måndag 3 maj 2010

Hur djupt i (S)-själen sitter rättvisebegreppet...

De rika ska betala! De rika ska betala! Socialdemokratens rättviseparoll ekar över nejden. Gårdagens besked tillsammans med dagens tillställning gav verkligen besked. De rika ska betala! Skatterna ska höjas i varenda hörna. Särskilt ska de rika betala.

Det är som om det är fel att anstränga sig och kämpa på för att höja sin livsstandard. Det är nämligen inte så att det växer pengar ur fickorna på vissa och inte på andra. De allra flesta jobbar ganska hårt för sina pengar. Alla gör inte det. Så är det bara. Att människor ska ha stöd mellan arbetstillfällen eller när de är sjuka eller så är självklart. Det säger ingen emot.

Men att den som jobbar ska få behålla större delen av sina inkomster för att själv avgör avad man vill göra med dem är också självklart. Det är drömmar som driver människor framåt. Vi måste ha ett samhälle som inte slår hål på människors drömmar, det måste finnas incitament för att nå fram till dem också.

Att betala mycket skatt till staten som sin i sin tur ska bestämma hur de ska fördelas är en onödig mellanhand och en enligt min mening stoppar upp utveckingen. Ty med varje bidrag finns det villkor som ska uppfyllas och det är bästa sättet att stoppa upp människors egna drömmar.

Är det inte rättvist att den som anstränger sig hårt också ska få behålla största delen av det de själva slitit för? Vi betalar skatt så att det räcker ändå här i landet. Man ska inte glömma vem som är den förmögne, det ä DU skriver Mats Gerdau på sin blogg. Ty med soicaldemoktratiska ögon blir man rik ganska tidigt i inkomstspannet. Kolla in alla takgränser så förstår ni. I princip gäller det alla i Stockholmsregionen säger Ankersjö.

Vart tar alla pengar vägen

Det vore uppfriskande om det fanns ett parti som sa att nu ska vi ta kolla vart alla våra pengar egentligen tar vägen och se det ur ett helhetsperspektiv i stället för att osthyvla här och där och låtsas som det händer nåt. För det gör det inte. Det blir bara fåniga besparingar på sådant som man tjänar på i andra änden om det fick vara kvar. Sånt som att ha administrativ personal i stället för att läkare och poliser ska skriva alla rapporter själva. Idén att ta ifrån många människor arbeten som uppstått genom RUT-avdraget är helt bisarr. Det far runt bilar med olika städfirmeloggor lite varstans numera, många arbeten har det skapat. Detta ska tas bort av idelogiska skäl för att ingen ska behöva ta rätt på annans skit i hemmet. Men hallå. Vad är det för skillnad på var man städar. Jobb som jobb.

Så när Thomas Östros talar om hur de rika minsann ska betala för att var solidariska mot andra blir man galen. Karln är välutbildad och kunnig i ekonomiska frågor liksom Anders Borg är. Det är som att de lever i helt olika världar. Makalöst hur man kan se världen med så olika ögon.

Den dikotomiska rättvisan som bara gäller åt ena hållet är tröttsam. De rika ska ge till de fattiga. Varför provar vi inte på att försöka göra alla rika? Den möjligheten finns om vi tillåter människor att genom eget arbete få behålla mer av det de tjänar. Vi har bland de högsta skatterna i världen, vi är bland de friskaste också. Hur hänger det ihop? Förklara gärna.

Min röst får partiet som ger folk en fisk och ett fiskespö så att de kan fiska själva. Inte till det som bara ger några villkorade fiskar och sedan lämnar alla i sticket. Det är hjälp och rehabilitering och framtidschanser människor behöver inte ett kollektivt omhändertagande som bara stannar upp verksamheten för den enskilde.

Rättvisa för mig är att kunna få klara sig själv helt enkelt utan för mycket inblandning av staten. Höjda skatter verkar vara ett självändamål för de rödgröna. De måste ha läst en annan bok.

