Det är på det lokala planet den svagaste länken finns...

Återigen på förekommen anledning så skriver jag inte alltid om det som är närmast. När jag skriver lokalföreningar så betyder det inte självklart att det är min egen förening utan det kan handla om i princip vilken som helst. Även socialdemokratiska eller andra partiföreningar. Föreningar skiljer sig inte så mycket åt nämligen. Så läs inte in något mellan raderna för det finns inget här. Det menas ingenting annat än det som står, rätt upp och ned.

I riket så samverkar den borgerliga alliansen även i fortsättningen. Fredrik Reinfeldt och de andra partiledarna tycks komma överens även om det ute i småpartierna verkar finnas ett visst missnöje med att de kommer i skymundan. PJ Anders Linder skriver om Det nya borgerliga uppdraget och funderar kring om den instrumentella inriktningen på ekonomi verkligen räcker för att locka väljarna även i fortsättningen. Det behövs mer anser han. Det är inte utan att man kan hålla med, det vore för trist om en borgerlig regering går in i förvaltningsläge redan efter sin första period vid makten. Kanske står svensk inrikespolitik inför sin största utmaning någonsin funderar Kent Persson över i sin blogg. Det är en tanke att ta på allvar.

Socialdemokraterna verkar ha det jobbigt om man tolkar det som sker där rätt, utifrån kan man bara tolka. Efter att i princip alltid varit Sveriges största parti med svensk politiks tolkningsföreträde måste förstås det senaste valet varit en rejäl kalldusch. Självklart måste det funderas till ordentligt på fortsättningen. Det skylls på Mona Sahlin att valet gick som det gick, men så enkelt är det nog inte. Men syndabocken tillhör den mänskliga identiteten på något sätt. I media har det föreslagits åtskilliga kandidater till partiledarposten i Socialdemokraterna. Visst verkar det rörigt. Nu har de dock några år på sig att röja upp i partiet och det finns nog ingen anledning att tro att de inte kommer att lyckas med det. Christer Isaksson funderar kring de olika förslag som kommit fram och huruvida (S) via ny ledare ska vridas till vänster eller höger eller hållas mittemellan.

Socialdemokraternas bloggnätverk Netroots diskuterar livligt kring det som sker och ska/bör ske inom soicaldemokraterna och dess nödvändiga förnyelse, eler ska vi säga förändring. De har en öppen grupp på Facebook där alla kan delta i och bidra till diskussionen, Öppna Kriskommissionen.

Sociala medier öppnar för nya idéer
Det är en av de fantastiska sakerna med de nya sociala medierna att så många kan delta i utvecklingsarbetet. Socialdemokratin har känts minst sagt lite mossig under de senaste åren. Att ta kraft ur sin medlemsskår som man nu gör kan visa sig vara ett lyckoskott. Peter Högberg skriver om hur han ser på dagens socialdemokrati, Johan Westerholm likaså. Alexandra Einerstam ger också sin vinkel. Tänk vilken enorm samling av olika berättelser man får på det här sättet.

Jag önskar att den viljan att diskutera öppet fanns hos flera av partierna. Det är väldigt mycket uppifrån och nedtänk fortfarande på alla möjliga håll. De gamla hierarkierna står fast och är väl förankrade. Det tar tid att slå hål på dem. Den före detta SAS-chefens modell som beskrevs i boken Riv pyramiderna är mer aktuell än någonsin nu. Hans idéer om tilltro till att människor klarar av att hantera situationer och tänka själva skulle kunna vara undergörande för de politiska organisationerna. Idédrivna verksamheter mår bäst av att få leva ut genom sina idéer i stället för att fastna i sina principer.

Bengt Göransson menar att det behövs en baskurs i demokrati inte en massa konsulter och beslutspotenta personer. Han har nog rätt i när han säger "Politikern är i dag överchef i ett samhälle där politiken sysslar med förvaltning i stället för att leda samhällets utveckling. Tror någon att Olof Palme på sin tid hade sett som sin politiska uppgift att dirigera sopbilar?" Det är minst sagt tänkvärt.

Man ska inte underskatta socialdemokraternas möjligheter att komma igen stort efter den genomlysning de nu gör. Det är klart att man som borgerlig förespråkare håller på sitt men å andra sidan så känns det som om partierna i Sverige inte har så stora meningsskiljande linjer egentligen. Den personliga integriteten, friheten att välja själv försvinner allt mer i den instrumentaliserade värld vi befinner oss mitt i. Det som förr var självklart för en moderat finns inte på samma sätt kvar. Partierna smälter samman. Edvin Alam föreslår en gemensam idéfabrik inom alliansen. Det är en strålande tanke tycker jag.

