Att vara modig har ett högt pris...

Civilkurage efterfrågas, man ska vara modig. Det beundras. Visst visst, vilket skitsnack egentligen.De flesta är rädda för den som ser och reagerar. Helst ska man springa omkring och flina som en annan fåntratt för att inte själv bli inblandad. Att se saker och tala om dem kan göra det jobbigt för omgivningen. Är det något vi är skraja för så är det att bli avslöjade. För vad spelar inte så stor roll, vi bygger upp en massa rädslor inom oss som både har relevans och inte. det är starka krafter det här och ve den som ser igenom oss i all vår skröplighet.

Att bli utsedd till årets whistleblower är inte självklart en positiv sak. Det är egentligen förfärligt. För visst kan man tycka att det är bra att någon har mod och civilkurage för att rätta till felaktigheter. Vi talar gärna om det men när det kommer till kritan så vill ingen ha sanningssägare omkring sig, ty oegentligheter kan avslöjas. I stället för att sätta dit den som det berör så straffas den som vågade säga ifrån.  Det är bra ruttet att det är den som avslöjar korruption och elände ska bli den som råkar värst ut på ett personligt plan. De blir den besvärliga personen i stället för att beundras för att de sagt ifrån.

Det är bra att problematiken kring detta uppmärksammas även i Sverige. Grattis till Karin Törnqvist och Peter Magnusson som fått utmärkelser för att ni avslöjat ett och annat.Man kanske ångrar sig på ett sätt för männsikor i omgivningen blir rädda att bli avslöjade av den som ser, hör och talar håller sig undan. Men på lång sikt så är det väl ändå det rätta. Att våga säga ifrån när något är fel.

Jag skrev tidigare:

Att se saker - att säga sanningen

Att var den som vågar säga ifrån


SvD


Läs även andra bloggares åsikter om whistleblower, mod, civilkurage