fredag 20 augusti 2010

Tänk om de rika lägger av och jobba...

Orättvisan är i fokus hos socialdemokraterna. Välfärden ska betalas av dem som tjänar mest. Det var inget nytt. Men i socialdemokraternas Sverige är det ganska många som är räknas som höginkomsttagare. Annars räcker nämligen inte pengarna. Det är en väldigt konstig inställning att sätta upp grupper mot varandra så där. I stället för att se till att många vill jobba och betala till statskassan så låtsas man att det bara är de rika som tjänar på skattesänkningar och därför ska sättas åt. Det är inte längre sant. Kolla in Jobbskatteavdraget.

De som tjänar mycket får mer tillbaka med skattesänkningar, men å andra sidan betalar de fortfarande mycket mer än andra i skatt. Tänk om de lägger av och slutar jobba? Vem ska då betala för välfärden? Jo det blir de som tjänar mindre som börjar räknas som de som tjänar mest. Finns det en röd tråd i det? Ja det gör det. Den röda tråden är att alla ska betala mycket i skatt så att S-politikerna ska fördela pengarna som de vill sen. Det är skillnaden mellan den borgerliga alliansen och den röda. De borgerliga vill inte bestämma så mycket över andra utan skapa förutsättningar för människor att leva som de vill. Det är lätt att gilla den tanken. Det är egoism säger någon säkert då. Tycker att det är mer egoistiskt om människor börjar kalkylera med bidragsmöjligheter i stället för att lägga i en rem extra för att kunna förverklgia drömmar. Sen ser det olika ut här i världen, ibland går det upp och ibland går det ner. De som inte kan klara sig själva ska naturligtvis ha hjälp och det får dom också. Ingen säger något emot det. Ingen. Det verkar dock som om de rödgröna är lite oense om exempelvis stödet till pensionärerna.

Högberg (S) - Välfärd eller stora skattesänkningar. Det ena utesluter inte det andra är mitt svar. De riktigt rika är inte tillräckligt många för att själva bära alla kostnader för ökad välfärd. Det där vet socialdemokraterna också men de låtsas inte om dem. Det är enklare att sätta den ena gruppen mot den andra så att det blir hätsk stämning. Moderaterna vill göra gott för och skapa förutsättningar för att ALLA ska få det bra. Det sitter bra långt inne att erkänna det. Jag tror faktiskt att Fredrik Reinfeldt har mer empati än Mona Sahlin har. Även om hon uttrycker sig "hellre välfärdsparadis än skatteparadis" så är det så att i Reinfeldt Sverige ska så många som möjligt vara med och bidra men i Sahlins Sverige är det bara de rika som ska göra det. De flesta vet att man redan som sjuksköterska betraktas som rik i socaaldemokraternas Sverige. Tycker att man ska tänka på det. Ska människor ges möjlighet att påverka sina egna liv som Fredrik Reinfeldt talar om eller ska politiker som Mona Sahlin få bestämma inriktning på människors liv genom att begränsa arbetslusten, ty bidrag är alltid villkorat. Man ska inte missa den funderingen. Jag väljer Fredrik Reinfeldts idéer för egen del.


Aftonbladet  Aftonbladet2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

12 kommentarer:

Mikael sa...

Hej Mary!

Alltid lika intressant att följa med i det du skriver. Ofta mycket kloka och relevanta tankar och åsikter.

Det är mycket att tänka på inför valet. Men, det finns mycket att ta tag i och försöka få ordning på tex attityder som stänger dörrar till arbetsmarknaden och samhället.

Jag och många med mig som har investerat flera år av våra liv i utbildning, kunskap och kompetens ....men när man ger sig ut på arbetsmarknaden så får man NOLL respekt från arbetsgivarna i Sverige.

Det märks verkligen i Sverige att "kunskap" inte är något värt i arbetsgivarnas ögon. Jag har mycket att berätta och dela med mig av inom detta område. Jag måste vara Sveriges mest "bortsorterade/bortvalda" person vad gäller jobben i Sverige.

Men, jag kämpar på trots att jag inte har något att leva på därför att några jobb får jag som sagt var inte någonstans.

Jag ljuger inte utan jag berättar hur det ser ut för Sveriges nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade unga akademiker.

Så för mig och många andra är jobbfrågan central för hela valrörelsen. Men, lika viktigt är det med attityd och bemötande.

En central fråga för mig och många andra handlar om hur bemöter vi och hur behandlar vi de som alltid sorteras bort/väljs bort när de söker jobb och därför aldrig släpps in någonstans på arbetsmarknaden.

Britta Sethson sa...

Det vore intressant med lite klarspråk. Jag respekterar att moderaterna som politiskt parti vill sänka skatter och låta folk välja själva. Det låter väldigt generöst. Men exakt vad mer planerar ni att ta bort från det som finns i den gemensamma väldfärden.

Ni har ju redan urholkat försäkringssystemet rejält. Folk börjar ta privata inkomstförsäkrinngar och Fredrik Reinfeldt tycker att det är OK.

