Det blev deckare i stället för politik den här helgen...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...  måndagen...


Den här helgen borde jag kanske varit i Göteborg tillsammans med alla andra moderater. Hade tänkt åka själv. Förvisso tycker jag att det är lite dyrt att betala ur egen ficka. Numera kan man dock enkelt delta i program och lyssna på tal ändå via det världsomfattande nätet internet, det är fantastiskt på många sätt. Väldigt många är med på twitter och facebook och i bloggar och det går verkligen att engagera sig på avstånd. Men de personliga mötena missar man och det är lite synd. Hur som helst är det ändå lite cool att man kan umgås över nätet som om man känner varandra fastän man aldrig har träffats. Det är en bra ingång till vidare bekantskap. Vad gäller internet så läste jag att det idag har blivit No.1 som träffställe. Tidigare var det lite skämsigt att använda sig av internet som kontaktkanal. Men numera helt acceptabelt - till och med att föredra för många. Flera av mina vänner har mött sina livksamrater över internet. En del har till och med flyttat till andra länder av den orsaken. Själv mötte jag min man bland sladdar, moderkort, bildskärmar och annan teknikmateriel på Hogia. Det var också en bra metod. Så allt har sin plats och tid.

Sociala medier och politik

Det diskuterades sociala medier under helgen i Göteborg har jag hört. Vad som exakt sades vet jag inte, men kan väl utan att överdriva påstå att jag kan en hel del om ämnet. Det som bekymrar mig är att flera politiker har lämnat twitter - för att det inte ger nåt. Vadå inte ger nåt? Genom att använda möjligheterna till interaktiviteten och dialogen kan man få igång hur många diskussioner som helst. Det är bara krasst att konstatera att vissa vill ha tolkningsföreträde och bestämma själva vad de ska sända ut. De vill inte ha nåt samtal alls utan nöjer sig med att bara tuta ut vad de har att säga, saknar intresset för reflektionen. Det är möjligen en gammal vana att det ska vara så, men det kan för all del också vara så att alla inte kan eller ens vill diskutera. Det är en viss trygghet kanske att inte behöva samtala med andra eftersom det kan ställa saker på ände för en själv. Men som Thomas Böhlmark säger det är med samtalet vi kommer att vinna valet. Det är klart det krävs en viss social kompetens och kanske mod också att delta i sociala medier, det ställer krav på ens eget engagemang. Man kan inte blunda för det som pågår.

Varför sociala medier

Kent Persson reflekterar över sitt eget engagemang som förtroendevald i de sociala medierna. Jag håller med honom till fullo. Även om min egen närvaro på nätet har ett delvis annat syfte. Jag har inte samma plattform i partiet som Kent. har och använder min blogg till att nå presumtiva väljare men också för att bygga kanaler in i partiet. Gud ska veta att det senare är svårare. Man blir aldrig profet i sitt eget land så att säga, man måste först bli godkänd av gruppen. Ibland förvånar det mig, storligen att det kan vara så svårt. Så mycket Jante istället för att tänka - wow här kommer en som kan bidra. Så bra då blir vi flera. Min egen syn på framgång är att desto fler som har kompetens desto bättre. Nu ska väl sägas att det lyckats ganska bra här trots många barriärer och skam den som ger sig. Tack alla som stöttar mig. De 20 000 kryss jag skulle behöva för att komma in i riksdagen tror jag är en utopi i och för sig, men det går att påverka politiken även utanför riksdagen som bekant. Snart kommer boken Politik 2.0 ut där jag själv och Kent Persson deltar som moderata politiker som använder sociala medier. Jag tror att den kan inspirera  många.

