ge er ut i verkligheten på nätet...

En annan politiker som är mycket ute på internet och bloggar och twittrar är kd-kandidaten Lilith. Hon skriver idag om hur hon tänker nå sina väljare. Min mycket gode moderatkollega Kent Persson skriver också han idag om sina tankar kring hur man vinner val. Från en liten annan vinkel än jag gör dock.

Vi som krönikörar varje helg: Socialdemokraterna Peter L Andersson är inne på att Piratpartiet är bortglömt. Jag delar inte den uppfattningen. De kan konsten att mobilisera och de har tränat tidigare och lyckades bra då. Peter Högberg som drabbats av vädrets demoner. Johan W funderar över tid idag. Lite spännande.
Kds Peter S har hängt på våra krönikor och skriver om regeringsduglighet och försvaret. Försvaret funderar också Tokmoderaten kring - läs inte bara bokstäverna här. Det finns en mening bakom orden.


Apropå inflytande.se så är det så oerhört provocerande att ha en blogg som rankar högt där. Man får väl ta det för vad det är. Det mäter det det mäter så att säga. Inget annat.

21 kommentarer:

embryo sa...

Hejsan!

Den där inflytelserriktestet ger jag inte ett vitten för.

"Yoembryo.blogspot.com är en mycket inflytelserik blogg. Endast 8,68% av svenska bloggar är mer inflytelserika."

Nog för att embryo har sin embryostatus. Men inte så pass, inte på det viset.

Nätstatistik är svajande, precis som källkritik.

Leif Ekstedt sa...

Partier är känsliga för ,att inte tappa kontrollen när det gäller vem som skall ha möjlighet att bli vald. I Karl Sigfrids fall får man väl förutsätta ,att bedömningen är att han kan bli vald under alla omständigheter. Samtidigt är det en markering om plats i korgen.
Det är nästan femtio år sedan jag satt i en valberedning för HUF.
Det börjar redan där ,att man borstar varandra på ryggen. Rött eller blott samma procedur som tidigare år.

Mary sa...

embryo man ska ta all statistik med en nypa salt - det gör jag... gör det du också ;-)

Per Hagwall sa...

Jag kan hålla med Leif, bedömningen är att han blir vald ändå. Karl blev nedflyttad till 14:e plats, men eftersom partiet idag har 17 riksdagsplatser i valkretsen så kan det nog anses som tämligen säkert.

Detta sagt, markeringen är i mitt tycke felaktig. Den ser illa ut utåt och den är onödig inåt - Karl har ju sedan uppståndelsen runt första FRA-omröstningen varit lojal med partilinjen.

Jonas sa...

För vad det nu är värt. Vore jag moderat skulle jag rösta på dig.

Mary sa...

Per - jag håller med dig om det är en slags markering så är det faktiskt pinsamt omoget både utåt och inåt. Hoppas att det finns relevanta skäl.

Jonas tack, det verkar som om jag har mina väljare utanför partiet. Kanske är lite vilde, haha.

Sgt Pepper sa...

Per Hagwall:
förutsätter inte där 17 riksdagsplatserna åtminstone ett oförändrat valresultat från förra valet? Tror du själv på det?

Mary:
"Inte bara i politiken utan överhuvudtaget när människor hamnar i grupp så uppstår det ibland problem. Allt går inte att styra, det är bara de som inte var med som tycker så."

Jag tycker du tar för lätt på det som hände den där dagen. Vad som hände var att Karl Sigfrid hindrades att att utföra det mandat han är satt att sköta - att representera sina väljare. Jag ser det som en skandal att en riksdagsman hindras från att rösta!
Är det ens förenligt med grundlagen att bete sig som Reinfeldt gjorde den kvällen?

Mary sa...

Sgt Pepper - jag skriver int ealltid allt jag tycker i klartext. Det där var inte bra och ingen är nog stolt över det.

Men vad jag menar är att grupptrycket är lättare att stå emot om man inte är utsatt för det själv.

Jan sa...

Hej Mary...

Du har rätt i stort sett i allt du säger...

Tex i mitt fall, (i meningen om att Partiet borde haft dig med när det gäller IT)...så är jag infödd Sosse.
Jag har dock aldrig nånsin röstat på dom iofs.

Men det betyder inte att jag röstat österut utan tvärtom, (innan EU-valet sist i alla fall), så har jag röstat mer åt Norge till om jag ska vara ärlig.
Vart jag hamnat kan vi dock lämna åt vindarna.
DOCK...som du har jag vana att sitta vid dessa apparater sen många år tillbaka o för nåra år sen hittade jag till dig o har sen den dagen i stort sett läst dig varenda dag bara för att...du skriver så jävla bra o vettigt...Inte i närheten av vad jag tycker om en hel del men ändå vettigt...o i många fall exakt som jag tycker trots att jag som sagt inte ens borde hittat hit från nån avlägsen länk en gång.

DET om nåt borde göra Moderaterna intresserade men deras ointresse visar som du säger, deras intresse/förståelse av detta komplicerade nät.


