Att se saker, att säga sanningen...

Whistleblowers - sanningssägare. En person som ser missförhållanden och meddelar omgivningen det. Det kan handla om brott, det kan handla om missförhållanden av andra slag som exempelvis hur åldringar far illa, hur rasismen frodas på jobbet och liknande. Någon som är rak och uppriktig och vill väl. Det hamnar inte alltid i god jord tyvärr. Ofta blir den som är uppriktig i stället straffad på olika sätt. Utsatt för repressalier, försämrade karriärmöjligheter, möts med misstänksamhet eller blir kanske rent av uppsagd från jobbet. Utskuffad från gemenskapen blir man kanske också, ingen vill förstå, ingen vill se. Det enklaste är att välja den kända TreAporStilen. Inget sett, inget hört, inget sagt.

Bilden är public domain och fri att använda

Det är en risk att vara sanningsägare. Ingen vill höra sanningen om sig själv. Ingen vill bli avslöjad. Ingen vill ta till sig kritik. Det är ett problem.

Sanningssägare behövs inom rättsväsendet menar professor Claes Sandgren i en artikel i SvD idag. Skyddet för den som är en "whistleblower" behöver stärkas, det skulle underlätta för att komma tillrätta med exempelvis korruption och andra olagligheter som pågår. För ett bättre samhälle skulle vi även i Sverige behöva ha en instans där det är OK att "läcka" besvärligheter uatn att behöva drabbas så hårt personligen av det. Kolla exempelvis här.

Den som vågar, den som är modig beundras av omgivningen, men ingen ställer upp när det kommer till kritan. Då står den modige ensam kvar. Det är ganska ynkligt. Eller hur?

Läs också Att våga vara den som säger ifrån

Läs även andra bloggares åsikter om sanningssägare, whistleblowers, korruption, politik,
Oscar Fredriksson