Kunskapssamhället saknas i skolpolitiken...

Lyssnade på debatten om skolan med partiledarna igår kväll. Alla vill ha en bra skola fast med lite olika metoder att nå dit. Tar mig här friheten att ge några egna reflektioner på frågan. Det trista är att ingen av partiledarna egentligen verkar bry sig så väldigt mycket om helheten. Det blir mycket Quickfix. Som Björklunds ordning och reda. Ohlys ingen vinst. Bäst var Maud som helt kort sa att skolan måste ha både ramar och kramar. Det är nog bland annat vad det handlar om.

Men var tog diskussionen om lärandets glädje och nyfikenheten vägen. När vi välkomnar de unga och nyfikna in i skolans värld är det  - Tag av dig kepsen och stäng av mobilen vi ska säga? Sköter ni er inte kommer mamma och pappa att sitta här bredvid i skolsalen. Det är lika med att stänga av nyfikenheten direkt. Eller ska vi kanske säga - koppla upp dig mot omvärlden så ger vi oss ut på en kunskapsresa och upptäcker världen? Jag är övertygad om att det senare skulle ge bättre utväxling. Det gäller att söka fram de olika kunskapsnivåerna hos var och en. Inte starta på en punkt där den gemensamma nämnaren är att alla är födda samma år och därför antas ha samma utgångsläge när de börjar skolan. Så är det inte på individnivå.

Nej ut med Piaget och alla stadieteorier som låser och in med Dewey och learning by doing och Vygotskijs tankar om ZPD (Zone of proximal development) vilken utgår ifrån att vi lär i samverkan med andra. Maria Montessori är också intressant förstås. Det finns säkert andra modeller också, detta är bara exempel, men i dagens samhälle behöver vi bort från katederundervisningen som enda exempe. Tro mig jag vet att det pågår massor ute på skolorna med duktiga och intresserade pedagoger. Politiken bör ge dem större utrymme. Det är endast genom att släppa fram nyfikenhet, skapa möjligheter och uppföljning av resultaten denna nyfikenhet som vi får fram den skapande människan som vi behöver för att samhället ska vidareutvecklas. Sysselsatta ungar ger ordning med automatik.

Fredrik Reinfeldt tog upp dagens mångfald och föräldrars möjligheter att välja skola med olika inriktningar till sina barn, vilket inte fanns när han själv gick i skolan. Det är en signifikativ förbättring att ungarna kan få chansen att gå i skolor som stämmer överens med deras talanger och intressen i stället för den strikta geografiska indelningen som tidigare rådde där myndigheten talade om i vilken skola ungen skulle befinna sig. Han tog också upp att det ofta är unga killar som saknar behörighet att läsa vidare och ofta av det enkla skälet att de egentligen borde få mer utrymme att använda sina händer för att förstå i stället för att tampas med teoretiska exempel. Där är den yrkeshögskola som regeringen förordar en glimt i mörkret för dessa. Alla människor går igenom olika stadier i sitt liv och passar inte i de i förväg givna modellerna. Att chansen ska finnas att läsa till ämen för att senare i livet läsa på högskolan är en bra möjlighet för den som vill. En av de stora utmaningarna är att ge hantverksyrken lika god status som de akademiska. Dit har vi en väg att vandra. Den sittande regeringen öppnar dock upp för det i större utsträckning. Man glömmer lätt att det krävs ett visst tänkande för att utöva hantverk också. Många akademiker klarar inte av det praktiska. Alla behövs dock i samhället.

Det handlar inte om att släppa ungarna lösa i skolan, det handlar om att frigöra deras förmågor och lusten att lära. Vän av ordning tycker säkert att det är flum. Samtidigt som alla är lyckliga över sina telningars speciella begåvningar och talanger. Det är de senare vi behöver komma åt i skolan. Det är inte alls säkert att Vår första läsebok med Far ror och Mor är rar är det bästa sättet att lära sig läsa. Jag själv lärde mig i serietidningen om Grodan Boll när jag var 4 1/2 och på den vägen är det. Jag minns mina första skolår som dötrista och befriade från stimulans.

Vad vill vi med samhället
Vad jag själv verkligen saknar i skoldebatten är en mer övergripande fundering över vad vi vill med skolan egentligen. Hur ska den formas för att passa det samhälle vi ser framför oss, det samhälle vi vill ha? Just nu handlar det mest om föräldrar i skolan när ungarna är bråkiga, kepsarna av och liknande. Att lärare ska kunna ta mobilerna är ett annat exempel. Vem talar om att mobilen är framtidens läromedel? Med de kommunikationsmöjligheter en mobiltelefon har idag så är den att likna vid de datorer som skolorna nu först börjar utrustas med. Ett steg bort från sladdar och operativsystem har vi kommit men inte så långt som vi borde. Tekniken ligger ett steg före och dte är inte vilka knappar vi ska trycka på som är det intressanta utan innehållet vi kan nå via internet. Där finns framtidens möjligheter till lärandet. Vet ni det handlar int ebara om pengar, det handlar om tänkande.

Internet förändrar världen

Var på ett intressant seminarium igår. Talare var utbildningsminister Carl Bildt och Alec Ross som jobbar för Hilary Clinton. Moderaternas talesman för Internet och IT-frågor riksdagsmannen Henrik von Sydow var också med i panelen. De talade om internets betydelse för framtida kommunikation och affärer inte minst med länder som vi tidigare betraktat som outvecklade. Det finns problem med tolkningsföreträden och vilja hos olika regimer att låta informationen flöda. Alec Ross uttyckte det som att regeringar vill "do no harm" och anser att marknadskrafterna ska få agera fritt. Det kommer öppningar och förändringar som vi inte vare sig kan ha eller ska ha kontroll över. Intressanta tankar där.

Det som slog mig är spänningen som finns i att låta informationen flöda och ibland den längtan som ändå finns att ha kontroll över den. Dock är det frågan om det går att ha det, kontroll alltså. Underhållningsindustrin kämpar för att till och med kunna stänga av internet för den som inte använder det enligt deras önskemål och premisser. Jag hoppas att de inte lyckas. Som Alec Ross uttryckte det så finns det alltid skickliga teknikkunniga människor som tar det vidare och går runt förbuden. Det är bättre när det får vara öppet.

När vi talar om upphovsrätten vara eller icke var så struntar de i den i Afrika och tar nya vägar. Där kopieras och remixas det för fulla hus. De vet inget annat men använder teknikens möjligheter. Det finns ingen självklarhet att alla steg som tas överallt i världen görs utifrån västvärldens premisser. Många av dessa steg hoppas över och tekniken används istället med stor fantasi och finess. Att dela information torde knappast vara något som ska kriminaliseras snarast uppmuntras för att vi ska se en vidare och bättre utveckling av hela vår värld. Det är också lite mer sånt tänk jag vill se i skolpolitiken. Allt tar dock tid. Det gäller att ha tålamod och inte minst att lyfta blicken.


Hur som helst många tyckte till om skoldebatten mellan partiledarna. Lena Mellin, Tokmoderaten, Högbergs tankar,  Kulturbloggen, SvD, Peter L Andersson, DN Expressen, Mats Gerdau Kent Persson



Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, partiledardebatt, moderaterna, alliansen, val2010