Steelneck... texterna...

För länge sedan hade jag en hemlig bloggkommentator som skrev så väldigt bra inlägg att jag ofta lade upp dem som artiklar på min blogg. Steelneck var namnet och jag har ägnat mycket tid till att försöka röna ut vem vederbörande skulle kunna vara. Ett tag trodde jag att jag visste, men det var fel. Däremot är det inte omöjligt att jag trots allt känner vederbörande för jag har också varit med i den här branschen ganska länge. Men om jag så visste så skulle jag låta vederbörande behålla sin hemlighet. Jag har saknat Steelnecks inlägg här men jag har antagligen skrivit om ämnen som inte intresserat.

Till min glädje är det någon som nu samlat Steelnecks texter på en blogg. De var utspridda på många bloggar nämligen.


Här kan du läsa

Kjell Häglund skriver så här i Tidningen Journalisten "Skribenten som aldrig får betalt kallar sig för Steelneck och en text av honom är värd en hel årsproduktion av kvällstidningskrönikor - och det skriver jag inte som högtravande floskel."


Varsågod här kommer en text från Steelneck som skrevs den 11 januari 2008:

Jag vet var ni hittar fler, många fler av de som kan båda sidorna (teknik och juridik, Marys anm)och samtidigt inte tillhör något särintresse med dolda agendor. De hittas inom organisationer som EFF (Electronic Frontier Foundation) och FFII (Foundation for a Free Information Infrastructure).



Den senare har jag själv varit direkt aktiv i och var med på ett hörn om att stoppa införandet av rena mjukvarupatent (informationspatent) på EU-planet 2003. Många mycket kunniga människor hittas också inom FSF (Free Software Foundation), dock ser många inom proprietär mjukvara FSF som ideologiska motståndare.

FFII som jobbar på EU-nivå har även en svensk avdelning, ffii.se. EFF har också stödföreningar på nationell nivå i många länder. Det svenska EF Sverige för dock en lite tynande tillvaro, tyvärr. EFF har dock en avdelning för "european affairs" med en svensk, Erik Josefsson som coordinator (Jag och Erik känner väl till varandra).


FSF har också en europeisk avdelning, FSFE, som i sin tur samlar de olika europeiska nationaliteterna. Så över till det där om "effektiv brottsbekämpning". Tro mig, alla de länder där man prioriterat effektiv brottbekämpning över grundläggande fri- och rättigheter har alla varit väldigt otrevliga att leva i.


Exemplen på sådana har varit många, och jag tror det är onödigt att börja räkna upp dem. För att hårddra det kan faktiskt hela frågan kokas ned till: Effektiv brottsbekämpning eller demokrati?


Så till embryo kan man faktiskt säga: Jo, demokratin går visst att skjuta i sank, det har gjorts förr, och det är precis så här det går till; man ställer grundläggande fri- och rättigheter som någon sorts motsats till säkerhet och effektiv brottsbekämpning. Redan Platon funderade kring detta för 2500 år sedan i Staten, där han skrev hur ett samhälle förvandlas från oligarki till demokrati och från demokrati till tyranneri. Det sker genom spekulationen om det onda istället för visioner om något bättre, genom att ställa farhågan för det onda emot det goda så att det goda görs till en nackdel.


Retoriken bygger på hot om det onda, vilket ju är starkt påminnande om terroristens taktik, med den skillnaden att politikern har makt. En rädslans politik, där människor anses skyldiga på förhand och därmed behandlas såsom presumtiva brottslingar som till varje pris skall hindras. Möjligheten skall inte ens finnas, och därmed kastar man ut själva möjligheten - även då möligheten till det goda. Man gör sig ofelbart till drakdödaren som hugger huvudena av precis de ideal man säger sig vara för. Det vänder också upp och ned på principen att vi skall betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.


Ett gammalt citat gör sig onekligen påmint:


Those who trade liberty for some temporary safety, deserve neither liberty nor safety. (B Franklin)


Anledningen till att man bara köper lite temporär säkerhet när man byter bort friheter, är för att utan friheten så förlorar säkerheten sitt berättigande, och detta kan vi se runt om i världen där människor är beredda att offra sina liv för frihet. Säkerhet är mycket mindre värt än grundläggande fri- och rättigheter.


