Att ta vara på det politiska engagemanget...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...


De politiska partierna krymper dramatiskt och det ställer till problem för demokratin. Ty det blir få som styr och det är inte alltid de lämpligaste. Dick Erixon skriver idag om fenomenet på sin blogg. Partiernas kris: all fler odugliga kandidater. Just detta handlar om centerpartisten som ger röst för att det var judar som låg bakom den 11 september och förintelesen.  Den personen tas nu bort från listorna han kandiderar på och det låter väl helt rimligt.

En socialdemokratisk politiker i Stockholm har blivit häktad för att han deltagit i en kidnappningshistoria av en väns dotter. Vännen har blivit utvisad från landet så helt utan rök och eld är nog inte den historien. Men de båda är exempel på personer som aldrig borde ha blivit förtroendevalda. Jag skrev tidigare idag att de sociala medierna har den fördelen att det inte bara är de goda sakerna som kommer upp till ytan utan även annat som kanske tidigare dolts undan. Många tystar hellre än de tar tag i obehagliga saker. Detta sker överallt, ingen särskild nämnd och ingen heller glömd. Det mesta vet man inte om.

Varför det blir så här kan man fundera kring, men när de politiska partierna är små så finns det all anledning att fundera hur det kommer sig att det ser ut som det gör på kandidatlistorna. Det är inte alltid de mest kompetenta som får plats. De kan förstås vara för krävande för vissa. Det är sorgligt i sig för inte driver det samhällsdebatten framåt vare sig internt eller externt om inga diskussioner får föras.

Vem blir kandidat

Inte är det alltid de som vill vara med och påverka samhället som får chansen att delta i arbetet. Snarare styrs det av andra faktorer. En inre klick, kanske flera, betraktar det hela som sitt område och att tänka i större tankar är inte aktuellt, nya ställer till det. Det gäller att inte ta för stor plats från dem som redan innehar ämbetena eller vill ha dem, det gäller att vara lagom. De fritänkande betraktas som besvärliga och exkluderas ofta från gemenskapen eftersom de betraktas som jobbiga. Så är det bara. Det är kanske inte bara för politiska föreningar detta gäller utan i alla organisationer. Skillnaden är att partiföreningar består av människor som engagerar sig ideellt och det är lätt för dem att gå och göra något annat. Mycket står på spel för vissa och tolkningsföreträdet som innebär makt släpper man inte gärna i från sig. Det i sig försvårar för nya krafter att komma med i arbetet, de släpps inte in och tröttnar. Det är inte bra för demokratin på något sätt. Både Piratpartiet och Feministiskt parti har släppt loss på internet - de lider inte av de traditionella partiernas historia utan vågar öppna upp för nya modeller och låta väljarna ta plats..

Politiska samtalet pågår på internet

Det politiska samtalet pågår i hög grad på internet idag och det är märkligt att partierna inte tar vara på det. Enskilda kandidater gör det för all del, men det borde vara fler, betydligt fler som är aktiva.

Martin Lindvall ställer på Politik 2.0 frågan om man måste vara snäll för att bli tagen på allvar och funderar på god ton i det politiska samtalet på internet. Han påpekar att det inte är någon skillnad mellan internet- och ansikte-mot-ansiktevärlden. Hyfs och god ton hör hemma överallt oavsett om man håller med någon eller inte. Sociala medier är en naturlig del av den politiska debatten och hur man uppför sig där får återverkningar.

Att vissa försöker negligera de sociala medierna som enbart struntprat är lite sorgligt. GP har följt de politiker i de sociala medierna och tar som exempel upp ett meddelande när någon säger "natti natti" och tar det som någon slags bevis för twitters meningslöshet så har man verkligen inte gjort sitt jobb. Då har man inte deltagit i de partiöverskridande samtalen som förs medan partiledardebatterna på Agenda pågår. Där deltar både politiker, statsvetande professorer, media- och allmänt intresserade. Det är minsann inte bara snicksnack. Många gånger kommer nyheter på twitter snabbare än vinden och det går att läsa om dem en eller två dagar senare. Man behöver analysera lite djupare än till hälsningsfraserna i de sociala medierna. Den saken är klar.

