Vad ska skrivas om Bodström...

Uppdatering - se så nu börjar andra tycka att Bodström ska bli partisekreterare.

Jag gillar människor med integritet och egna idéer om hur de vill ha sina liv. Bodström påvisar att det är möjligt. Han tar bondpermis och drar till USA skriver tidningarna. Ja, gjorde han det egentligen? Var det kanske så att det inte var möjligt att skicka in en ansökan och få den beviljad bara för att det var val? Jag vet inte. Egentligen visste ingen hur valet skulle gå. Det var gastkramande in i slutänden och ännu några dagar därtill.

Han utmålas som den sämste av alla politiker och kallas mångsysslare och all möjligt. Att vara deckarförfattare, kombinera det med advokatbyrå och sen riksdagsman samtidigt går inte an i Sverige. Då är man slarvig och allt möjligt. Själv kan jag tycka tvärtom, man är rätt duktig.

Tänk om det är så att Bodström har den kapaciteten att han klarar av alla uppgifterna? Det finns människor som har stor förmåga. Skriva kan man göra när som helst, det behöver inte vara ett heltidsjobb för alla. Eller går gränsen för det acceptabla skrivandet när/om man blir publicerad? Eller är det den svenska avundsjukan som träder in här? Skrivande människor skriver hela tiden, spelar det någon roll i vilken genre? Egentligen?

Det finns många politiker som haft fler uppgifter än bara sitt förtroendeuppdrag och klarat det galant. När man klagar på att Bodström har en advokatfirma så innebär det att alla som kommer in i riksdagen ska lägga ner den verksamhet de har. Eller hur? Fälldin skulle stängt ned jordbruket och andra sålt av sina företag och så vidare. Men det blir väl ändå ett feltänk om man ser på förtroendeuppdraget som ett 4-årigt projekt? Som kan ta slut på kortare tid än så om det blir omval. Det är också så att det blir ramaskri om politiker använder sina förmåner i form av den säkerhet som finns i de avtal de har. Bodström säger nej tack till dessa favörer eftersom han inte ser sig som pensionär ännu och för att han tänker jobba några år till för egen maskin. Så nu gick det inte att skriva om det heller. Attans.

Den som klagar på Bodström bör tänka på att han är en av få politiker som syns trots att han har så mycket att göra. Det krävs en viss begåvning för det. Vi behöver begåvade politiker.  Såna som kan göra sig gällande på olika fält. Sen att han varit med och ivrat för övervakningssamhället som jag avskyr, lanserat sin bok från talarstolen i riksdagen och liknande tilltag är väl kanske inte det mest positiva. Men han har synts till skillnad från väldigt många andra politiker. Man vet vad han tycker, det är också en önskvärd förmåga hos politiker. Men av någon anledning så väcker det ont blod hos många när någon annan får ljuset på sig, i alla fall om det är för mycket. Det märker man både i det lilla och det stora. Det är synd.

Nu blir det nog så att Bodström borde få ett eget kapitel, så här gör man i Paul Ronges bok När Jannes Josefsson ringer. Han har fixat att parera alla möjliga skandaler hittills, vi får se bur det blir vidare. Lyckas media skaka fram något nytt eller är det kanske dags att utse någon annan att bära hundhuvud för något. Det finns en logik i det här som jag inte riktigt kan få fatt på. Det borde finnas viktigare saker att skriva om inom det politiska fältet.

Bodström kommer tillbaka i politiken på något sätt. Som partisekreterare kanske, eller kommunikationschef som min vän Edvin nämnde. Något stort blir det nog. Fel parti för min smak dock. Blir det inte politiken så blir det något annat. Livet är mer än politik. Det är en skön insikt att ha.

Uppdatering: Lars-Erick tycker att jag nästan är lyrisk kring Bodström. Det tycker jag är att ta i. Men det finns fler sätt att se på saker och det är vad jag vill framföra.
Expressen
(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, bodström, socialdemokraterna, riksdagen,