söndag 25 juli 2010

Frihet eller villkor - fattigdomsbegreppet...

Dagens ämne i (S)-politiken är fattigdom. Lena Sommestad skriver på DN om den relativa fattigdomsdefinitionen och anklagar den borgerliga majoriteten för att försöka ändra begreppet för att öka inkomstklyftorna i samhället. Varför i all sin dar skulle motivet vara att öka inkomstklyftorna? Det är en illvillig anklagelse tycker jag som i skrift skapar motsättningar, det är möjligen det som är målet med artikeln. Men det är klart lyfter man frågorna till EU-nivå så kan de döljas och rättfärdigas och skapa indignation.

Att den gemensamma vetenskapliga definitionen av fattigdom övergavs vid Europeiska rådets möte i juni upprör Lena Sommestad. Men det kan väl aldrig vara fel att ifrågasätta definitioner, de är inga självändamål i sig? Fungerar de inte så bör de ändras. Visst är det väl lite märkligt beräknat. En skrivbordsprodukt rent av.

Den hälsosamme ekonomisten har funderat kring vad fattigdom egentligen är och kommit fram till en del intressanta slutsatser. Bland annat säger han "Frågan som vi bör ställa oss är därför om det går att tillämpa ett fattigdomsbegrepp som inte har ett dugg att göra med vad människor i gemen syftar på när de talar om fattigdom?" Läs hans artikel, den öppnar ögonen för hur konstigt det kan bli om man fastnar i olika definitioner, det blir som att låta kartan råda över verkligheten. Handlar det om fattigdom eller avundsjuka undrar han.

Thomas Gür ställer i sin tur begreppet "av var och en efter behov, åt var och en efter förmåga" på sin spets och undrar vad det betyder? Vem kan avgöra detta? Det är olika. Han påtalar i sin artikel i SvD att de samhällen som försökt tillämpa principen om rättvis fördelning snarare varit förtryckande än fria och rättvisa. För hur kan man veta vad som är rättvist? När få ska avgöra för andra vad som är rättvist blir det fel. Alltför många variabler spelar in. Metoden att exempelvis ge den mindre enheten - familjen/klanen som Gür uttrycker det, möjligheter,  ökar deras förmåga och valfrihet att själva välja väg. Det skapar utrymme för många andra och minskar statens behov av att kontrollera detaljer. Rent av blir det mer över till den som verkligen behöver.

Det mesta talar väl ändå för att jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar snarast ökat möjligheterna för de med lägre inkomster. Många har fått ökade utrymmen i stället för tvärtom. Det är en bra sak för de flesta. Får man det att fungera på nationell nivå så ökar möjligheterna att det sprider sig till det bättre för alla, även utanför de egna gränserna. Det handlar om att jobba sig inifrån och ut i stället för tvärtom. Förvisso så finns det ett fåtal som fått mer än andra men å andra sidan har de också länge betalt och fortfarande betalar mer än de flesta andra.

Jag tror inte att frågan om fattigdom kan bli alliansens fall. Tvärtom är det så pass många som upplever sin situation precis tvärtom med skattesänkningar och jobbskatteavdrag att det nog snarare kommer att öka tilltron för alliansen eftersom man plötsligt får möjlighet att förfoga över sina egna medel. Jag minns diksussionerna på 70-talet när människor öppet diskuterade om de verkligen kunde jobba heltid för då skulle bostadsbidraget minska och dagiskostnaden öka. Det lönade sig inte att jobba extra helt enkelt.

Anders Edwardson talar om att hästhandlare avslöjas genom att man låter dem tala, enligt ett gammalt ordstäv från hans hemtrakter i Dalsland. Han skriver "... om alla som tjänar mindre än 60 % av medianinkomsten skall betecknas som fattiga kommer det ju alltid kommer att finnas en stor andel fattiga, hur rika medborgarna även under detta streck än blir (en miljonär är ju ty fattig i jämförelse med en miljardär). Förutom, vill säga, i ett enda specifikt läge, där alla tjänar exakt lika mycket! Ett relativt fattigdomsbegrepp är därför uppenbart rent politiskt betingat och måste, logiskt, ha som enda och yttersta mål att leverera argument för en total inkomstutjämning."

