Läser om mannen som sa upp sig och började plugga vid 50-års ålder...
Jag gjorde detsamma. Efter en lång och skapligt framgångsrik karriär så tog jag steget. Lågkonjunkturen var här och det jobb jag hade på ett företag i mobilbranschen kunde inte längre ge mig lön. Det var en svår grej för jag hade lämnat ett tryggt jobb som välbetald högre tjänsteman på Posten. Hade jag varit kvar där så hade jag nog haft en viss trygghet att falla tillbaka på. Men längtan efter att återgå till IT-branschen var stor så jag satsade. Klokt eller ej, svårt att säga.
Vad gör jag nu tänkte jag den dag jag insåg att jag inte hade jobbet kvar. Ah - jag försöker konsulta lite som alla andra gör. Det gick bra ett år eller så sen var det stopp där också för nästan alla konsulter. Gjorde då vad jag tänkt göra mycket länge, nämligen formalisera mina kunskaper efter att ha varit i IT-branschen sedan tidigt 80-tal. Skrev in mig på universitetet. Råpluggade beteendevetenskap på längden och tvärsen under några år och tänkte att nu har jag i alla fall en färsk utbildning. Det tillsammans med bra erfarenhet av kvalificerade arbetsuppgifter borde öppna arbetsmarknaden för mig.
Men tyvärr så har det inte hänt nåt. Jag har sökt många jobb, men det ger aldrig resultat. Det är frustrerande och man kan undra varför det blev så här. Jag kan driva eget förstås men föredrar att ingå i ett större sammanhang med andra. Som tur är har jag en juste högskattebetalande man som tycker att det är OK att försörja mig. You´ve got a line in my budget dear, entertainment - säger han. Men jag lovar att det känns konstigt för en arbetshäst som är van att klara sig själv att finna sig i detta. Jag är dock evigt tacksam att jag inte behöver hjälp av Arbetsförmedlingen. Ty därifrån har jag sett allför många hemska exempel. Man hör om akakdemiker som måste arbetstränas - hallå - att jobba är som att lära sig cykla... Har man en gång gjort det så sitter det där.
Så är det någon som behöver en erfaren, välutbildad person så är ni välkomna att höra av er. Kolla gärna min Linkedinprofil. Vill helst ha en övergripande roll ty jag är bättre på att se helheter än att pyssla på detaljnivå. Men för övrigt är mottot: Hur svårt kan det vara?
Så tro mig det är inte bara ungdomar som har det besvärligt att få jobb. Tröstlöst kan det kännas...
Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmarknad, högskola, regeringen, alliansen, jobbsök, akademikerjobb
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Jag du, jag håller nog med där på de flesta punkter. Det är lika jobbigt att vara runt 50 och stå utan fast inkomst. Det skall satsas på unga för framtiden, jag har själv barn, men när man är 49 år med flera olika branscher bakom sig så är det hårt att inte kunna vara med och försörja till hemmet varje månad som jag för det mesta klarat men de sista 10 åren har varit hopplösa tycker jag, en massa konstiga politiska beslut, en ny världsordning som vi Svenskar också måste rätta in oss i och ökade bidrag och bidragsfusk vilket naturligtvis är lockande för vem som helst som är i desperat behov av pengar oavsett moraliska aspekter. Någonting är ju snett med hela saken när det blivit så, det finns tusentals barn idag som inte kan äta sig mätta ens, föräldrar som inte har råd eller orka sjukskriva sina barn när de inte vill eller kan gå till skolan. Vad är det för jävla politik vi har. Alla skall få chansen att bli vad de vill efter sin förmåga och av känslomässiga skäl? Det fungerar inte, det finns bristyrken i landet som ingen vill ha, därför måste politiker göra dessa yrken intressanta och bra avlönade för att folk skall ta dem.
Believer
Skicka en kommentar