Den politiska agendan förändras...

Om man ser till de opinionssiffror som partiledarna har när det gäller förtroende för sin person så kan man förstå (S)-gängets oro över att statsministern tillika moderatledare får än mer utrymme i media. Det har betydelse förstås och alla gillar en vinnare. Mona Sahlin kallas sjunkbomb i Aftonbladet. På en politisk nivå kan jag glädjas åt det men på en personlig nivå kan jag känna med henne. Hon är inte en dålig politiker men hon har en dålig politik att jobba för idag och det slår förstås tillbaka. Det kan inte vara lätt. Socialdemokratin är kanske rent av omodern i sin nuvarade form. Bibehållandet av kampen för de svaga som ska slåss mot de starka är kanske inte helt relevant idag. Trots allt.

Det är bättre att få alla att jobba med varandra än mot varandra. Min övertygelse är att det är bättre att man i möjligaste mån kan klara sig själv än ligga samhället till last. För man ska inte bortse från de krav som ställs på den som genom bidrag ska leva. Man fastnar och kommer inte vidare, det är omhuldat av bestämmelser. Man får exempelvis inte ha A-kassa och plugga för att komma vidare. Man får inte göra si eller så för att behålla bidragen. Minns diskussionerna på 70-talet när familjerna hade problem med hur mycket de kunde jobba för att inte förlora bostadsbidrag, få höjd barnomsorgsavgift osv. Det handlade inte om de svaga, det handlade om de som kunde utläsa reglerna. De som visste att utnyttja systemet, tacka för att det då blir mindre över till de som behöver och inte kan göra sig hörda.

Den borgerliga regeringen har i alla fall gjort det möjligt för den som har förtidspension att arbeta extra för att förgylla tillvaron. De slipper nu att bli anmälda av missunnsam omgivning till försäkringskassan så som skett här i min kommun. Hela samhällssystemet är bara AV/PÅ det finns få undantag. Samhället behöver flexibiliseras, livet förändrar sig över tid. Det bör också politiken göra. Partier och partiorganisationer som lever kvar som om det fortfarande vore 50-tal får det allt besvärligare. Medan politiker och myndigheter planerar så lever livet på utanför den verkligheten. Människor, särskilt unga lever sina liv på internet och upptäcker hur stor världen är där och kommer förmodligen att rösta på dem som förstår det. Peter L Andersson skriver om att det är politiken och inte människorna - Reinfeldt och Sahlin - det kommer att handla om i valet. Kanske, kanske inte. Men den som kan förklara sin politik vinner nog. Tror jag. Göran Pettersson skriver att det är förstagångsväljarna som kan komma att avgöra valet. Vill man välja dem ska man nog ta tag i internetfrågorna utifrån deras synvinkel och se till att Ipred och FRA-lagarna rivs upp och jobbas om. Tror inte att det räcker med att släppa in ungdomarna i Kommunfullmäktige nämligen. Det tar för ång tid, är för krångligt, de tröttnar...


Expressen har satt betyg på ministrarna.

Uppdatering: Paul Ronge gör en spännande analys av Mona Sahlins tillbakagång som politiker. Han menar att hon fortfarande får leva med Tobleroneaffären som hon trots allt gjort upp med vid det här laget. Mona Sahlin är inte min favoritpolitiker men jag vill ta avstånd från mobbningsfasoner mot henne. Lite kul kan det vara nån gång att driva lite med politiker, men inte satt i system. Det är ovärdigt. Johan håller med.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, reinfeldt, förtroende, moderaterna,  SvD val2010 Ankersjö Kent  Karins Värld Elkers

(intressant)