När lika inte är lika...

Det finns ett tredje kön. Alla är inte medvetna om det. Samhället tar inte upp det som en option överhuvdtaget även om det numera börjar dyka upp en och annan artikel om saken.

Nästan i varenda databas du ska fylla i ska du nämna om du är man eller kvinna. Det finns ibland ett tredje alternativ, men det är mycket sällan. Själv har jag lunkat på i min naiva tro att det är så det är utan att fundera på saken på djupet. Även om det förstås skymtat förbi att det finns personer som lever annorlunda än jag själv i en typisk familj med man och barn. Det är så mycket vi inte riktigt känner till.

På allvar fick jag dock upp ögonen för fenomenet när min son läste en kurs i socialantropologi på universitetet. Jag brukar läsa hans litteratur också, det ligger så nära mitt eget område och man behöver vidga sina vyer. Det fick mig att tänka till på allvar hur mycket vi tar för givet här i världen utan att ens lyft på ögonbrynet och fundera kring om det kan finnas andra sätt. För det gör det nästan alltid. Den sociala konstruktionen de flesta av oss känner till är man/kvinna, mamma/pappa osv. Allt utanför detta blir märkvärdigt och annorlunda. Det finns olika sätt att förhålla sig som bekant. Antingen tar man in och försöker förstå och får nya insikter om hur livet verkligen inte bara är vad det ser ut att vara eller vad man tror. Eller så håller man fast i sin fördom och förtränger och förnekar och förskjuter. Det är rent försäkräckligt egentligen, i synnerhet när det gäller människor.

Det är bara krasst att konstatera att vi är olika. En del mer olika än andra, i synnerhet när det gäller hur samhället hanterar oss. Det blir då den givna normen. Jag har alltid räknat mig själv som liberalt tänkande, försöker förstå det mesta även det som ligger utanför min begreppsvärld. När jag läser Amanada Briheds nakna beskrivning av hur det är att vara transsexuell i det moderna landet Sverige så är det upprörande. Det hon berättar om tvångssterilisering för att få byta kön trodde jag hörde dåtiden till. Numera accepteras olika familjebildningar, det är inte lika sant att det ska vara mamma-pappa-barn längre även om det nog ändå är det vanligaste. Det självklara borde väl vara att vuxna tar hand om barn.

När Amanda Brihed idag skriver debattartikel om sitt liv i Aftonbladet så beundrar jag henne för att hon gör det och hoppas samtidigt att den ökar förståelsen för hur det kan vara att inte helt vara skapade efter normen och vilka problem det ställer till eftersom man också behandlas annorlunda som trans- eller intersexuell. På alla möjliga sätt. Jag kan förstå hennes smärta här. Inte helt fullt förmodligen men kan ändå ana vad som pågår inom henne. Hon fyller på sina tankar i en bloggpost. Måtte hon få stöd i detta.

Den bok som fick mig att överhuvudtaget fundera över frågan var The Gender Sexuality Reader. Rekommenderad läsning. Man får insikter. Människor är inte likadana bara för att det är bestämt så.

Andra som bloggar: Svensk Myndighetskontroll Per Pettersson
Adam Cwejman och Liberati

Läs även andra bloggares åsikter om transexualism, gender, sterilisering, kön, mänsklighet, politik, fördomar