Indignation och wikileaks...

Wikileaks kommer att läcka omdömen om andra som statligt anställda uttryckt om varandra. Det är på gott och ont förstås. Tolkningarna av innebörden kommer att ösas över oss. Sa den, sa jag, menade han. Nu är det på statlig nivå. Men detta kan lika gärna hända med de avlyssningslagar som landsätts och som gäller oss vanliga. Det blir fritt fram för tolkning av tredje man kring samtal man haft med varandra. Var tog den personliga integriteten och rätten att uttala sig anonymt vägen? Allt vi säger är inte till allmän beskådan och tolkning. Det kan handla om stundens raseri, det kan handla om tillfälliga motsättningar, ja det kan handla om vad som helst. Det behöver inte betyda det man tror heller.

Klart som korvspad att det blir upprört. Vad säger stater om varandra? Kan en stat överhuvudtaget säga något? Grundar det sig inte i att det är människor med allt vad det innebär som uttalar sig? När det kommer loss vad som sägs uppstår kaos och allt förtroende för andra ställs på ände.

Obehagligt är vad det är - att ingen ska kunna vara anonym med sina uttalanden, vare sig stater eller enskilda. Å andra sidan så finns det av denna anledning att vara lite mer öppen med vad man har i åtanke. Inget kan längre döljas. De läckande dokumenten kan rent av ställa till med nya krig menar Wolfgang Hansson i Aftonbladet, huvuden kommer att rulla, personer att sägas upp från jobbet. Assange blir personen som kommer att jagas.

"I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"


Citatet ovan stämmer i alla sammanhang av någon anledning. Det är i tolkningarna problemen uppstår. Jag tänker inte bidra till att sprida andras omdömen om varandra som personer, det är vad vi kan läsa nu i indignationens tecken. Det är så vi människor är, vi fäller omdömen, vi tycker och det vi säger kan uppfattas av andra på olika sätt och görs också. På gott och ont, mer eller mindre välbetänkt. Det är en väckarklocka dock att ingen kan gå fri från att ta ansvar för sina uttalanden.

Vad gör detta med oss som människor är en viktig fråga att ställa. Är det inte dags att se till att informationen skyddas? Sen kan det förstås vara bra att förödande handlingar kommer fram i ljuset. Bunkermenatliteten som finns på både hög och låg nivå är förödande den också.

Kluven överhuvudtaget till informationsinsamling och utsläpp av den är jag också. Vad är rätt och vad är fel här? Läckor får vi leva med. Men ska vi understödja innehållet i dem? Svårt att känna glädje inför människans litenhet. Det är inte utan att man funderar över vad tsunamibanden innehåller. Kanske viktiga uttalanden, kanske uttalanden och omdömen om situationen som ågon skulle skämmas för. Vad vet man? Ingenting och ibland kan det vara lika bra.Möjligen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, wikileaks, assange, världspolitik, tolkning, personlig integritet, informationsläckor


Uppdatering: Nu blir världen mindre säker säger Carl Bildt och menar att dokumentläckan försvagar diplomatins ställning. Ja en hög med papper/dokumnet i osorterad ordning kan bara skapa oreda. Man undrar varför. Men det stärker dock nödvändigheten överhuvudtaget att vi ser till att möjligheten att vara förtrolig med andra stärks.

Aftonbladet

Aftonbladet DN  SvD Expressen Norgesposten