måndag 23 augusti 2010

Mobbning är alltid oacceptabelt...

Ska ungar vara oroade för att börja skolan på grund av att de känner sig rädda för att bli ansatta av andra. Det är helt enkelt inte OK. Antimobbningsorganisationen Friends har gjort en undersökning som visar på att det är skrämmande många som råkar ut för mobbning. Trots olika åtgärder så har inte mobbningen minskat under de senaste tio åren. Man hör varje dag om hur människor blir utsatta för olika typer av kränkning och mår dåligt av det. Det är oacceptabelt. Alla skolor ska ha en mobbningsplan och de har de säkert också på papper. Men det är den praktiska hanteringen som är problemet. Det finns barn i skolan som mår väldigt dåligt och behöver direktstöd, men de kan de inte få på grund av personalbrist eller brist på andra resurser som tid till exempel. Många är de föräldrar som vänder sig till mig som skolpolitiker och det enda jag kan göra är att lyssna och föra frågan vidare till de som är ansvariga, det går inte att agera på egen hand. Hittills har jag tyvärr aldrig hört om något fall som slutat lyckligt. Trots att alla moment i styrdokumenten är ifyllda. Jag tror inte att det räcker med pappersexercis. Det behövs människor som vågar säga ifrån. De behöver inte nödvändigtsvis vara någon utomstående som löser alla problem.

Det hela är väldigt sorgligt och det är många barn som får stora ärr på insidan. Jag tänker mest på den utsatte nu eftersom jag tycker att den som utsätter andra för mobbning inte ska ha någon pardon vad gäller handlingen. Ibland är det nej som gäller. Nej det här är inte OK. Det spelar ingen roll om mobbaren får spö hemma eller har andra problem. De ska naturligtvis tas om hand på annat sätt. Men själva beteendet att utsätta andra för obehag och mobbning är inte acceptabelt. Där gäller bara nej. Frustrationen får man ta ut på annat.

Naturligtvis är det svårt att avgöra om ett vanligt bråk mellan två personer/barn är mobbning. Det behöver det inte vara. Ibland måste man hantera åsiktskrockar och liknande. Men när konflikter växer och det börjar bli systematisk exkludering så är det en annan femma. Då börjar det bli frågan om mobbning. När det återkommer gång på gång. Som vuxen är man utsatt för konflikter då och då och det är inte alltid självklart att förhålla sig till dem. Ibland gränsar de till mobbning utan att man riktig kan ta på det. Ofta handlar det om att människor inte kan skilja på sak och person utan tar allt personligt varje gång någon annan uttrycker en avvikande åsikt. Det kan handla om vad som helst egentligen. Kan inte vi vuxna diskutera om hur en sak ska skötas på ett sakligt plan och respektera att andra har en åsikt som inte är vår egen, hur ska då ungarna klara det. Vi ställer ofta större krav på dem än på oss själva. Det värsta är väl att många vuxna också är barn tyvärr och fortsätter som såna långt upp i åldern.

Det är fruktansvärt att bli utesluten och exkluderad ur en gemenskap. Det värsta är nog att ingen lyssnar på problemet, de tycker att man har sig själv att skylla. Barnet som inte har utvecklat sin begreppsbild är förstås extra utsatt och kanske inte alltid kan intellektualisera problemet. Men det värsta är att vuxna inte heller alltid kan det. Empati är en sällsynt egenskap i vårt smahälle, tyvärr...

Nej vi måste börja säga NEJ. Direkt rätt upp och ned NEJ till mobbning.  Först NEJ och sedan får man ta itu med de bakomliggande orsakerna. Det är inte den mobbade som ska byta jeansmärke, skola eller tonfall för att bli accepterad. Däremot är det självklart bra att alla lär sig att försöka förhålla sig till andra. Egen erfarenhet säger att det inte alltid lyckas till 100%. Det finns ett fåtal personer i mitt eget liv, färre än en handfull som det bara inte går att komma överens med hur jag än försöker. Tyvärr så tar de stor plats. Det är också något att fundera över. Det gäller naturligtvis också barnen i skolan att det är så, man kan inte komma överens med alla. Men inget barn ska behöva bli utsatt för mobbning i skolan.

Vi behöver vuxna som vågar säga ifrån när något är fel, inte fegisar som backar för minsta konflikt.


DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

13 kommentarer:

Monika Ringborg sa...