Deckarskrivande

Vad fick mig att avstå från moderaternas höjdpunkt då? Det var så här att jag en dag i våras fick se att Medborgarskolan erbjöd en deckarkurs med Arne Dahl, vilket jag genast tyckte var kul, jag har slukat alla hans böcker och hela tiden väntat på nästa. Som en ständigt skrivande person så funderar man på sin egen utveckling. Att skriva fiction verkar svårt. I synnerhet när man är en blandning av journalisten som får ihop en en historia på 10 rader och akademiker som behöver 10 sidor för att förklara samma sak med allt vad det innebär av källhänvisning och andra krav på en sådan text. Ett tag hade jag tidernas skrivkramp på grund av krockarna här. Men jag började blogga och det förlöste i alla fall skrivandet och det var bra för mig personligen.

Nåväl den första kursen var fullbokad så jag bad Medborgarskolan fixa en kurs till om jag hjälpte till att skaffa lite kursdeltagare. Så blev datum spikat till den här helgen när jag borde varit på Kommunala Rikskonferensen i Göteborg. Så kan det gå och jag ångrar mig inte, ty tack vare alla möjligheter till kontakt via internet så kunde jag delta ändå. Deckarkursen ville jag inte vara utan. Är glad för det idag.

Det jag själv var mest nyfiken på var hantverket. Hur gör man när man skriver, hur lägger man upp en story, vad ska man tänka på, hur lång tid tar det osv. Det är naturligtvis olika det här, men det är bra att få en ingång. Jag insåg under kursen att det för mig skulle vara bra att använda forskningsprocessen som grund och bygga ett skelett utifrån det. Själva ämnet kan då vara forskningsfrågan och källorna blir karaktärerna och sen är det bara att bygga. Så lätt är det inte förstås och jag hamnade själv i det kända syndromet - It was a dark and stormy night. Men men - här ska jobbas och det verkar väl som om det finns mängder att plocka i den politiska intrigen om inte annat. Bo Balderssons böcker har plockats ner från hyllan, det är dråpligheten i dem som kan vara intressant och kanske ett och annat mord till det. Men det kan ta några år det här, man vet aldrig. Projektet är påbörjat och hjärnan har satt upp kopplingarna.

Kursledaren Arne Dahl eller Jan Arnald som han heter på riktigt betraktas av många som Sveriges bästa kriminalförfattare. Vad kan man annat göra än hålla med? Böckerna är välskrivna och spännande med mycket ord. Det märks så väl att han har litteraturen och orden i kroppen - det är ofta det som skiljer författare från varandra. När man läst några böcker av en så lär man sig koden de arbetar efter. Arne Dahl låter, som jag uppfattar det, koden vara A-gruppen som i sig är en spännande grupp utan konflikter. Bara det en intressant studie för vilken beteendevetare som helst. Dags för en fackbok om gruppsykologi här? Det är ganska skönt att slippa konflikter och få koncentrera sig på sakfrågorna.

Radio Österåker
Det var en på alla sätt väl använd helg - nu ska jag fundera vidare på vart det hela ska kunna leda för min del. Men först ska jag klara upp mitt senaste åtagande, nämligen Radio Österåker, där jag just kommit med i styrelsen och nu ska lära mig att göra radioprogram. Nåja helt nybörjare är jag inte så det ska nog fungera, man får öva. Radio är spännande på så sätt att man kan lyssna medan man gör annat.

Det är synd att vila på lagrarna. Rätt vad det är börjar det ramla aska från himlen utan att man kan påverka. Så leva i det närmaste är inte så dumt. Så är det val då förstås och det är väl ta sin tid det också. Tur att man inte har småbarn längre. Men å andra sidan mina pratar fortfarande om när de häftade ihop stencilerna, plockade i kuvert och frankerade medlemsbreven och de var synnerligen trötta på politiken. Den ena har dock aktivt börjat engagera sig i politiken som vuxen.

Veckans krönikor. Johan W om duglighet. Per Ankersjö om sin veckas snackisar. Peter Högberg om personligt och politik. Peter Soilander hyllar Anders Borgs senaste tal. Tokmoderaten aka Fredrik Antonsson tar ut svängarna och skriver om Ett askmoln över ett land i aska?



Läs även andra bloggares åsikter om poltik, K-riks, moderaterna. deckarkurs, medborgarskolan, Arne Dahl, val2010, sociala medier