Man får en aning om att detta är en valfråga för socialdemokraterna. Borgarna vill att klyftorna ska öka! Så är det inte, borgarna vill att fler ska komma i arbete så att välfärden kan säkras. Att kalla den borgerliga politiken medveten för att öka klyftor är att ta i och ligger väl i samma härad som att använda sig av stupstock, krigshandling (att vinna valet - Ulvskog) och liknande kraftord. Fattigdom är också ett ord som kan skrämma livet ur de flesta. Typisk s-retorik att skrämmas. Det är obehagligt.

Borgerlig politik är mänsklig, mer mänsklig och med större tilltro till människors förmåga - genom att lära ut hur man fiskar än att bara komma med fisk och med löften om att vi tar hand om er. Det är ett löfte som är svårt att hålla. Först skräms man och lovar att ta hand om och sen blir det pannkaka. Det är inget nytt.

Att det finns människor som ramlar mellan stolarna behöver kanske tas om hand, det är fler som det går bra för. Jag har dock sett och träffat på många personer som inte hade det så lätt tidigare heller under socialdemokratiskt styre och det skrevs om dem också. Större krav på genomförarna behövs? Bättre rutiner. Var det inte förra året som massor av pengar till rehabilitering frös inne för att FK inte använt dem? Rätta mig gärna om jag har fel där. Det finns väl anledning att se över en del andra begrepp också, som socialbidrag exmepelvis. Det har en dålig klang, konstigt egentlgien för även det är en pott tagen ur den gemensamma kassan. Dags att ändra på det. Allt samhällsstöd kanske ska sortera under en huvudman?  Samhällsstöd är alltid villkorat, man glömmer lätt den detaljen.

Uppdatering: Jag är medveten om faran i att ge sig på vetenskapliga definitioner som jag gjort just nu. Man kan säkerligen säga att jag är okunnig. Så är det inte, bara ett sätt att våga tänka lite utanför den så kalalde boxen.

Man kan se på saker på olika sätt, här är en S-kavalkad: Annarkia Svensson Kulturbloggen  Johan W Alliansfritt Högberg  AB

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

13 kommentarer:

Anonym sa...

Två tankar slår mig angående omdefinitionen av fattigdomsbegreppet.
1. Det är viktigt att slåss för en sådan sak. Att slåss för att kassera datalagringsdirektivet är inte lika viktigt.
1. Berlusconi. En annan politiker som tycker att verkligheten skall anpassas till honom i stället för tvärt om.

Kajsa Warg sa...

Hej Mary! Inte skrivit något på länge som kommentar. Jag måste säga, att trots att vi har olika synpunkter på det du skrivit ovan, så är du åtminstone bättre på att skriva om det än t ex Tomas Gur, PJ Linder, Borg etc.

Men det märks mer och mer i din blogg att vi närmar oss valet - har jag märkt - för en del av den förståelse och den kritik för det interna moderata/borgerliga har försvunnit. Dina mer allmänreflekterande synpunkter har vässats. Och jag kan förstå det. Men också sakna. Tappa inte bort DIG i retoriken. Fortsätt vara nyanserad.

Hoppas att du nu kan ta det här, såsom en reflektion från mig. Bara en reflektion.

Margit Urtegård sa...

Hej Mary.

Din artikel är så bra så jag har citerat dig på min blogg: http://margiturtegard.blogspot.com/2010/07/fattigdomsbegreppet.html

Med vennlig hilsen
Margit

Monika Ringborg sa...

Hej Mary

Det är möjligt att det inte är de borgerliga politikernas avsikt eller motiv att öka inkomstklyfterna. Tyvärr blir detta en konsekvens av den borgerliga politiken. Detta, kanske för att 1) politiken är konstruerad så och 2) för att människan INTE är konstruerad så att den passar denna typ av politik.