Nej, mobbning är inte acceptabel. Problemet är bara att det är så mycket som kan orsaka mobbning. Skolan kan göra en hel del, men inte allt. Och tyvärr har du helt rätt i att det många gånger finns mobbningsplaner men att de kan vara hyllvärmare.

Politiska beslut som särskiljer grupper, dominerande uppfattningar om hur människor skall vara, och mycket annat.

Vi har en tendens att se att problem hos andra ligger hos dem, istället för att se i vilket sammanhang de lever inom. Hur många gånger har man inte hört - han får skylla sig själv eller jamen som han är. Han får skärpa sig.

Det behövs akuta åtgärder. Det är självklart.
Men, vi alla behöver göra konsekvensanalyser för varje beslut vi tar, samt tänka över hur vi ser på andra. Är det så att vi själva särskiljer; ser vissa bättre och sämre än oss själva och vår egen grupp. Eller kan vi alla säga att vi är ofelbara och skjuta över det på andra och på skolan.

Mobbning förekommer överallt. Hur vi talar om andra, mm. och hur vi skiljer ut andra vid middagsbjudningar, fester mm. har betydelse för hur barnen ser på varandra.

Allt det här ramlar över våra barn som de ger uttryck om de själva inte mår bra eller bara för att de tycker att den andra inte är okey.

Man måste se hela bilden!

Mary X Jensen sa...

Visst måste man se hela bilden. Men det måste också fattas akuta direkta beslut. Ibland har jag en känsla av att man börjar med att undersöka hela bilden först och därefter försöker åtgärda problemet. Den mobbade får sitta där och vänta. Det kan ta sin tid.

Visst måste vi vuxna särskåda oss själva lite mer.

Apropå pinga till mig så är det väl bara att markera i din text en länk från min blogg så funkar det väl automatiskt? Eller förstår jag fel? MEnar du något annat?

Scary Devil Monastery sa...

Litet syrligt måste jag konstatera att jag efter att ha läst om "krafttag mot mobbare" självklart hittade kraftiga argumenteringar om att införa "digitalt ofredande" som rättsbegrepp. För vissa personer inom dina kära kollegor inom FP räcker det tydligen inte med att trilla av tåget en gång.

Vågar jag be dig om att eventuellt försiktigt i det fall du skulle finna dig i samtal med förespråkare av det fenomenet påpeka att vanlig hederlig förtalslag även gäller på internet och redan från början är enklare att tillämpa än vad den är i verkliga livet?

Mobbning känner alla till och de flesta har väl upplevt det i någon form - men nu börjar även detta tas till som slagträ.

Långt bättre i så fall påbörja stödgrupper på Facebook.

Mary X Jensen sa...

Du det finns många lagar som också gäller på internet. Och borde gälla. Kopiering av musik för eget bruk exempelvis, och det du nämner är ett annat. Jag tror att många vill betrakta internet som något särskilt när det egntligen bara är en förlänging av vår dagliga liv.

Monika Ringborg sa...

Jag har gjort precis så ... gällande pingandet, men det gick inte fram till din site. I mitt inlägg står det att det är pingat till dig.

Men jag kan publicera länken ...

Självklart, vilket jag väl framför, behövs åtgärder, men om vi inte börjar titta på oss själva och hur vi ser på andra, lindrar man symptomen, men botar inte.

Både-och behövs, som jag ser det.

Mary X Jensen sa...

både och behövs håller med om det Monica

Magnus Andersson sa...

Är det okej med mobbing i politiken? Ni har ju svikit sjuka och arbetslösa. Är det inte den värsta formen av mobbing? Moderat politik är mobbing!

Mattias J sa...

Jag är en total hardliner när det gäller mobbning. När en mig närstående person råkade illa ut under skolgången (ett drygt decennium efter att jag själv gjort det) så övervägde jag allvarligt att hyra in ett par råskinn och skrämma upp plågoandarna så till den grad att de aldrig skulle våga röra min släkting igen. En sådan åtgärd går på en 10-20000 kronor och egentligen är det väl ett gräsligt underbetyg till samhället att folk gör på det viset (för tro mig, det förekommer) men om man från officiellt håll förnedrar mobboffren dubbelt genom att säga att det är synd om mobbaren också, så vad ska föräldrar och andra närstående göra? Om de där svinen tittar oroligt över axeln resten av sina liv, men det är det pris som krävs för att de ska lämna min närstående ifred så betalar jag det utan att blinka. Och jag kommer att sova gott om natten.
Några svenska krisgrupper i skolan som säger att ”vi måste ju kunna prata med varandra” ger jag inget för, mobbarsvin förstår bara ett språk, naket maktspråk, jag är starkare än du och om du fortsätter med det du håller på med kommer det att göra ini h-es mycket ondare på dig än på mig. Så, och bara så, lär de sig att lämna andra ifred.
Det här låter kanske väldigt hemskt, men som sagt, jag har sett så mycket av samhällelig oförmåga, ointresse, konflikträdsla och överslätande attityder, samtidigt som mobbarna gladeligt spelar med i den farsartade "handläggning" som säger att de också är offer, så mycket av detta har jag sett att jag inte litar på några samhälleliga krafter. Att jag har råd att betala för "beskydd" är en sak, vad de utsatta som inte har den möjligheten ska göra vill jag knappt ens tänka på...