Det enda jag tyvärr känner mer o mer är att du tyvärr letar längre o längre bort för att hitta förklaringar för hur Moderaternas underliga hanterande av nåt som funnits i många år nu, blir mer o mer...hmm...desperat?

Jag skulle förstå dig om du ville lämna dom...men jag vet inte vart du skulle gå...

Ha det
Jan

Mary sa...

Jan - tack. Nej jag vill inte lämna moderaterna. Det finns för mycket som är bra.

Vad gäller att försöka förstå beteenden så är det en typ yrkesskada på nåt sätt. Nyfiken och analysernde och beteendevetare. Jag försöker förstå helt enkelt.

Vad gäller att jag inte kom med på riskdagslistan så har det nog mer med att göra att jag inte är tillräckligt känd ute bland de som röstar. Man ska komma ihåg att det ändå bara är ett fåtal som avlägger röster från början. I min förening var det 129 stycken medlemmar. Det är för lite för att man egentligen ska kunna dra några slutsatser alls vad väljarna vill se för representanter. Många kandidater är dessutom väldigt duktiga och kompetenta så konkurrensen är stenhård i Stockholm.

Jag är inte ledsen för min dåliga placering - jag ser andra kanaler för mitt arbete. Jag har många många goda moderatvänner...

Tor sa...

"En intressant grej var att det under gårdagen var en internkonferens inom moderaterna som bland annat handlade om sociala medier och föredrag där moderater kunde dela med sig till varandra om hur valrörelsen kan drivas. Jag var inte inbjuden till den konferensen!"

Oj! Det är nästan så att man blir litet orolig för moderaternas skull när man hör en sådan sak.
Var inte Kent Persson heller inbjuden?

Mary sa...

Nu tror jag att det här var en grej för moderater i stockholsmtrakten faktiskt ;-). Det verkade dock som om det blev en mycket bra övning om man får tro några jag känner som var där.

embryo sa...

Ja vad det gäller statistik om embryo är jag helt ointresserad, faktisk. Skulle dra mig i det längsta att ta sådant som exempel på någon slags förträfflighet (eget beröm luktar lite sisådär).

Texten är det enda.

Mary sa...

embryo - jag hör till dem som lädjer mig åt andras glädje och kan vara glad för egen skull också. Jag tycker att Jantelagen borde förbjudas i lag och att det är extremt småttigt att irritera sig över om andra är glada för att de lyckats och det gäller både i stort och i smått.

embryo sa...

Självklart ska man vara glad, både för sin egen och andras skull. Och givetvis får man skryta, om det är något som glädjer en.

Vad jag menar är att som bloggare eller skribent finns det - för mig - bara ett mål: att skriva en text som står stadigt och som går att läsa.

Skriva för att bli omtyckt, det är svårt att göra om man är allvarligt syftande.

Men glad, det kan man vara stundom. Glädjen beröm ger - såväl andras som självberöm - är dock väldigt flyktig.

Texten står dock kvar, genom tid och genom läsningar. Där bör man därför lägga sin kraft: på fakta och på formuleringar, på research och på konsekvens i uttryck och form.

Mary sa...

embryo - att skriva för att bli omtyckt? Hur menar du nu?

Det gör inte jag. Jag skriver ut mina tankar och vill gärna få återkoppling på dem. Ungefär så. Inget annat.

Tor sa...

Ah, insåg inte att det var en helt lokal tillställning.

embryo sa...

Jag menar förstås: för att texten ska bli omtyckt.

Din inställning verkar rimlig. Vad du nu menar med "återkoppling"?

Ingår hela fältet från svidande kritik till glada tillrop (men ej nätförakt och skuggermobbning, förstås)?

Apropos inget annat, eller just det här: text som tål diskussion: Har du kollat på Uppdrag Granskning?

embryo sa...

edit: sluggermobbning (när man går på nån med onödigt stora ord och fula knytnävar)

Mary sa...

Återkoppling = kommentarer, det du och jag gör nu tillexempel...

Jag slår tillbaka om jag tycker det går för långt och sen sitter jag på maktmedlet deleteknappen förstås... Men det är sällan, men kan hända.

Har påbörjat uppdrag granskning men blev avbryten i telefonen. Jag tror att reformen är nödvändig, men att männsikor faller emellan verkar mera bero på bemötandet än på reglerna i sig. Livet är inte svart/vitt på något sätt. Inte ens när man ser såna här program.

embryo sa...

Hallå.

Har du pratat färdigt i telefonen och sett färdigt programmet nu?

Särskilt nyfiken på vad du tycker om reportage två; det där man går igenom vilka arbeten som kan erbjudas någon - som ska vara arbetsför - med den sjukdomsbild som programmet berör.

Slutsatsen blir ju - i reportaget - att precis alla, hur sjuka de än är, egentligen kan jobba.

Tänker plötsligt på Dalton Trumbo, och hans kända roman om krigsinvaliden som inte har ben, inte heller armar. En bål med huvud. Sätt honom i jobb!