Om vi tittar på utbildningspolitiken för att ta ett område som jag är hemma i, så skapar Björklunds politik en skola för en elit, även om det inte är hans avsikt. Med mera!

Så, oavsett vad enskilda borgerliga politiker vill, så är det ändå politiken i sig själv som får med sig vissa konsekvenser som det är svårt att bortse ifrån. Frihet betyder olika beroende av vilken människosyn man har. För mig har den socialdemokratiska politiken medfört frihet för mig, därför att den skapat förutsättningar för mig att utvecklas. Med den borgerliga politikens definition på Frihet hade jag inte varit där jag idag befinner mig. Och det handlar inte enbart om ekonomiska möjligheter utan om utbud som inte är begränsad utifrån den dominerande klassens perspektiv.

Och så är det för många av oss. Men det är inte alla som är lika medvetna om det, på grund av att de är uppvuxna i det systemet.

Monika Ringborg sa...

PS!

Jag är inte socialdemokrat och har aldrig varit...

Unknown sa...

Att vara vetenskapsfientlig kallas alltså numera att "våga tänka lite utanför den så kalalde [sic!] boxen.". Men det har ju blivit en mycket tydligt drag för hela den borgerliga alliansen att man konsekvent föraktar vetenskapliga fakta. Allra tydligast märks det ju hos Centerpartiet (utrotning av skyddade djur, ökade utsläpp, bönderna skall själva få köpa läkemedel utan veterinär e t c). Men även alla de andra borgerliga partierna är ju uttalat vetenskapsfientliga, och styrs helt ev ekonomiska ideologier, där guden heter sänkt skatt, sedan är man beredda att göra precis vad som helst för att uppnå det. Justitieministern avskaffar domstolsväsendet och forskningsministern avskaffar större delen av svensk högskole- och universitets-väsendet.

Mary X Jensen sa...

Kerstin jag är inte på något sätt vetenskapsfientlig. Jag är också akademiker.

Men ibland måste man betrakta från fler håll än det givna som trots allt är avgränsat.

lasso sa...

Att den borgeliga regeringen ser det som något positivt att inkomstklyftorna ökar mellan olika grupper är ingen "illvillig anklagelse". Varje gång man ser Reinfeldt eller Borg upprepar de sitt mantra: "Det skall löna sig att arbeta. Det skall löna sig att arbeta. Det skall löna sig att arbeta." Även om detta naturligtvis inte betyder att den borgeliga regeringen vill att folk skall vara fattiga så visar det ändå klart och tydligt att de har en syn på samhället där den som har möjlighet och förmåga förtjänar ett bättre liv än den som är arbetslös, sjuk eller gammal. Någon medkänsla för den som inte kan uppfylla de krav som regeringen ställer existerar inte. Kan du inte leverera är det socialkontoret nästa...

Även om själva definitionen av fattigdom egentligen är godtycklig visade den gamla modellen åtminstone en viktig sak som regeringen med sin omdefinierade version av verkligheten slipper: Den relativa fattigdomen.

Man kan med gott statistiskt underlag säga att Sverige är ett av Europas, ja kanske världens, rikaste länder. Jämför man oss med till exempel vissa afrikanska länder kan man lugnt säga att även de fattigaste av svenskar är hyfsat rika. Vad regeringens nya modell dock inte tar hänsyn till är att kostnaderna också är olika. Det kostar mer att hyra en etta i Stockholm än i Addis Abeba, det kostar mer att köpa ett bröd i Örebro än i Malaga och det kostar mer att gå till tandläkaren i Lund än i Riga. Fattigdom kan inte mätas i kronor och ören, man måste mäta det i de saker som den fattige inte har tillgång till. Om man inte har råd att köpa mat, inte har möjlighet till en bostad eller inte får sina andra grundläggande behov tillgodosedda så spelar det ingen roll att svenskarna har mer i inkomst per capita än många andra länder.

