Dagar som idag när vulkansanden finns i luften och lamslår alla transporter kan man fundera över hur små vi är när naturen säger till. Hur lätt allt slås ut. På ett ögonblick bara. Det är verkligen obehagligt. Här kan ni läsa om hur askan sprider sig.
I morse sa min man att han skulle nog ut och skotta upp lite vulkansand, paketera och bli rik. Han retades med mig. Ty jag köpte en gång vulkansand på burk för att rena kroppen. Två-Tre matskedar till frukosten. Kilopriset var skyhögt och min man var arg. Det är ju farligt, fattar du inte det sa han till mig då. Det kan man tycka att jag borde ha förstått, att det kanske inte var helt OK. Men ibland går man på reklamen och åker dit på hälsokosten. OK - trodde att han hade glömt, men icke.
Nu skriver tidningarna att det kan vara giftigt med sanden av olika skäl. Nu säger man att det här kan pågå i månader och ingen vet när trafiken kan komma igång. Det gäller även europeiska flygplatser. Man kanske ska åka till Arlanda och dela ut lite filtar för att vara snäll.
Konstigt som sagt, på ett ögonblick förändras världen.
Läs även andra bloggares åsikter om vulkanutbrott, resekaos, Arlanda, flygplatser,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Ett (sand)korn av sanning, kanske?
Hej Mary,
Jag tycker att du kan ta din mans små retsamma kommentarer om "vulkansand" på burk med ro. Visserligen finns EN del av sanningen i det som livsmedelsverket sagt om sanden. Men som så ofta i livet består "sanningen" av flera delar. Beträffande sanden finns en annan del också. Här är den delen så som den uppfattats av undertecknad, som till skillnad från journalister i media satt sig in i frågan:
Vulkansanden ifråga är en s k naturlig zeolit. Zeoliter kännetecknas av extremt hög affinitet för tungmetaller, det vill säga, de har stor förmåga att ta upp och binda tungmetaller till sig.
Eftersom naturliga zeoliter (som den kritiserade vulkansanden) förekommer fritt i naturen tar de naturligtvis upp tungmetaller därifrån och binder dem mycket hårt. Detta innebär inte per automatik att de slutar fungera bara för att de därefter hamnar i den del av "naturen" som en människa utgör. Har bara zeoliten ledig transportkapacitet kvar (och det har produkten ifråga) så rensar den ut tungmetaller ur en förgiftad människokropp också.
Det här resonemanget bygger bland annat på tankar av professor emiritus Jan-Erik Otterstedt, en auktoritet på ämnet zeoliter.
I det läget har statens livsmedelsverk gjort stort nummer av självklarheten att naturliga zeoliter innehåller en viss mängd tungmetaller. De tungmetallerna går bara att frigöra från zeoliten genom att "slå sönder" densamma med koncentrerad saltsyra.
Saltsyra har människan i magsäcken, men sanden tas i samband med vätska eller mat och då sjunker surhetsgraden (koncentrationen saltsyra) i magen. Det förhållandet samt hur länge sanden stannar i magsäcken är nödvändigt att ta i beaktande. Det betvivlar jag stark att livsmedesverket gjort.
På sätt och vis kan jag förstå livsmedelsverkets agerande. Det är satt att bevaka innehållet i livsmedel. Men den här produkten har halkat in hos verket på ett bananskal eftersom det inte definieras som läkemedel, men det är ju som sådant den används i självmedicinerande syfte. Det finns förvisso syntetiska "kelatorer" som kan göra sandens jobb, men dessa har länge varit förbjudna i Sverige vilket förmodligen har att göra med den infekterade amalgamfrågan. Att godkänna sådana kelatorer skulle samtidigt innebära ett sorts officellt erkännande av att det finns tungmetallförgiftade människor (personal såväl som patienter) i tandvården.
Dessutom bör de som kritiserar sanden visa att tungmetallnivåerna i kroppen stiger hos dem som använder sanden - det har de inte gjort. Tvärt om finns hårmineralanalyser som tyder på att det är mostsatsen som sker.
livsmedelsverkets agerande och medias oseriösa rapportering har medfört att sanden tagits bort från marknaden. Det har försatt svårt sjuka människor i en prekär situation. Undertecknad, till exempel, måste nu köpa sanden på den grå eller svarta marknaden vilket har kostat oändlig tid och energi. Dessutom vet jag inte hur länge jag kan få tag på den - utan den sjunker min livskvalitet. Förvisningen av sanden till en gråzon har varken gjort produkten billigare eller enklare att få tag på, om jag säger så.
Ibland finns det tillfällen när det bästa staten och dess institutioner kan göra är att, just det - göra ingenting!
Något att tänka på för dem som är intresserade av politik, kanske.
Hälsningar
Liberty Bell
Skicka en kommentar