Högerns lösning är alltid sänkt skatt säger Hartman. Jag tycker precis tvärtom. Vänsterns lösning är alltid höjd skatt. Konstigt. I valet kommer vi att få se om sjuksköterskan som blivit typexempel kommer att vilj aha sin extra månadslön om året kvar eller om hon vill ha höjt bostadsbidrag med ett par hundra. De jag känner föredrar plånbokspåfyllnaden för eget utfört arbete utan att skattemedel var inne i fördelningsrullen och vänt tillbaka. Kent beskriver situationen ur ett moderat perspektiv och får medhåll av mig förstås. Johan undrar vad de rödgröna vill uppnå egentligen med sitt utspel. Skatt, skatt, skatt, skatt ... - Ja, de är galna i skatt säger Annie Johansson om de rödgrönas budget utspel. Verkligen mycket skatt tycker Lotta.

Ja verkligen mycket skatt... allt detta för denna rättvis som ändå aldrig kan uppnås. Rättvisan att släppa upp alla buskar till himlen och låta dem bli träd saknas. IMHO.



(SvD) (Aftonbladet)


Bloggar: whatsupsthlm LUFLund

Röda Malmö säger Sänkt Skatt - Ökad arbetslsöhet- Jag får inte ihop det. Sänkt skatt mer i plånboken  ger större konsumtionsutrymme ger ökad efterfrågan och skapar fler jobb.

3 kommentarer:

embryo sa...

"Rättvisa för mig är att kunna få klara sig själv helt enkelt utan för mycket inblandning av staten."

Det är med andra anarki du eftersträvar?

Rättvisa för mig är när vi samhällsmedborgare sträcker ut en hand mot dem som är svagare, som verkligen behöver vårt stöd och att vi - genom att fördela vad vi tjänar på ett solidariskt vis - förstår att alla behövs och har rätt att finnas till. Och allt detta med insikten att även du kan bli arbetslös, sjuk, funktionshindrad, utblottad; även du kan behöva köra på de allmäna, statligt finansierade allfartsvägarna, även du kan behöva nyttja kollektivtrafik, gå på museer, ringa polisen, kalla på ambulans, ropa efter ett starkare försvar, värna din frihet.

De som sitter och räknar hundralappar i skatteplånboken har missförstått oss andra: det är - fortfarande - ett privilegium att få betala skatt. Att få dela lika är en ynnest; det gör oss människor goda.

Mary X Jensen sa...

Jag tycker precis som du på sätt och vis. Men jag anser inte att staten behöver vara mellanhand för att jag ska hjälpa andra. Det gör jag ändå.

embryo sa...

Gott så. Men problemet är att alla har inte den förmågan eller ambitionen. Världen ser inte sådan ut. Kapitalismen fungerar per definition inte så, att den hjälper andra. Det behövs styrning. Människan i anarkokapitalistisk frihet beter sig alltid (men inte alla) som ett svin.

Till länder med lågt skattetryck flyr de besuttna och lämnar de som behöver stöd och solidariska åtgärder i sticket. Hälften av jordens befolkning lever under 1 dollar/dag. Varje dag dör 25000 barn. Om alla hjälpte alla skulle det inte se ut så.

Om alla var ömsinta och rättvisetänkande skulle vi inte ha krig, inte fattigdom, inte svält. Jordens resurser räcker till alla. Men de som har delar inte med sig. Drygt 200 män äger hälften av jordens rikedomar.

Sverige har med sin skattepolitik varit ett solidaritetens och jämlikhetens föredöme under 1900-talet. Den tiden är över. Den egoism och den anti-intellektualism och den syn på dem som "lever på bidrag" (vad ska de annars göra: dö utan bidrag?) som nu råder är ... fasansfull och människofientlig.

Jag hoppas att ideologi vinner valet i september. Inte skattepolitisk plånboksmentalitet och plattskärmspolitik.