BEO sa...

0K Skola - för en skola med 0 kränkningar. Gör som 500 andra, stöd Barn- och elevombudet och Skolinspektionens satsning på Facebook, 0K Skola. Här tipsar lärare, elever och föräldrar varandra om de bästa metoderna mot mobbning.

http://www.facebook.com/pages/Stockholm-Sweden/Barn-och-elevombudet/102207923158395

Mary X Jensen sa...

Tack Beo - jag lägger upp den länken i postningen.

Scary Devil Monastery sa...

@Mary

"...Jag tror att många vill betrakta internet som något särskilt när det egntligen bara är en förlänging av vår dagliga liv."

Osökt kommer jag att tänka på historieskildringarna av hur tåget och bilen behandlades av samhället. Varje paradigmskifte som öppnar horisonten för vanligt folk kommer alltid mötas av en stor bunt bakåtsträvare ivriga att dra tillbaka utvecklingen till en tid när de själva kunde förstå sig på den.

Mobbning i ung ålder tror jag numera helt enkelt verkar vara övning inför hur man sätter folk som inte tycker som en själv på plats ordentligt i vuxenlivet.

Det finns, angående mobbning, en mycket viktig detalj - enskilda kan man mobba, inte grupper. Vi kommer aldrig att helt kunna göra oss av med fenomenet att osäkra individer i flock "hävdar rang" mot ensamma personer - men vad vi kan göra är att se till att offren får kontakt och stöd. En grupp är märkbart svårare att mobba än en enskild individ.

Mikael sa...

Hej Mary! Lika intressant att läsa det du skriver. Du har rätt vad gäller det här med mobbning.

Det är ett mycket stort problem och vi måste våga ta tag i problemet oavsätt var i samhället mobbningen finns.

Mobbning förekommer i olika former, allt ifrån fysisk mobbning till tyst psykisk mobbning/exkludering.

Båda formerna är oerhört kränkande och förnedrande.

Just tyst psykisk mobbning/exkludering har jag egen erfarenhet av då det är just vad som händer mig varje gång jag söker jobb någonstans i Sverige.

När man då också blir mobbad av politiker som drar alla arbetslösa över en kam...då tycker jag det är mobbning. Jag tror inte ni politiker vet hur sårande det är när man gör sitt yttersta och lägger ner massvis med tid och pengar (pengar man inte har) för att aktivt söka jobb på ett professionellt sätt, och detta för att försöka ta sig in någonstans på arbetsmarknaden och då hela tiden blir bortsorterad/utsorterad och utfryst.

När man sedan är helt ärlig, vilket jag alltid är mot andra människor, och skriver om hur det fungerar när man söker jobb, ja då utsätts man för mobbning av politiker som säger att "alla arbetslösa är slöa och lata som sitter hemma och spelar tv-spel istället för att söka jobb".

Jag tycker det är ynkligt att det inte finns någon "heder" bland alla politiker. För det borde inte vara särskilt svårt att faktiskt be om ursäkt för att man kollektivt svartmålar och brännmärker andra människor.

Det är ruskigt att det finns så många känslokalla och likgiltiga politiker i vårt land.

Mvh

Mikael

Mary X Jensen sa...

Nu tror inte jag att det är kust politikernas fel hur det ser ut på jobbmarknaden. Däremot är det jobbigt att söka jobb som man inte får, det vet jag av egen erfarenhet.

Ofta har man fel kompetens för de jobb man söker och arbetsmarknaden är inte så särskilt kreativ. Jag tror att antingen måste man hitta på en egen verksamhet eller så kanske den nya matchningsverksamheten som arbetsförmedlingen kommer att arbeta med framöver blir bra. Håller en tummme.