Det är det som är skevt med regeringens sätt att mäta, inte att de vill snygga till siffrorna inför valet. (Vilket jag för övrigt inte tror det andra laget hade dragit sig för heller. Politiken är alltid oärligast under valåret...)

lasso sa...

Jag lade märke till att jag konsekvent stavade fel på borgerliga ovan. Jag ber allra ödmjukast om ursäkt för denna lingvistiska fadäs.

EKOMAT OCH EKOTIPS sa...

Hej Mary!

Vad gäller det här med fattigdom så tycker jag man skall utgå ifrån vetenskapen.

Detta därför att där kan vi hitta både rimliga definitioner och lösningar.

En som skrivit mycket om det här är Professor Steven C Smith , som är Professor i ekonomi på George Washington University.

Hans bok "Ending Global Poverty - A Guide To What Works" kan fungera som en bra vägledning i den fortsatta diskussionen kring fattigdom och vad som faktiskt går att göra.

Sedan kan man söka inspiration och fler lösningar i boken "Creating a World Without Poverty - Social Business and the Future of Capitalism" skriven av den tidigare Nobelpristagaren Muhammad Yunus.

Med dessa två böcker som vägledning så kan man undvika att politisera det här med fattigdom.

Mvh

Mikael

anna sa...

Som alltid inom vetenskap och politik så finns det problem med begreppsbildning och tolkning. Det relativa fattigdomsbegreppet innebär att fattigdom alltid kommer att finnas så länge inte alla har exakt lika mycket pengar och även om alla i landet får det bättre kan fattigdomen öka för att några fått det ännu lite bättre än de andra. Exempel har getts ovan om miljonären i förhållande till miljardärer. Om å andra sidan alla har det exakt lika, men ingen kommer över existensminimum så betecknas ändå ingen som fattig. Två personer med samma inkomst blir enligt definitionen lika fattiga, och den av de två som bor i Stockholms innerstad har helt klart svårare att klara ekonomin med den inkomst som man kan klara sig bra på om man bor i t ex Pajala där boendet är så mycket billigare.
Ett absolut mått på fattigdom där man definierar vad man behöver för att inte vara fattig kan te sig mer tilltalande. Ett försök till det kan tänkas exemplifieras av socialbidragsnormen som innebär att man kan förvänta sig pengar till mat och hyra, telefon och kläder. Har man billig hyra (Pajala) får man mindre pengar än om man har dyr hyra (Stockholms innerstad). Ur statistikinsamlingssynvinkel kan en sådan definition ställa till problem eftersom det inte går att analysera på individnivå om en person med en viss inkomst är fattig eller rik om man inte vet den personens boendekostnad. Man skulle dock kunna tänka sig att man tar någon sorts medelvärde över levnadsomkostnader i landet och använder som mått. Sedan kan man diskutera om man är fattig om man inte har råd att köpa Levis-jeans utan måste nöja sig med några billiga från Ica.

Lars-Erick Forsgren sa...

Om detta kan mycket sägas.
En del skrev jag här:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/07/ar-fattigdom-el-rikedom-problemet.html

Mariannes DigArt sa...

Hej Mary
Du skriver att du inte gillar hets mot folkgrupp, rasistiska uttalande, och annat nonsens.

Den politik idag som berör människan i Sverige är så bizarr och visst kan det bli alliansens fall om de inte tar den fattigdom som ökar och finns i värat land på allvar. Den hets mot sjuka kan med lätthet beskrivas som hets mot folkgrupp. Med den nya socialförsäkringen som slänger folk ur deras hem och utför en ättestupa. Att försköna och uttala sig om att fler är gynnade genom de skattelättnader som införsts är bra naivt, då enormt många lider. Kvinna som man som barn. Besök gärna min site och läs magazinet 'MDAM' Du hittar en hel del sanningar där. Myten om att människan är lat är just en myt och människan går väl för bövelen inte till doktorn för att bli sjuk utan för att bli botad och frisk. Jag blir galen på denna snedvridna politii som gräver ner människan i mörka hålor.