Ett annat citat jag kommer att tänka på är en formulering i en BBC dokumentär som hette "Power of nightmares - The rise of the politics of fear". Mycket sevärd dokumentär, tre timmar lång: In the past our politicians offered us dreams of a better world. Now they promise to protect us from nightmares. The most frightening of these is the threat of an international terror network. But just as the dreams were not true, neither are these nightmares.


Brottslingar hotar inte demokratin, brottslingar kan varken lagstifta eller avskaffa demokratin, det är helt andra människor som sitter på den makten. Fienden mot detta kommer alltid inifrån den etablerade makten.


Gång på gång blir vi alla påminda genom filmer och massmedia att vi inte får glömma, men vi har glömt, fullständigt. Vi har glömt hur, inte vad, men "vad" är oviktigt som ett minnets garanti mot upprepning. Vi har också glömt att demokrati inte bara handlar om att tillåtas gå till valurnan en gång om året. När detta så oerhört viktiga glöms bort, ja då börjar man ställa det viktiga som någon sorts motsats till säkerhet och effektivitet. Det goda görs till en nackdel, det gjordes då och det görs nu, det är så det går till. Ingen politiker lär ju börja arbeta för en ökad ineffektivitet, och därigenom börjar samhället stapla de otrevliga sakerna på en hög en liten bit i taget. Vi tar de där små stegen efter den där vägen kantad av "goda intentioner".


Stigma, självcensur och kollektivism byggs bit för bit till en allt högre mur som kväver all opinionsbildning och allt det som utvecklar och gör demokratin levande. Därför kommer det nog tyvärr att hända igen, för det är så här det börjar. Denna resa har vi påbörjat sedan några år tillbaks. Den som dessutom tar i med "rent mjöl i påsen" argumentet när man talar om övervakning visar också prov på en rad mindre hedervärda epitet. Det visar på en aningslöshet om att världen är föränderlig. Det som är rent mjöl idag behöver inte vara det i morgon. Den som ser på endast små pusselbitar av någons liv drar lätt fel slutsater. Detta leder till självcensur, man undviker att avvika från mängden för att inte dra på sig uppmärksamhet som riskerar sätta ett kainsmärke i personakten. Det leder också till brottsimplicerande kollektivism. Man riskerar att behandlas som en brottsling bara för att någon runt i kring en har blivit misstänkt för något. Onåd blir smittsamt.

Men det kan lika gärna användas av buset för att diskreditera någon de inte tycker om. Buset kan börja e-posta, skriva på din blogg, ringa till din telefon osv.. Vips så har du blivit en person med kopplingar till kriminella, så det är bäst att inte ogilla kriminella i fortsättningen. Bara smälta in i mängden som den grå kamraten i DDR t ex. Vi vet ju inte om någon är skurk eller inte skurk utan vi gör ett generellt inhämtande. (<- googla..) - Så talar diktaturens kreatur, för de behandlar alla medborgare som skurkar istället för fria människor som skall betraktas som oskyldiga.


Det rena mjölet är också ohederligt i grunden, eftersom det utgår från att enda anledningen till att inte vilja vara övervakad är för att man har en ljuskygg agenda. När det egentligen är en djupt rotad mänsklig egenskap att vilja ha ett privatliv. Historiskt har det tom. använts som straff att förvägra fångar alla former av privatliv - kallas panopticon. Rättsväsendet skall övervaka brottsmisstänkta, med saklig misstankesbeskrivning, inga andra!

embryo: Ditt förslag kräver övervakning av vilken information som kommuniceras mellan alla människor, ALLA. Det skulle också kräva ett krypteringsförbud som omöjliggör all form av säkra ekonomiska transaktioner över nätet. Det går inte att särskilja tillåten från icke-tillåten kommunikation utan att kränka rätten till privat kommunikation och meningsutbyte eftersom verket uppstår först hos betraktaren. Det är först när innehållet i kommunikationen är inspekterat som man kan bedöma hurvida kommunikationen innehöll något som inte fick kommuniceras, och då är intrånget i det privata ett faktum. Å bara det, att staten systematiskt skulle lägga sig i vad som kommuniceras privat människor emellan är ju fullständigt barock.


Fildelning är per definition kommunikation mellan två parter, och den är oftast privat. Tänk också på att telefonen också är en dator som det också går att fildela med. Mp3-spelare som automatiskt börjar fildela trådlöst med andra Mp3-spelare när ägarna möts på stan är också bara en tidsfråga innan det blir vanligt, rent tekniskt har det varit möjligt några år redan.

//steelneck

och en till