Något som diskuterats i det oändliga sedan den infördes är sjukförsäkringen. För de allra flesta fungerar det för all del. De flesta är sjuka inom stipulerad tidsrymd. Men en och annan ramlar mellan stolarna. Problemet är lätt identifierbart även på avstånd. Man vare sig är eller förblir sjuk på tid. Det går inte att sätta datum på allt. Det är verkligen den instrumentella och trista delen av politik som uppvisas här. Reformer är bra och de behövs. Sjukförsäkringen med sina rehabiliteringsstopp är också bra, det behövs. Människor ska ha chanser att komma vidare man ska inte fastna i system. Fredrik Reinfeldt brukar säga att människan går före systemen. I det här fallet stämmer inte det.
Ett av de systemtekniska problemen är att man under en period ska flyttas från sjukförsäkring till arbetförmedling för att sedan kunna återgå till sjukförsäkring om nödvändigt. Varför det? Varför inte slå ihop de här storheterna på administrativ nivå så att det sker en sömnlös förflyttning mellan de olika? Det behöver kanske inte vara olika instanser? Är man sjuk så bör man kunna ha rätt till viss ro kan man tycka, där borde verkligen tanken om människan gå före omtanken om systemet. Men samtidigt ska man inte bortse ifrån att den som varit sjuk, vilket vem som helst av oss kan bli med blixtens hastighet, behöver få hjälp inte stjälp. Vi har sett för många exempel på hur det kan slå. Det är inte värdigt mot människan. Systemet är som motorer som måste trimmas, hela tiden.
Det är svårt att ställa sig bakom detta fyrkantsförhållande. En önskan om att alla ska vara friska och kunna jobba är önskvärt, men det får inte bli till vilket pris som helst och det är inte heller tänkt så även om man ibland framställer det som om det är så. Jag kommer att tänka på Sidney Pollacks film They shoot horses, don´t they? Där är vi inte.
Svenskans ledare handlar om att släppa på prestigen och låta Ulf Kristersson få jobba. Om det är prestige det handlar om så borde den verkligen kastas över bord. Det leder aldrig någonstans.
Mitt radikala tips till förändring är att man kan slå ihop Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till någon slags Samhällsstöd. Det är ändå vad det är, effekten är densamma, men det blir mindre krångel och färre blanketter. Koncerntänk vore en idé. Att reformen ligger fast är inte samma sak som att det inte går att ändra på rutiner i den som inte fungerar. Den hälsosamme ekonomisten påpekar att det är många delar som samverkar i den nya sjukförsäkringen och att den är ljusår från den gamla passiva utförsäkringsmodellen, den var heller inte bra. Hela grejen med att hjälpa människor tillbaka till arbete är en bra tanke. Men den kanske inte ska dras in absurdum. Men det finns också goda exempel på hur reformen har fungerat och de som ska också fram. Som jag ser det är det inte samma sak att ändra på detaljer som att återställa reformen till det gamla. Alla system behöver justeras. Debatten är väldigt svart/vit. Det är synd. Det är de grå nyanserna däremellan som det viktiga finns.
Uppdatering: När man läser om A-kassefusket som uppgår till enorma summor så ser man att det finns ännu större anledning att slå ihop olika register. Då behöver det heller inte bli snack om samkörning och integritetsproblem.
Aftonbladet SR
Peter L Andersson är tillbaka i full skjuts efter semestern. Alliansfritt Sverige är negativa liksom Röda Berget.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, moderaterna, regeringen, sjukersättning, arbetsförmedlingen, försäkringskassan
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
6 kommentarer:
För att slippa integritetsproblemen som uppstår vid samkörning av registren så föreslår du en permanent sammanslagning av registren?
Visst låter det knasigt. Men alla pengar som kommer från statskassan till den enskilde borde kunna hanteras inom ramen för samma system tycker jag.
Rationellt och bra. Varför ska det överhuvudtaget behöva fuskas? Det är samma plånbok men olika fack bara. Fiffigt tycker jag.
"Ett av de systemtekniska problemen är att man under en period ska flyttas från sjukförsäkring till arbetförmedling för att sedan kunna återgå till sjukförsäkring om nödvändigt. Varför det?"