Nedan finns en länk till bloggen storstad där det beskrivs tydligt vart skattemedlen går. Kolla där

http://storstad.wordpress.com/2009/11/04/slaget-om-valfardens-karna/

Kom igen. Vad är det för något som ska bort från det gemensamma och ska finansieras direkt i form av avgifter från medborgarna. Skulle vara bra med ett rejält besked före valet. '

Ska det bli ändå färre personer som arbetar i skolorna eller ska det bli färre personal ute på äldreboendena. Eller vad har ni tänkt. Kanske införa avgifter för högre studier för alla???

Som jag skrev i förra inlägget

Det finns ingen gratis kopp te!

Mary X Jensen sa...

Britta jag kollar på ditt inlägg och återkommer mera senare. Håller på med annat.

Jag har inga konkreta siffror att komma med rätt upp och ned. Men visst säger det sig själv att om fler jobbar och deltar till skatteintäkterna så blir det mer över till välfärd. Det senare behöver inte vara något som försämras. Vad gäller sjukförsäkringen så fanns det många som inte skulle vara i just det systemet som bara vanemässigt hamnade där för att man inte visste vad man skulle göra av dem.
Det redde socialdemokraternas Anna H ut. Hon var mycket tydlig med att det krävdes långtgående förändringar.

Att människor får möjlighet till rehabilitering och hjälp med jobbmatchning är bra tycker jag.

Sen har det uppenbarligen varit en del fadäser här som kanske kunde ha hanterats med lite mer empati. I alla fall om man frå tro det som skrivs i kvällstidningarna. Men det är konstigt att det på vissa håll fungerar utmärkt medan på andra går åt pipan. Här borde det funnits en specialenet som kunde ta hand om dessa som hamnade helt utanför anser jag personligen. För de allra flesta klarar av att bli friska under den tid man får sjukpenning vilket är ganska lång tid. Vad jag förstått är att den som genomgått rehabilitering går tillbaka till sjukpenning om det absolut inte går att få en jobbsituation att fungera.

scaber nestor sa...

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:

- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:

– ”Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen”.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.

De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.

Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…

– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:

Det fattas 520 Kr…

scaber nestor sa...

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:

- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:

– ”Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen”.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.

De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.

Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…

– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:

Det fattas 520 Kr…

Mary X Jensen sa...

Thanks Scaber - hade tänkt lägga upp den där vid tillfälle. Bra att du gjorde det ;-)

Britta Sethson sa...

Jaha Mary

Det går bra att säga att skatterna ska ner. Inte lika lätt att berätta hur man ska finansiera. Hur torr och trist kan välfärdens kärna bli månntro?

Ska ni sänka taken i sjukförsäkring och arbetslöshetskassa ytterligare???

Kanske är det ytterligare försämringar i djurskyddet som ska till. Sen djurskyddsmyndigheten las ner och tillsynen av djurskyddet las på länsstyrelsen=staten så har antalet kontroller nästan halverats. Kanske ska ni fortsätta på den inslagna vägen???

Mary X Jensen sa...

Hej Britta nu är jag tillbaka på bloggen här.

Man sänker skatterna när det finns utrymme. Finansministern är tydlig med det. Att man skulle sätta det ena kontot mot det andra är väl inte aktuellt. A-kassan borde egentligen int ebehövas i den bästa av världar, då har alla jobb. Det är precis vad regeringen och moderaterna kämpar för. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring.

Jah Hollis sa...

Tror alla moderater att arbetslösheten är en fråga om i fall man vill jobba eller inte vill jobba? Man kan ju höra det i alliansens arbetslinjesnack "det ska löna sig att jobba". Ja, men då får man väl för bövelen se till att det finns jobb till alla att börja med. Eller ska man bestraffas och misstänkliggöras för att man inte lyckas få något av de jobb som finns. Det ligger en så föraktfull antydan just i uttrycket "det måste löna sig att arbeta" och det verkar inte folk som har sitt på det torra märka.

Britta Sethson sa...

Man kan väl inte påstå att ni har lyckats särskilt väl med jobb-politiken. Sysselsättningsgraden har sjunkit rejält i landet. Och kom inte och skyll på krisen. Det har alltid varit ekonomiska kriser.

Regeringen har lånat pengar som betalats in av arbetsgivarna till sjukförsäkring och a-kassa för att finansiera skattesänkningarna. Det fanns alltså inget stort utrymme för skattesänkningar.

Monika Ringborg sa...

"Tycker att det är mer egoistiskt om människor börjar kalkylera med bidragsmöjligheter i stället för att lägga i en rem extra för att kunna förverklgia drömmar."

Har respekt för dina åsikter och värderingar. Vi lever i ett fritt land. Men jag måste protestera mot det du skriver här.

Möjligen finns det några som kalkylerar med bidragsmöjligheter. Men du kanske inte känner till att det är en mardröm att få bidrag i Sverige. Även under socialdemokraterna. Du blir livegen, kontrollerad och betraktad som värdelös. Gör du ett enda fel kan du bli av med bidraget. Om du inte gör det du förväntas göra, oavsett om det är ditt eget fel eller inte. Om du inte känner till en regel förrän du kommer till det sociala, får du inga pengar förrän det är fixat.

De flesta som får bidrag tvingas ha dem.

Om man tänker annorlunda på saken kan man ju se alla typer av subventioner som bidrag.

Eller?

Monika Ringborg sa...

När jag talar om bidrag i min tidigare kommentar, menar jag socialbidrag.