Men den svagaste länken då...

Det är en sak att partierna på riksnivå jobbar sig samman. Men på lokal nivå ser det annorlunda ut. Där tappar de borgerliga på flera platser och inte kommer de överens heller. Vi läser sällan om detta i rikspressen. I kommunerna ser konstellationerna annorlunda ut. I min egen kommun Österåker gick moderaterna fram med ett mandat, det borde kanske varit flera kan man tycka, men vi tog in fem förra valet å andra sidan. Reinfeldteffekten kunde ha varit större även här. Men om man ser på andra kommuner runt om i länet, starka moderatfästen så har de tappat desto mer. Det finns alltså något inbyggt i det politiska systemet som inte går i takt. När det kommer till förhandlingar om majoriteter i kommuner så är det inte en helt lätt sak. I Österåker har vi ett erfaret kommunalråd i Ingela Gardner Sundström. Hon kan förhandla, inte för inte så är hon ordförande i SKLs förhandlingsgrupp, så här fick vi ihop alliansen och de borgerliga leder även i fortsättningen tillsammans. Det kan ses som en bra grund inför den kommande mandatperioden med flera nya politker vid rodret då det byts både kommunal- och oppositionsråd.

I andra kommuner har det spruckit rejält. I Sundbyberg  går exempelvis de små borgerliga partierna samman med socialdemokraterna! Det måste kännas tungt för moderaterna eftersom de där är största parti. Men av någon anledning lyckades det inte. I Täby var moderaterna under förra mandatperioden störst och hade egen majoritet, där kom de inte överens med folkpartiet. Detta val backade man rejält. I Vaxholm fick moderaterna majoritet i valet 2006 men kunde inte komma överens internt så att man under lång period hade ett kommunalråd från centerpartiet. Numera har dock detta ordnat sig och Vaxholm har ett bra kommunalråd i moderaten Per Mosseby. Det händer en hel del på det lokala planet som skiljer sig från det som sker i riksdagspartierna. Det är de senare vi mest får höra om i medierna.

Förvisso är det självstyre och demokrati som gäller, men det gör också att det uppstår vissa problem med samordningen både partier emellan och inom partierna på lokalplanet. Ideologier läggs undan för det praktiska och så kanske det ska vara också. Men man inser lätt att det som sker på det kommunala planet också inkluderar människorna som finns där, det gör det naturligtvis även på riksplanet men det är inte lika nära och påtagligt där för oss som är vid sidan om. Det handlar naturligtvis om vem som ska ha makten. Det bildas kotterier där vissa får vara med och andra utesluts. Det är likadant i alla partier. Det handlar mer om människorna där än det handlar om politik som sådan. Det är synd och kanske att ett påbud om en öppnare debattkultur skulle hjälpa till att vitalisera politiken även på lokalplanet. Just nu ser det lite illa ut för borgerligheten i kommunerna. Reinfeldteffekten borde varit större. Det är nåt att fundera över.

Socialdemokraternas förmåga till samverkan ska heller inte underskattas. Det finns en fördel i att många kan delta i debatten. Dels skapar det gemenskap men också möjligheter till att finna guldkorn. PJ Anders Linder samlar några av dem på sin blogg.

Själv vill jag ha mer ideologi och ett öppnare samtalsklimat överhuvudtaget. Vi måste börja nerifrån.
(intressant)


Uppdatering: I många kommuner tar kvinnorna ledningen efter valet. I Österåker har vi redan en, Ingela Gardner Sundström och vi får ännu en kvinna från den 1 januari 2011, nämligen Michaela Fletcher Sjöman. Aprop vad som skrivits ovan om hur det ser ut i kommunerna så har socialdemokraterna tagit hälften av alla topposter som KSO (kommunstyrelseordförande) - det är en närmast osannolik utdelning efter katastrofvalet skriver Dagens Samhälle.  SvD skriver mer. En artikel jag tidigare missat är den där Anna Dahlberg skrivit med rubrien Vem vill bli politiker? Där frågan ställs hur man ska få in personer utan ungdomspolitisk bakgrund ska komma in i politiken och tar också upp den partikultur som är sluten och inte släpper in vem som helst. Man inser att det börjar bli lite brådis för partierna att fundera till hur rekryteringen ska gå till inte minst mot bakgrunden att många inte vill. Intressant diskussion det här.


Farmor Gun  MariavonBeetzen Elisabeth TR som får medhåll av Johan H.

AB SvD  DN

Läs även andra bloggares åsikter om politik, borgerlig allians, allianspolitik, socialdemokraterna, öppenhet, moderaterna, alliansen