Detta tjatade jag om otaliga gånger före valet. Obegripligt att man inte förutsåg den stress detta drabbar människor och rättade till det innan.
Men man tjänade pengar på det som många förlorade genom att bli av med sjukpenning och få arbetslöshetsunderstöd istället.
Det är sannerligen en mardröm att vara sjuk idag. Åtminstone om man inte tillfrisknar inom angiven tid, eller råkar ut för komplikationer som förlänger läkningsprocessen, eller helt enkelt råkar ut för skador som tar längre tid än vad som tillåts.
Som i mitt fall. Jag har en trafikskada som blivit gravt felbehandlad av både vård och FK. De sistnämnda körde rekommendationer som regler och brydde sig inte om att jag inte kunde arbeta. Med hot om indragen sjukpenning piskades jag tillbaka i arbete långt innan jag var redo för det.
Nu två år senare har skadornas omfattning blivit uppenbara och på vilket sätt de påverkar mig. Ingen kan säga när jag blir bra igen. Det kan ta flera år. Jag har irreparabla skador, det vet man. Man tror att jag kommer att kunna bli betydligt bättre, om jag får lugn och ro. Stress är inte det minsta gynnsamt för min situation.
Så nu är jag sjukskriven året ut, för att lära mig hantera min vardag med de begränsningar skadorna ger. Efter nyår ska jag börja arbetspröva. Långsamt ska det gå säger alla experter. Landa på varje nivå tills det känns stadigt innan jag ökar upp...
Så då kommer det lilla problemet. I juli tar mina dagar slut. Och då blir jag utförsäkrad. Har jag då lyckats ta mig upp till halvtid, blir jag tvingad till AF och ALI, fast det jag behöver är tid att i lugn och ro komma tillbaka i min egen takt. Jag har en arbetsgivare som inte ställer några krav på prestation, bara jag orkar vara där.
ALI för mig som ensamstående innebär problem. Jag får A-kassa, som är 2200 mindre än sjukpenningen. Jag är skadad, jag har begränsningar, få tror att jag kommer at bli 100% arbetsför igen. Men kanske 75% har de sagt. Men det ligger långt fram i tiden. Och tid är vad jag inte har.
Detta är utlåtande från specialister. Alla säger samma sak. Med rätt behandling i lugn och ro, kommer jag att återfå min maximla arbetsförmåga. Den kanske inte blir 100%-ig, men för mig hade det varit en seger med 50 eller ännu bättre 75.
Jag vill tillbaka, vill inget hellre än att få tillbaka mitt liv. Jag förbannar varje dag att jag körde just den bilen just den dagen så att just jag skulle få mitt liv slaget i spillror. Men det sorgligaset av allt är att hela min rehabilitering har spolierats från dag ett av denna stress att få sin försörjning indragen.
Visst ska människors arbetsförmåga prövas. Men det måste ske i varje persons egen takt och inte under hot.
Det är tortyr redan att ha ont dygnet runt. Ännu mer tortyr att därtill inte veta om man ska kunna försörja sig själv och sina barn under tiden som man kämpar med att försöka bli så bra som möjligt.
Man kanske skulle slänga in Socialkontoren också i samma bunke? Socialen är ju minst sagt också involverd när det gäller de sjuka eftersom flera av de halta och lytta numer är hänvisade dit.
Personligen tror jag inte på din idé eftersom den varken skulle göra till eller från, de sjuka kommer bli lika utförsäkrade, jagade och förnedrade ändå.
Nej se till istället att lägga ner FK, AF och ge medborgarna medborgarlön istället, det skulle alla tjäna på, även samhället. För ni tror väl inte att myndigheterna bedriver gratis verksamhet?
Varsågod Mary, fråga nu vad det är för fel på mig, som du brukar göra! :D
Ludde - jag beklagar din svår asituation.
HumanLabRat - nej idag ska jag inte säga nåt ;-) Tycker väl inte att medborgarlön lockar precis. Dock borde man väl fundera på att inte särskilja alla inkomster/bidrag från olika ställen. Det är för många instanser. Men alla som kan ska jobba ;-)
Skicka en kommentar