Det är dags att höja ribban nu...

Det har diskuterats ett tag huruvida prasselmedia och dess rubriker kring människor, i synnerhet politiker är acceptabla eller ej. Det borde finnas någon slags gräns ändå. Gårdagens rubrik i Aftonbladet där man framställer arbetsmarknadsminister Littorin som delaktig om än på marginalen i skumraskaffärer tog ett nytt pris i rubrikdumhet. Fullständigt okänslig mot tredje parten. Johan Westerholm är upprörd och påtalar vilka konsekvenser såna här rubriker kan ställa till inte minst för läsande barn och deras kompisar och föräldrar med mera. Det sprider och drar igång rykten som det inte finns belägg för.

Johan Hartman reagerar också stenhårt på Aftonbladets artikel. Han har dessutom egen erfarenhet av vad det innebär att vara ansatt av medias skriverier. Pöbeljournalisitik kallar han det och säger "Jag delar inte Sven-Otto Littorins politiska värderingar men det är inte politik Aftonbladet skriver om. När jag läser tidningens publicering under vinjetten ”Aftonbladet avslöjar” hamnar jag mitt i en politisk motståndares vårdnadstvist. Vi får ta del av interörer som är tämligen privata i relationen mellan Sven-Otto Littorin, hans fru och deras barn. Varför? Vad är allmänintresset?" (Hartman)

Det är samma här, jag delar inte socialdemokraternas politiska värderingar men ser varje politiker som människa och tycker att det finns etiska och moraliska gräner för vad de som personer ska behöva stå ut med. Därför kan jag känna med alla som blir orättvist uthängda i pressen. Det är bara för snaskigt. Oacceptabelt. Politisk debatt måste bli mer sakorienterad. Visst finns det spel i kulisserna, alla vet vi det. Men avarterna måste bort. Annars vill ingen vettig person ägna sig åt politik, det är inte värt all denna smutskastning. Man får nog av det.

Vi är fler bloggare som tar avstånd från det här och det gäller såvål i prasselmedia som på bloggar och vi gillar inte smutskastning av vare sig Sahlin eller Littorin: Kent Persson,  Thomas H,   Farmor Gun,   Calle Fridén .

Det jag gillar med politik är när det blir en rejäl debatt om sakfrågor, där kan det ifrågasättas vilt. Visst kan man säga emot varandra och rent av kalla varandra ett och annat, det hör till. Det är dock synd att det är att man kallat någon för sturig, korttänkt eller vad som sedan rapporteras. Men efter en sån debatt ska man kunna ta en kopp kaffe ihop. Det är civiliserat.

Det finns bra och dåliga varianter av allt. Bloggare, journalister och politiker. Men det är dags för dem sm vill höja ribban att återta initiativet.

Uppdatering: Naturligtvis kommer prasselmedia och lägger skulden för oskick på nätet på bloggare och sociala medier. Enklast förstås, men på nätet kan man i alla fall försvara sig. Att gå i genmäle med en tidningsartikel är samma sak som att få tio rader i notistext. Skadan är redan skedd.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, smutskastning, personlig integritet, etik, moral, bloggare

Däremot emotser vi en ordentlig diskussion om sakfrågorna.