Partierna är för långsamma

Brit Stakston som är huvudförfattare till boken/bloggen Politik 2.0 tycker att de politiska partierna är för långsamma att till sig fördelarna och kraften i det politiska samtalet på nätet. Hon tar delvis upp mina tankar från tidigare att det som göms i snö kommer upp i tö och man får koll på både det positiva och det negativa i sammanhangen. Personligen har jag inte sett några problem att samverka med moderaterna som bloggare, jag är väl inte alltid den mest strömlinjeformade moderaten men tycker själv att det alltid varit det fina med just det här partiet att det inte spelar någon roll. Jag ser det inte som självändamål att alltid vara emot bara för att jag är bloggare, men dock att uttrycka missnöje och andra tankar i de fall det är relevant är också en självklarhet. Försöker ha ett resonerande tonfall. Andra kan ha andra uppfattningar.

Istället för att samordna och klumpa ihop bloggarna borde partierna ha personer dedikerade för att följa de politiska bloggarna och gå in och kommentera på lämpliga ställen. Jag har föreslagit detta ofta och en och annan moderat ger sig till känna här på MMK. Detta skulle till och med vara bättre för riksdagsmän och andra att göra än att själva ge sig på bloggandet. Det passar inte alla nämligen. Då kan man i stället delta i debatten där den pågår i stället för att hitta på eget så att säga.

McDonalds har fattat poängen

Jag skrev om den dokumentärfilm som visas ikväll om hur vissa McDonaldsresturanger struntar i avtal och märker  maten. Min egen inställning till snabbmat är inte enbart positiv. Tidningarna har svämmat över av artiklar om missnöjda McDonaldskunder. Mardrömsläge för företaget. Men vad gör dom då? Jo, de går in på min blogg, bland andra kan jag tro och bjuder upp till samtal via kommentarerna. Det är precis så snillrikt som det kan bli och så anser jag att de politiska partierna och politikerna också skulle jobba. Inte bara bygga upp egna system utan delta i de som redan finns. Inte för att det ändrar min inställning till gummiliknande hamburgare men det ger en tumme upp för McDonalds som företag. Man tar tag i saken så att säga.

Jag skriver ofta i kommentarer och debatter på olika bloggar från alla olika partier, deltar överhuvudtaget i debatterna. Det är både lärorikt och kul. Det finns anledning att diskutera saker, tycka olika och kanske ibland lägga till rätta missförstånd och även vidga sina egna vyer. Men det är bra en droppe i havet mot vilken effekt det skulle få om ledande politiker tog sig tid att läsa vad som står på de politiska bloggarna och delta i samtalet dom pågår där. För mig är det en självklarhet, en livsstil. Jag är dock bara en gräsrotspolitiker placerad på konserverande nivå i alla de val jag kandiderat till. De som gillar mig finns på internet, dessvärre inte alltid i mitt parti vad det verkar. Jag blir ofta exkluderad i olika lokala sammanhang för att inte synas för mycket känns det som. Sånt ska man förstås inte uttala för redan då blir man själv ett problem. Det är så lätt att lägga skulden hos den andre. Men det är med viss irritation jag tycker att det är dåligt ställt med att ta vara på det politiska engagemanget lite var stans. Jag är kanske både för frispråkig och krävande och inte alltid inställsam. Men jag är moderat och fram till valet ska jag nog hålla ut för den högre sakens skull, att den borgerliga alliansen ska vinna valet, sen får vi se hur det blir... Rent generellt är detta ett stort problem för de politiska partierna överhuvudtaget.



Mina krönikörsvänner kommer från alla politiska läger och det är bara kul och intressant, det finns så mnga vinklar här i livet: Johan W skriver om frihet,  Kent Persson är nog ute i solen och skriver senare, Peter Soilander likaså.  Fredrik Antonsson skriver om det politiska bloggandets eget schackparti. (jaja...) Peter Högberg tackar Per Ankersjö.



Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, sociala medier, engagemang, debatt, val2010
(intressant)